Migrationskrisen kräver lösningar på EU-nivå

I en Facebookgrupp under namnet ”Stoppa Maktmissbruket” har Mikael Hagenbo (SD) skrivit att jag är en ”sinnesförvirrad debattör”. Anledningen var min artikel i Nyheter 24 där jag presenterade de liberala åsikterna som medlem av Alliansen av Liberaler och Demokrater för Europa om hur migrationsutmaningen kan lösas. Inom ALDE står vi fast vid att krisen kräver en lösning på EU-nivå då nationella institutioner inte räcker till. Nu senast har även regeringarna i Frankrike och Storbritannien i samband med händelserna i Calais kallat på assistans från Bryssel. Och trots att jag inte valde själv rubriken för artikeln, som verkar ha varit upprörande, så står jag fast vid att dagens flyktingar och asylsökande som kommer till Unionen i grunden kan bli morgondagens samhällsmedborgare som är viktiga för Unionens framtid.

Det finns många idag som söker ett skydd, trygghet och stolthet bakom nationella gränser. Den tyske sociologen och kosmopoliten Ulrich Beck ansåg att nationella gränser inte bara utgör ett fysiskt hinder utan även ett ”mentalt” hinder. Det innebär att det är lätt för en att distansera sig ifrån eller inte bry sig om vad som händer utanför nationalstatens ramar. Till exempel som att människor drunknar i Medelhavet eller blir våldtagna i Syrien.

Andra intellektuella som sociologer Jürgen Habermas, Colin Crouch och Zygmunt Bauman (akademiker samt med vänsterpolitisk orientering) men också liberalen Guy Verhofstadt (ledare för ALDE-gruppen i EP samt författare till boken Europas Förenta Stater) har skrivit om bland annat demokrati, identitet och medborgarskap i den globala tidsåldern. Och det finns flera gemensamma drag i det resonemanget som återfinns i de nämndas böcker:

1.    Nationalstater har inte den makten som man haft tidigare bland annat på grund av globalisering, europeisering och regionalisering,  

2.    Demokratin fungerar sämre i den postdemokratiska, postnationella och postmodernistiska världen eftersom demokratin är nationell, ekonomin global och politiska beslut tas på övernationella nivåer som på EU-nivå.  

3.    Att samhällen runt om i världen bör vara mer kosmopolitiska för att fungera bättre i en global värld rörande politik, identitet och medborgarskap.

4.    Att människor som individer behöver vara mer medvetna om övernationell politik samt åtnjuta medborgliga rättigheter, friheter och skyldigheter på EU-nivå samt globalt. Att demokratin kan och bör vara övernationell där medborgare kan på ett demokratiskt påverka makten på övernationell nivå.  

Människor har rätten till identitet och politiska uppfattningar på övernationell nivå. Det är bara på det sättet gemensam co euroepiskt migrationspolitiskt system kan fungera, legitimeras och påverkas. Exempelvis kritiserar Haberma den euroepiska socialdemokratin för att ”vara kvar i sina nationella burar”. Många som röstar på partier som SD idag är gamla vänsterväljare som upplever missnöje med globalisering och europeisering rörande arbete, identitet och kultur.

Mitt svar till Mikael Hagenbo är därmed att nationalism, kulturell rasism eller högerpopulism inte har lösningar på de utmaningar som inte eller delvis är nationella. Att SD är emot migrationspolitik på EU-nivå visar bara att partiet inte vill att migrationskrisen ska lösas utan ignorerar problemet. Argumentet om att ”fler ska få hjälp på plats” håller inte i längden eftersom många inte kan få hjälp på plats och FN:s migrationsexperter har uppmanat EU att som en politisk helhet ta emot upp en miljon flyktingar under de kommande åren. Det visar hur tydligt hur europeiska nationalister samt en del högerkonservativa inte vill ta ansvar på EU-nivån.

Migrationskrisen kräver därför en övernationell lösning och samspel mellan institutioner på EU-nivå respektive nationell och lokal nivå. Inspiration kan hittas från Kanada men även från USA där den federala nivån samspelar med delstaternas rörande invandring, integration och inkludering. Möjligtvis kan man mena att välfärden kommer att drabbas negativt på grund av ett högt antal migranter. Men så länge Unionens medlemsstater tillämpar en effektiv integrationspolitik som bland annat i Sverige kräver mer flexiblare arbetsmarknader så har Unionen chansen att majoriteten av de flyktingar och asylsökande som söker sig till Unionen imorgon blir solidariska, produktiva och aktiva samhällsmedborgare.