Idag möttes jag och många andra, både inom
och utanför Folkpartiet Liberalerna, av olika känslor inför förslagen från partiets
arbetsgrupp som berör invandring, integration, flyktingar men även arbetsmarknaden.
Just mina känslor var ganska blandade, inte minst då jag själv flyttade till
Sverige vid 14 års ålder. För mig var det som att komma till ett paradis
eftersom att växa upp i Bosnien under och efter kriget innebär att växa upp där
det råder starkt tro att i länder som Sverige, Kanada eller Tyskland alla har
jobb, socialt skydd samt åker på semester minst en gång om året.
I samband med det vill jag dela med mig
min syn på saken. Inte minst då jag själv började identifiera mig med partiet
under gymnasieåldern när jag brann för (brinner fortfarande) för ett
medborgarsamhälle där individens rätt för identitetsutveckling är skyddad samt
där individen bidrar till samhället genom att vara en aktiv samhällsmedborgare
oavsett födelseort, hudfärg, religion eller annat som används för att lägga
människor i olika kategorier på gott och ont:
- Integration
är en pågående process. Den slutar aldrig och kan alltid debatteras. Men det är
också en ömsesidig process där ”du ska vara som oss” argumentation inte
fungerar utan skapar förtryck och missnöje. Här ligger liberalismens styrka i
att se individen och inte kollektivet hos människor som invandrar till Sverige.
I den globala världen så finns det inget utrymme att hugga in ”nationella
värderingar” i sten vilka i sin tur ska läggas på den som invandrar. Snarare så
finns det ett behov av större meningsutbyte och idéutbyte människor emellan. Öppenhet,
dialog och debatt löser problem och inte värderingar som ska isoleras eller begränsas
till en grupp.
-
Integrationens framgångar mäts bland annat i
ekonomiska termer men också i individens syn på lycka och framgång. Att vara
stolt över att Sverige gör världen bättre är en sak men det vore ännu bättre om
Sverige toppade OECD:s lista eller andra listor över staters förmågor att integrera,
utveckla medborgaranda och ta till vara potentialen hos individen. Jag vill se
fler människor kunna uppnå det jag kallar för den svenska drömmen i form av en personlig framgång i det nya landet. När
jag träffar taxi chaufförer födda utanför Sverige men som är advokater eller
ingenjörer så mår jag aldrig bra.
Från Diversity World.
-
Integrationen
behövs även om många socialdemokrater, vänsterpartister, miljöpartier, nationalister
eller andra skulle hävda tvärtom. I en global värld och i moderna
kunskapsbaserade ekonomier så behöver staten ge rätt förutsättningar för den
enskilde att kunna lyckas i livet. Det gäller såväl högutbildade och
lågutbildade eller för den som är född i Eslöv eller i Aleppo.
-
Individen
väljer inte sin födelseort och därför bör varje individ ha rätten att välja
sitt hem i livet. Detta är förstås lättare sagt än gjort men det bör hänga ihop
med hur saker och ting fungerar i globaliseringens tid. Oftast flyr människor
från krig, kriser och konflikter som man själv inte har valt eller deltagit
aktivt i. Många lockas till Europa i hoppet om en bättre framtid och därför bör
gränser vara öppna så mycket som det går.
-
Språktest
låter krävande och har en negativ klang. Men oavsett om man är född i Sverige eller
inte så gör de allra flesta i Sverige någon form av språktest. I grundskolan,
på gymnasiet eller under livets hårda skola. I många fall är risken för en
medborgare som inte kan kommunicera med andra medborgare eller med samhället att
hamna i någon form av utanförskap. Ekonomisk, social eller politisk. Ett demokratiskt
samhälle gynnas av fler individer som vill vara med och påverka samhällets
utveckling, vilket kräver kommunikation och samhällsorientering. Jag tycker
även att den som invandrar även bör kunna få hjälp att lära sig engelska eller
ett ytterligare språk.
Från: Decosit design.
