Om ekonomisk-liberal basinkomstargumentation

Den 7 Augusti skrev centerpartisten Caspian Rehbinder om basinkomst utifrån ekonomisk-liberal argument. Även den liberala argumentationen för basinkomst, som hos till exempel Friedrich Hayek, handlar om att staten ska kunna skydda individen från till exempel svält och grov fattigdom. I sin argumentation hänvisade Hayek till ”fria marknadens imperfektioner” som arbetslöshet och strukturella förändringar. Därför, även om det historiskt sett strider mot liberalismens idéer rörande synen på välfärd, argumenterade Hayek för att en begränsad skattesubventionerad bidragssystem skulle finnas för att hantera sådana imperfektioner med fokus på individen. 

Ett annat exempel på ekonomisk-liberal argumentation vid sidan av Hayek är ekonomen och liberalen Milton Friedman som ansåg att välfärdsstaten skulle vara liten och i första hand basera sig på ett effektivt trygghetssystem som hjälper fattiga oavsett ålder, kön, jobb. Välfärdsstaten ska alltså vara ”smal men vass”, basera sig på minimal inblandning i individens suveränitet och integritet men samtidigt leda till betydelsefulla och konkreta resultat. I Friedmans fall handlade det om tanken om negativ inkomstskatt som ett sätt att kombinera en liten välfärdsstat med friare marknad.

Rehbinder skriver att omfattande bidragssystem lätt blir styrande, tillrättaläggande och paternalistiska. Det innebär även att dagens välfärdssystem, som i fallet med försörjningsstöd, trots tanken om reducerad fattigdom och minskad social utanförskap leder till motsatta effekter. Som att välfärdsstaten som institution blir dyrare vilket kräver högre skatter och att människors utanförskap blir mer ”cementerad” och mer fattigare. Som Caspian skriver:

”Den stora utmaningen är att utforma ett bidragssystem som ger största möjliga nytta med minsta möjliga skadeverkningar”  

Rehbinder argumenterar att dagens socialförsäkringssystem är orättvisa utifrån liberal synpunkt eftersom individer som påverkas av systemet inte behandlas som jämlikar. Samt att systemet ofta leder till att människor inte tar sig ur bidragsberoende. Välfärdssystemet behöver mindre godtycke, paternalism och krav på kontroll. Individen är tvingad att lämna in dokumentation till staten varje månad och är utsatt för just kontroller. Det leder till negativa aspekter som ångest, oro, stress och annat som är skadligt för individens välmående, psykiska hälsa och personlighet.

Människor kan överlag fatta egna beslut och lösa sina problem, eftersom individen vet bättre än staten hur det ska göras. Att politiker eller tjänstemän genom ”morot och piska” metoder försöker att styra människors liv blir oftast mycket problematiskt, trots ”goda” avsikter. Till exempel eftersom systemet är utformad att individen riskerar att förlora sitt bidrag genast vid försök att spara, studera, jobba, eller starta företag. Vilket leder till problem som att individen mister bidraget eller faller mellan stolarna.

En vanligt förekommande invändning mot att människor inte ska kontrolleras är att människor ska förhindras från att lägga pengar på narkotika eller alkohol. Faktumet är att majoriteten av människor inte skulle ägna sig åt det, något som bland annat tester i basinkomst och villkorslösa utbetalningar har visat.  Ofta har det visat sig som i fall med villkorslösa utbetalningar att människor lägger pengar på skola, omsorg, företagande, mat osv. ”Pengar i handen” har därför visat sig som effektivt sätt att reducera fattigdom. Alltså, eget ansvar är bättre än politisk styrning.

Basinkomstpolicy vore alltså ett sätt att göra staten mindre, välfärdsstaten billigare, systemet mer ödmjukare och mindre integritetskränkande gentemot individen. Den svenska socialförsäkringssystemet bygger även på ”inkomstbortfallsprincipen”, vilket innebär att individens ersättning ska baseras på indivdens tidigare inkomst. Jämlik behandling blir det inte om person A varit höginkomsttagare medan person B varit låginkomsttagare. Man kan säga att inkomstbortfallsprincipen strider emot likabehandlingsprincipen.

Att införa ett basinkomstsystem skulle inte innebära att hela nuvarande välfärdsstaten och trygghetssystem i stort skulle försvinna. Istället skulle basinkomsten bli grunden, den centrala delen. Detta eftersom välfärdsstaten har så stark stöd och legitimitet i samhället. På det sättet blir basinkomst ett sätt att vara pragmatisk med välfärdsstaten med ett nytt system som är effektivt, rättvist, reformistiskt och realistiskt.

Liberala och andra argument emot basinkomst

Som svar på Caspians artikel tillkom tre artiklar som med liberal argumentation emot ekonomisk-liberal basinkomstpolicy. Det första skrevs av ledarskribenten Carolin Dahlman på Kristianstadsbladet under namnet ”Ingen har rätt att leva fritt på andras pengar”. Den andra artikeln som också publicerades på KD var av debattören Malin Lernfelt med rubriken ”Medborgarlön skulle bryta samhällskontraktet”, och den tredje publicerades på Timbro av digitaliseringsexperten Maria Eriksson. Här vill jag presentera följande motargument och kritik samt hur dom kan bemötas.

1.    Ingen har rätt att leva på andras pengar

Principiellt så går det inte att ”leva av basinkomst” eller ens medborgarlön i de flesta fall. Basinkomst täcker individens grundläggande behov som mat, boende och transport. I övrigt så får individen klara sig på egen hand, ta eget ansvar för livet i stort och självförverkligande.

