Globalisering i globaliseringens tid

”Mellan 1999 och 2002 undertecknades runt 190 multilaterala avtal (avtal som omfattar fler än två stater) och antalet internationella organisationer har ökat sedan kalla krigets slut. Men trenden idag är att vara självständig (som stat), så hur kommer det sig?”, frågar min professor retoriskt. Tankarna går även till en tidigare lektion då en annan professor berättade om att Lettland deltar i runt 250-tal organisationer som kategoriseras som mellanstatliga, regionala eller internationella.

Globaliseringen som ägde rum på 90-talet kunde kännas igen i populära MTV videos samt för maten som kom från Kina, Indien eller Mellanöstern. Men globaliseringsprocessen handlade i första hand om ekonomisk utveckling som präglades av marknadsliberalism, avregleringar och internationaliseringar men även  i form av den europeiska integrationen med de fyra friheterna: kapital, varor, tjänster och människor. Chicago skolans nyliberalism var en drivande kraft bakom denna utveckling där en ekonomisk samt finansiell integration ägde rum på global nivå.

Det är inte överraskande att det idag i samband med den globala finanskrisen råder stort motstånd mot fortsatt globalisering eller europeisk integration. Istället präglas utvecklingen på många håll i världen och inom Europa av reaktionära tankar, kränkningar av mänskliga rättigheter samt ett sökande efter syndabockar och ett bättre förflutet. Kriserna har lett till att människor ofta söker skydd inom den närmaste omgivningen, bättre sagt inom nationella gränser, trots att världen runt om dem är väldigt global.

Även inom EU där, trots alla framgångar sedan 90-talet, beslutsfattningen i Bryssel allt sedan flera år tillbaka möter på hård kritik, missnöje och misstro. Idag står EU för 6 procent av världens befolkning, 20 procent av världens ekonomi och 50 procent av världens välfärd. Dessa beräkningar är imponerande i en tid av globalisering och forskare bedömer om att EU kommer behöver fler välutbildade invandrare. Samtidigt är motståndet inom EU stort både mot invandring och fortsatt integration. De flesta EU-medborgare ser nationalstaten som den viktigaste institutionen för att nuvarande problem.  

Dagens globalisering skiljer sig i flera avseenden från den som rådde under 90-talet när ekonomin låg i fokus. Idag finns det andra aspekter som får mycket uppmärksamhet. Energi, klimatförändringar eller terrorism är exempel på problem som en enskild nationalstat inte kan handskas med på eget hand. Med andra ord dagens globalisering påverkar människor mer än bara ekonomiskt.

Att globaliseringen inte bör endast vara ekonomiskt märks i eventuella gap som minskar mellan å ena sidan diktaturer och semi-demokratiska stater och å andra sidan demokratiska stater. Till skillnad från 90-talet är dagens nationalister eller autoritära krafter i Ryssland, Indien och Turkiet förespråkare av frihandel och marknadsekonomi. I Kina har kommunistpartiet formellt behållit den gamla ideologin men i praktiken ägnar sig åt kapitalism och nationalism som dels går emot den kommunistiska ideologin samt där fackföreningar, civilsamhället och enskilda aktivister förföljs eller kontrolleras hårt av myndigheterna. 

   

Finanskrisen är också ett tecken i sig att globalisering inte endast bör handla om ekonomi. Den finansiella modellen som rådde innan krisen med skatteparadis, kortsiktiga investeringar samt obegränsade kapitalmarknader börjar allt mer ersättas av en modell som kommer vara mer reglerad, ta mer hänsyn till resursernas fördelning (rätt resurs till rätt plats) samt som kräver mer finansiell öppenhet och färre skatteparadis.

Miljö en är annan vital aspekt för mänskligheten. Dagens utveckling på global nivå är utifrån miljösynpunkt är ohållbar. Enligt FN skulle den utvecklingen som nu sker i Sydostasien kräva fler planeter Jorden med tanke på resursbehovet. Inom EU föreslår en del politiker, inte sällan som benämns som euroskeptiska, att ekonomiska problem ska lösas med mer export och ekonomisk tillväxt. Men exportera till vem när många andra stater ska göra det samtidigt? Och hur skapa ekonomisk tillväxt utan att ta hänsyn till miljön? Kampen mot klimatförändringarna borde istället kunna binda människor samman och skapa solidaritet över lokala, regionala, nationella och kontinentala gränser. I slutändan är alla Jordens människor beroende av varandra för sin överlevnad.

Miljöpolitik är också viktigt för EU:s fortsatta utveckling. Idag importerar EU 53% av sitt energi samtidigt som EU är kraftigt beroende av icke-förnyelsebara energikällor. Med en europeisk policy for miljö och energi kan EU fram till 2030 ställa om till en mer miljövänligare, koldioxidfritt och energieffektivt samhälle. Detta är inte bara viktig för att konsumenter ska få lägre priser eller för att EU ska bli mindre energiberoende av Ryssland utan även för att nya jobb ska skapas genom en inre energimarknad och att framtidens generationer ska vara mer miljömedvetna genom att EU blir världsledande och förebild för andra. Genom ökade investeringar i forskning och utveckling av miljövänlig och energieffektiv teknologi kan EU förutom att bli världsledande även exportera teknologin till andra som Indien, Kina eller Brasilien.

