Liberalism - dåtid, nutid, framtid.

Liberalismen har utmanats tidigare genom historien som under 1930-talet. Men skillnaden från äldre kritik är att dagens kritik av liberalismen fokuserar mindre på ekonomiska och finansiella frågor. Istället ligger fokuset främst på frågor om identitet och social organisering. Under till exempel 1980-talet var frihet och marknad de främsta politiska ledande orden i Europa och USA. Idag verkar det handla mer om ”folket” och ”kontroll”. Därför anses liberalismen idag ha lägre trovärdighet och support bland människor.

Som historikern Yuval Noah Harari menar i sin senaste bok “21 lessons for the 21st century” har liberalismen varit en av de mest dominerande idéerna i mänsklighetens moderna historia. I konkurrensen med de kommunismens och fascismens totalitära idéer gick liberalismen som segrande. När kalla kriget slutade kom den liberala berättelsen baserad på demokratiskt styre, mänskliga rättigheter och fria marknader att vara som programmerad att erövra hela världen med sitt inflytande.

Men det som hände enligt Harari var att den liberala berättelsen i takt med kriser kom att upplevas som allt mindre inspirerande. Kan man därför säga att det råder historiens slut för liberalismen? På grund av högre motstånd till invandring och högre stöd för auktoritär politik? Eller på grund av politisk kommunikation om ”illiberal demokrati” och om reduceringen av pressfriheten?

Harari menar att 1998 var liberalismen den enda dominerande berättelsen i världen men att 2018 ingen dominerande berättelse finns längre. Vilket kom för liberaler att upplevas som en känsla av chock och desorientering när man kom att känna att ”Brexit och Trump” inte bara vara historiens slut utan även slutet för den mänskliga civilisationen.

Den liberala berättelsen har tidigare överlevt utmaningar som med Franz Ferdinand momentet, Hitler momentet och Che Guevara momentet eftersom fred och supervaruhus visade sig vara bättre än krig och gulag. Trumpmomentet som utmanar liberalismen är dock mer nihilistiskt än kommunism och fascism. Trumpismen erbjuder inte lösningar för globala problem när det kommer till ekonomi och klimat eller svar i takt med den postindustriella utvecklingen när fler jobb förloras på grund av artificiell intelligens och algoritmer.

Liberala idéer är fortsatt viktiga för mänskligheten samtidigt som det enligt Harari blir allt svårare för liberalismen att handskas med utmaningar som i fallet med informations- och bioteknologins framväxt. Något som kan betyda en framtid där hackers inte bara hackar in sig på datorer utan även i människokroppar och där diktaturer kan få övertag över demokratierna genom att ha mer kontroll över människor genom digitala verktyg.

Som läsare kan man finna Hararis bok som väldigt kritisk till liberalismen men författaren presenterar också uppmuntran och optimism. Boken talar om för liberaler att minnas 1918, 1938, 1968, 1998 innan man tycker att 2018 liknar katastrof. Liberalismens historiska framgångar bygger bland annat på stöd för basala sociala skyddsnät samt att frihet och mänskliga rättigheter gäller för alla människor universellt utan undantag.

Mänskligheten kommer inte att överge den liberala berättelsen. Dels eftersom liberalismen fortfarande har starkt stöd och dels eftersom det inte finns någon alternativ.  De mer extrema motståndarna till liberalism erbjuder nostalgiska fantasier om ett bättre förflutet. Faktumet är att de flesta människor har aldrig åtnjutit så mycket fred och välstånd som under den 2000-talets liberala ordningen. Det som liberaler måste göra framöver är att forma bättre berättelser om hur globala problem och utmaningar som när det kommer till ekologi, teknologi och mobilitet. Bara genom göra så kan liberala aktörer fortsätta att forma vår mänskliga civilisationens framtid.