Liberala aktörer måste bli bättre på EU-politisk kommunikation - lär av Macron

Emmanuel Macron vann valet i Frankrike också genom sin EU-politiska kommunikation. Han använde begrepp som ”europeisk suveränitet”, talade om behovet av fortsatt europeisk integration och om Europa som region för fred, medborgare, utveckling. Svenska politiska aktörer, främst de liberala, har nu möjligheten att lära sig av Macrons sätt att kommunicera med medborgarna om EU-politik.

Till att börja med ser den politiska kommunikationen om EU-politik olika ut i olika delar av unionen. Det beror bland annat på ländernas politiska historia och graden av integration. Skillnader rörande tolkningen av EU förekommer också inom forskningen. Som styrelseform definieras EU idag ofta som mellan en klassisk internationell organisation, som till exempel Europarådet, och en federation som USA. Annan vanlig tolkning är att EU är en konfederal union av stater med vissa federala drag som EU-domstolen och Europaparlamentet som federal kammare.

I Sverige brukar både EU som styrelseform och EU-politik presenteras med begrepp som ”europeiskt samarbete”. Det främsta problemet med sådan kommunikation är att den är bristfällig och missvisande. Begreppet ”samarbete” har positiv laddning i språket och är populär att användas för att beskriva den politiska verkligheten. Även bland populistiska partier som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna används begreppet samarbete i EU-politiska sammanhang.

Samarbete är dock bara en del av EU-politiken som syftar på den mellanstatliga beslutsfattningen och styret med Ministerrådet eller Europeiska rådet som huvudinstitutioner. Det mellanstatliga samarbetet sker bland annat inom ramen för den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken. Att till exempel kalla Eurozonen för samarbete blir felaktigt eftersom den monetära politiken är en överstatlig kompetens på EU-nivå med integrerad system.

Som styrelseform kännetecknas EU, till skillnad från federala stater, just genom att det finns olika former av styrelsesätt och beslutsprocesser. Att argumentera om ”mer samarbete” och ”mer integration” innebär olika saker och därmed olika budskap som förmedlas. Kommunikationen om integration handlar främst om hur EU ska fungera när det kommer till institutioners utveckling, resurser och synen på suveränitet.  Därför är det viktigt att politiska aktörer är tydliga när man avser a) samarbete och b) integration inom EU-politiska kommunikationen.  

När till exempel Liberalerna talar om Europol ska utvecklas till ”Europeisk FBI” så blir kommunikationen om ”mer samarbete” bristfällig. Eftersom det saknas tydlighet om hur medlemsstaterna ska komma överens om aspekter som juridisk suveränitet, mänskliga och materiella resurser, institutionens finansiering. Frågan om Europol skulle därför kunna diskuteras mer ifall Säpo och dess likheter i andra EU-länder kan reduceras eller avskaffas helt om en sorts europeisk FBI verkligen kan formas. Bland annat med syfte att undvika dupliceringar rörande arbete och kostnader.

Sist men inte minst kan en precisare och tydligare politisk kommunikation om EU-politik bidra till att minska det så kallade demokratiska underskottet. Många EU-medborgare finner EU-politiken som ointressant och uppfattar EU som något odemokratiskt. Trots att EU är globalt sett den mest demokratiska unionen, bland annat med världens enda folkvalda överstatliga parlament. Politiska aktörer borde därför se sig som mer delaktiga och ansvariga att demokratisera unionen.

På det sättet har fler politiska aktörer möjligheten att utveckla demokratin vidare inför 2020-talet genom att medborgarförankra och underlätta demokratisk inom ramen för EU:s  semi-federala flernivå styre. Ta gärna lärdomar av Macron om hur EU-politik kan göras mer attraktivt, demokratiserande och intressant för fler.