Ett mer integrerat EU behövs för att handskas även med migration, samt terrorism, brottslighet och Internets utveckling. De migranter som EU behöver kommer välja länder som USA, Kanada eller Kina ifall dagens populism, nationalism och rasism, som finns väletablerat inom flera medlemsstater, får ett allt större utrymme och acceptans hos medborgarna. Kriminella bryr sig i många fall inte om gränser och tillsammans med terrorism utgör ett problem som inte endast går att lösa på nationell nivå. Inom EU skulle det vara fördelaktigare med mer samarbete mot terrorism genom informationsutbyte istället för mer övervakning samt genom etableringen av en europeisk polisstyrka.  Att massövervakning oroar många människor märks inte minst i hur vissa regeringar, framför allt de autoritära, ser på Internet. Att ha mer frihet på Internet för den enskilde som ”right to be forgotten”  samt mindre övervakning borde genomsyra hela EU.

För att genomföra denna process för framtidens EU så räcker det inte endast med investeringar och effektiv byråkrati. Det krävs även en stark politisk vilja samt ett intresse hos medborgarna. Utmaningen idag för fortsatt euroepisk integration är hur den ska rättfärdigas eller motiveras inför medborgarna. Med andra ord i och med att de flesta medborgare inte identifierar sig som européer samtidigt som den europeiska demokratin är svag har fortsatt integration stora utmaningar framför sig. För att individen som EU-medborgare ska kunna påverka makten på europeisk nivå så krävs det mer medvetenhet, information och intresse hos den enskilde. Det krävs pan-europeiska medier och debatter. Detta är en utmaning i en tid med global ekonomi, europeisk marknad men där demokratin framför allt är nationell.

Även FN håller på att förändras i samband med att sedan kalla krigets slut fler stater har fått det ekonomiskt bättre och kräver mera utrymme på den internationella nivån. Länder som Argentina, Brasilien, Angola, Indonesien och Sydafrika. I ett FN som inom snar framtid kan förändras så bör kommissionen får starkare roll i förhandlingarna eller så bör Ministerrådet samordna medlemsstaterna bättre. EU behöver mer gemensam röst inom FN.

En annan utmaning för morgondagens globalisering ligger i hur människor identifierar sig. Världen är inte nationell men även identiteterna är oftast nationella. Att fler människor uppfattar sig som kosmopoliter skulle inte minst gynna FN:s fortsatta utveckling för en mer hållbar värld där nationella intressen, som ofta bygger girighet utan omtanke andra än en själv, måste kunna vara mer samordnade så att det finns fler vinnare. Identitetsutmaningen berör inte minst migrationen. Ingen människa väljer sin födelseort men individen bör kunna välja sin hemort. Även i länder som Tyskland eller Storbritannien där sysselsättningsgraden bland EU-migranter och invandrare är hög så kan främlingsfientligheten och rasismen ändå vara stark inom samhället. Den som har ett socialt fobi bryr sig i första hand inte om vad statistiken säger utan om felaktiga föreställningar om kulturen, identiteten eller nationen.

Inom EU pratas det även om att de nuvarande kriserna leder till ökat nationalism samt till det ”jugoslaviska syndromet” där framgångar nationaliseras medan problem europeiseras. Att nationalism idag är ett hinder för fortsatt utveckling samt ett hot mot demokratin märks inte minst i Rysslands utveckling som samhälle bestående av aggression mot Ukraina, förtryck mot politiska partier och civilsamhället samt en allt starkare koppling mellan staten och kyrkan som leder till lett mer autoritärt samhälle. Ungern, en europeisk medlemsstat, bedöms idag mindre demokratiskt och mer autoritärt efter alla beslut som har tagits av statsministern Viktor Orban med en retorik om att bygga ett ”icke-liberalt” samhälle med Ryssland, Kina och Turkiet som förebild.  Myter, anakronistiska föreställningar samt konspirationsteorier blir en del av vardagen i ett nationalistiskt samhälle.

Under 1800-talet var nationalism en progressiva idé som förvisso ledde till krig men även till att människor kunde forma identitet över den lokala eller regionala samt forma demokratiska stater med politisk konkurrens och allmänna val. Idag är dock nationalismen hatisk, reaktionär och mytologisk i en tid när politiska beslut fattas på övernationella nivåer och när informationssamhället ställer krav på fakta och korrekt information. Idag behöver en global värld fler människor som är globala och som vill lösa globala problem utifrån rationalitet, solidaritet och tolerans.  

I varje system finns det såväl som vinnare som förlorare. Även globalisering har sina förlorare och vinnare. Problemet är dock att de som påverkas negativt av en global värld i många fall inte blir erbjudan ett alternativ eller ersättning.  För att fler ska kunna vara globala så krävs det mer solidaritet mellan människor samt förståelse om hur globalisering påverkar olika människor på olika nivåer , allt från den lokala till den globala.