Sverige behöver medlemskap i NATO

Mitt debattinlägg/krönika publicerades nyligen på Stockholmsbloggen. Där skriver jag en kort text om att Sverige med tanke på situationen i Ukraina bör gå med i NATO.  Nedan följer texten som publicerades. 

För 200 år sedan ägde det sista kriget rum mellan Sverige och en annan stat. Under lång tid sedan dess har Stockholm förknippats som huvudstad för ett neutralt land. Många stockholmare minns när de som värnpliktiga skulle till försvar av neutraliteten genomföra sin utbildning på Livgardet, i Boden eller andra orter runt om i landet.  Idag vore det dock kontroversiellt att hävda att Sverige är neutralt och till och med kontraproduktivt. Neutralitet är visserligen fortfarande för många en identitetsbärande aspekt och något som Sverige internationellt förknippas med. Samtidigt är dagens Sverige genom den europeiska solidaritetsförklaringen bunden att vid behov kunna försvara EU:s medlemsstater vid fall av krig.  Eftersom unionen inte har ett eget försvar är militäralliansen NATO den enda organisationen som idag kan försvara unionen mot ett militärt hot.

Med tanke på det som för närvarande sker i Ukraina är det viktigt att Sveriges försvarsförmåga ska stärkas även genom medlemskap i NATO. Ukraina är angripen för sina ambitioner att gå med i EU och slippa Rysslands politiska påteckningar samtidigt som försvarspolitik sedan nästan ett år tillbaka diskuteras i större skala mellan europeiska politiker. Eventuell återinföring av värnplikten och en större budget för Försvarsmakten kommer inte att vara tillräckligt att klara av säkerhetspolitiska utmaningar som kan uppstå i Europas norra regioner. Därför måste NATO-medlemskapet bli mindre tabu att diskutera eftersom det för första gången sedan Kalla krigets slut råder krigiska förhållanden i ett land vars huvudstad är närmare att flyga till från Visby än att flyga till Kiruna. Även om NATO som organisation har sina brister och kontroverser vore det ändå bättre för Sverige att som medlem vara med, påverka och bestämma över hur NATO ska fungera och vilka uppgifter organisationen ska ha. Medlemskapet är något som Sverige kan åstadkomma under kort tid utan förlora sin suveränitet eller behöva placera kärnvapen inom Stockholms Län. Att vara med innebär väsentliga privilegier som Sverige inte åtnjuter idag eftersom vi står utanför samarbetets inre kärna.

Som tioåring brände jag tillsammans med mina kompisar amerikanska och brittiska symboler i samband med NATO:s bombningar av FR Jugoslavien medan idag på grund av min egen bakgrund från ett land som utsattes för aggression beklagar jag över det som Ukrainas medborgare får uppleva. Förutom det så lever vi alla i en värld som är stor, internationell och global där krig, konflikter och kriser uppstår förr eller senare och där samarbete är ett måste för att kunna agera mot de utmaningar som uppstår. För att säkra unionens framtid ytterligare måste Försvarsmakten kunna försvara mer än bara Stockholm mot en begränsat angrepp med tanke på hur hela Norden och Baltikum kan påverkas av Rysslands tragiska utveckling mot ett autoritärt och nationalistiskt samhälle. Stockholm är trots allt en storstad i Östersjöområdet, ett område där många gynnas av handel, kulturellt utbyte, öppna gränser och personliga framgångar, men också ett område som än så länge präglas av starka motsättningar och som därför kräver att Sverige kan inom ramen för mellanstatligt samarbete ställa upp på att försvara det som faktiskt är värt att försvara för regionens och Europas framtid.