Ändra konceptet med EU:s stridsgrupper

Just nu leder Sverige för tredje gången en europeisk stridsgrupp. För tredje gången kommer den nordiska stridsgruppen NBG med all sannolikhet att inte sättas in någonstans utanför Europa. Och för tredje gången kommer frågor att ställas med besvikelse om varför stridsgruppen inte fick göra en insats. Om Unionen ska kunna fylla upp sin vision, nämligen att vara en global säkerhetspolitisk aktör för en fredligare värld, så måste dagens koncept med europeiska stridsgrupper förändras i grunden.

I samband med den pågående konferensen Folk och Försvar har generalsekreterare Linda Nordin och ordförande Aleksander Gabelic i FN-förbundet kommit ut den 10 januari i SvD med en debattartikel rörande EU:s stridsgrupper. Motiveringen från Gabelic och Nordin är att fortsatta europeiska stridsgrupper bör läggas ned. Istället ska pengar satsas på Sveriges bidrag till FN:s styrkor. Argumentet vilar på att konceptet med EU:s stridsgrupper är gammaldags och att Sverige under de senaste åren har haft rekordlågt antal soldater som har tjänstgjort i missioner under FN:s mandat.

Istället för att lägga ned EU:s stridsgrupper finns det snarare behov att utveckla dessa vidare med ett nytt koncept. Eftersom Unionen och medlemsländerna länge har agerat för mer europeiskt samarbete inom ramen för FN:s verksamhet vore det positivt om Unionen kan förstärka sitt engagemang gentemot FN.  Med tanke på säkerhetspolitiska utmaningar i dagens värld så behövs det mer europeiskt engagemang för FN.  Intresset finns därmed både hos FN och EU att Unionen ska agera mer med gemensam röst och handlingsförmåga rörande hanteringen av kriser, krig och konflikter runt om i världen.

Dagens koncept med EU:s stridsgrupper bygger på arvet från Solana kommissionens administration som drev på etableringen av den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Ett annat arv som Unionens försvarspolitik vilar på är krigen i förre detta Jugoslaven där Unionen i efterhand kritiserades hårt för en dålig hantering av krisen som ägde rum i Europa. Genom att ändra konceptet med stridsgrupperna skulle Unionen kunna etablera en insatsstyrka med permanent ledning, större personalstyrka samt kontinuerlig insatsförmåga att kunna sättas in när FN behöver stöd i form av militär personal. Det har länge funnits en tanke inom FN att ha permanenta styrkor för fredsoperationer istället för att sätta upp enskild inför varje mission. Det är dock något som är svårt att genomföra i takt med FN:s medlemsstaters olika intressen samt i en tid när FN präglas av interna utmaningar. 

Ett nytt koncept för europeiska stridsgrupper skulle därmed kunna vara att alltid kunna ställa upp till FN:s förfogade särskilt för konflikter som kan utbryta i Unionens närhet som i Afrika och Mellanöstern. Även i en tid av ekonomiska och politiska kriser har EU resurser att göra mer gentemot FN. Bland annat är Unionen världens största biståndsgivare. Däremot behövs det mer politisk vilja att förverkliga de visioner som europeiska försvarspolitiker har propagerat och diskuterat allt sedan krigen i förre detta Jugoslavien.