2.    De som betalar för bidragen har rätt att kräva motprestrestation

Basinkomst skulle innebära ett nytt välfärdssystem som med demokratisk och befolkningens legitimitet. ”Skattebetalare” är ingen homogen och enhetlig grupp. Varje dag är det just skattebetalare som blir sjuka, förlorar jobb, drabbas av andra problem som gör att individen inte kan fortsätta vara skattebetalare. Varje dag tänker skattebetalare utifrån olika åsikter och värderingar. Och redan i dagens system så förekommer det att kraven inte ställs, till exempel som med barnbidraget och garantipensionen, något som många skattebetalare vill ha kvar, bland annat eftersom man anser att det stärker människors frihet. Dessutom, en kontrollerande och paternalistisk välfärdsstat innebär större kostnader och problem för både den som betalar in till systemet och för den som får pengarna från systemet.

3.    Fusk måste kunna förhindras

Visst, eftersom människor fuskar. Men fusk beror även på att det finns system som man kan fuska med. Basinkomst är inget bidragsfälla och leder inte till att fler blir ”lata”. Empirin och tester har hittills visat att det inte stämmer att som många anser att människor blir lata, dricker alkohol, konsumerar tobak osv. Basinkomst skulle därmed kunna innebära ett system som det blir svårt att fuska med, bland annat eftersom statens administration skulle minska.

4.    Gäller det bara medborgare eller andra som papperlösa?

Det beror på hur systemet utformas. Välfärdsstaten är historiskt sett utformad enbart för medborgare, för de allra flesta som lever inom statens administrativa gränser. Utöver medborgare så skulle även de som är bosatta i Sverige, till exempel EU-medborgare från Finland eller Spanien kunna inkluderas i systemet ifall man förlorar sitt arbete men har jobbat i Sverige i flera år. Det är alltså en fråga om hur policyn bör utformas och avgörs av åsikter inom befolkningen.

5.    Den som saknar arbete och försörjs av andra i gengäld måste sträva efter att bli självförsörjande

Absolut, och som tidigare skrivet är basinkomst

a)   inget bidragsfälla

b)   stimulerar individen

c)    täcker individens grundläggande behov

6.    Systemt skulle bli för dyr eftersom den måste betalas ut till alla. Den måste ligga på en nivå som det är möjligt att leva på

Som tidigare nämnt går det inte att leva på basinkomst. Och kostnaden skulle kunna vara lägre än i dagens system bland annat tack vare minskade administrationskostnader. Det är dagens högskattevälfärdsstat som är för dyr. Och basinkomst behöver inte betalas ut till alla, det handlar om hur systemet utformas.

7.    Det är en omöjlig idé

Det stämmer inte. Det finns flera forksningsrapporter och analyseer som visar att det är en fullt möjlig idé.

8.    Digitalisering skapar nya jobb på långsikt.

Absolut, men digitaliseringen skapar inte nya jobb i samma takt som industrialiseringen gjorde under 1800-talet, och inte heller lika många jobb i relation till hur globala befolkningen växer. Framför allt behövs basinkomstpolicy utifrån ekonomis-liberal argumentation eftersom staten behöver göras mindre,välfärdssystemet billigare och ödmjukare för individen.

9.    Medborarlön/basinkomst skulle bryta mot samhällskontraktet.

Nej, det stämmer inte. För det första, begreppet ”samhällskontrakt” avser relationer mellan människor som sker inom ramen för samhället. Den institutionella relationen mellan individen och staten kallas däremot för socialkontrakt. Och basinkomst skulle därmed innebär ett nytt form av socialkontrakt som ersätter det nuvarande.

10. Är det rimligt att en fullt frisk person som arbetar, får lika mycket bidrag som en person med funktionsnedsättning i behov av personlig assistans

Nej, men det är viktigt att notera att även om basinkomst finns så skulle det behövs ett antal ytterligare system som för personer med funktionsnedsättning just eftersom basinkomsten skulle vara otillräcklig.

11. Om man inte längre menar att välfärdsstaten ska omfördela mer pengar till de mest behövande, varför ska den då över huvud taget ägna sig åt omfördelning? 

Bland annat eftersom basinkomst innebär en pragmatisk lösning på problemet med högskattevälfärdsstaten. Ett sätt att göra välfärdsstaten smalare, billigare och ödmjukare. Till exempel, samtliga riksdagspartier anser att välfärdsstaten bör finnas kvar och utvecklas vidare enligt olika idéer. Basinkomst erbjuder möjligheten för fler att ena sig kring hur välfärdsstaten kan reformeras.

12. Det är motsägelsefullt att å ena sidan hävda att medborgarlön inte skulle minska människors incitament att ta anställning och å andra sidan hävda att poängen med den är att den möjliggör för människor att ägna sig åt obetalt arbete eller att inte arbeta alls.

Det är inte alls motsägelsefullt. Poängen är att olika människor har olika behov av olika anledningar. Många skulle forsätta göra sina nuvarande jobb, till exempel poliser, läkare, lärare. Andra skulle kunna ägna sig åt något annat som att skriva böcker, ta hand om äldre, vara konstnärer. Det har visat sig i många fall att även männiksor som vunnit enorma belopp på lotto fortsätter att jobba.

13. Ska människor kunna ta med sig medborgarlönen och bo i Thailand  eller Spanien permanent?

Nej eftersom systemt kan utformas så att den förhindrar sådant beteende. Det är en teknisk fråga om hur.

14. Rimligare vore att verka för reformer som i stället leder till att människor tar ett större ansvar för sin egen försörjning. Medborgarlön innebär ett steg i motsatt riktning.

Det är ett steg i rätt riktning eftersom det innebär minskad välfärdsstat, mindre beroende på statens stöd. Och därmed stimuleras individen samt får hjälp att söka sig vidare till något som kan ge mer i inkomst.