-
Det
svenska språket är bra att kunna. Eftersom EU är världens största ekonomi med
inre marknad samt exporter så behövs det fler språkkunniga människor runt om i
världen. Människor som har invandrat till ett land och har en viss
språkkompetens kan gynna både det nya och gamla landets ekonomi. Dessutom i en
global värld så vore det positivt om fler lära sig olika språk vilket gynnar ett
mångkulturellt samhälle och mänskliga kontakter runt om i världen.
-
Det
svenska språket bör kunna vara en del av medborgaridealen. I USA och Kanada är
det lättare att bli accepterad som amerikan eller kanadensare när man har lärt
sig språket. I Sverige har vi fortfarande benämningen andra eller tredje
generations invandrare. Detta är inte hållbart. ”Jord och blod” synsätt måste ersättas med medborgarideal. Individen har rätt att utveckla sin identitet och
vill man vara svensk ska vila på individens val.
-
Det
behövs förändringar inom arbetsmarknaden. Det handlar inte bara om invandring
utan även om ungdomar och lågutbildade. Sverige har lägst andel, runt 2,5 %, så
kallade enkla jobb. Detta kan jämföras med Tyskland som har runt 20 %. Det gäller
att fler ska kunna arbeta och ha en möjlighet för social rörlighet. Olika
löner, olika individer, olika intressen, olika ambitioner i livet. Arbetsmarknaden
ska kunna omfatta fler och inte färre.
-
Det
behövs förändringar på bostadsmarknaden. Ökad social rörlighet bygger på att
fler kan börja bo i något som är enklare och billigare byggt. Som modulhus och
modullägenheter. Nyckelordet är flexibilitet, precis som i fallet med arbetsmarknaden,
snarare än att mindre dynamik ska råda.
-
Invandring
är inget problem för en välfärdsstat så länge fler medborgare kan bli
skattebetalare. Det är inget fel på att den enskilde ha med sig sina anhöriga
vilket gynnar den enskildes emotionella välmående. Samtidigt bör den enskilde
kunna åtminstone i något mån bidra mer till välfärden fram tills de anhöriga kan
arbeta själva. Ett problem för välfärden framtiden är dock miljöutmaningar.
Just nu vet många människor runt om i världen om aspekter som hållbar
utveckling, grön ekonomi eller ekologiskt samhälle. Idag finns det tyvärr
partier runt om i Europa som står för en välfärdsnationalism där ”våra resurser”
är just ”våra”. Man vill stoppa invandring för att värna om ”våra egna”. Detta
är inte hållbart i en värld där fler människor bör hjälpas åt för att ta hand
om naturen och den planeten som vi lever på. Det gäller att diskutera om hur människor ska kunna närma sig
varandra i globaliseringens tid och inte hur man ska splittras enligt
föreställningar om den starkes rätt.
-
Slutligen
i dagens värld finns det behov att skydda och hjälpa individen genom öppenhet,
tolerans och pluralism. Som tidigare nämnt ingen väljer sin födelseort men den
enskilde bör kunna välja platsen för sitt välmående. I New York finns det
exempelvis 50 000 till 60 000 svenskar som har valt att söka sin
lycka där eller av annat intresse. I USA finns även många somalier vars sysselsättningsgrad
är mycket högre än bland svensksomalier. Ett bra samhälle ska med effektivt system
kunna locka till sig nya medborgare oavsett bildningsnivå, födelseort eller religion.
I den globala världen har fler människor chansen än tidigare att vara
invandrare, migranter och söka sig till nya platser av olika skäl.
Medmänsklighet och samexistens kommer att behövas inte minst för de
miljöutmaningar som väntar att bli hanterade. Och sådant kan inte lösas med
nationalism och sociala fobier. Idag råder det tyvärr så kallade etnopluralistiska
uppfattningar hos många om att ”vårt land” är bara för ”oss”. Detta är inte
hållbart i dagens värld där det krävs mer solidaritet, samarbete och integration
mellan människor, samhällen och stater. I slutändan kan främlingen som flyttar
in och hur den behandlas av samhället säga något om oss själva snarare än att samhällets
agerande säger något om främlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar