Analys av den nya nynationalismen

1.     Vi lever inte i 30-talet men 30-talet men tiden med landsfadern Hansson är inspirerade. Istället för att tala om ”folkets andra” och ”nationalkaraktär” väljer vi att tala om ”kultur” och ”svenska värderingar".

2.     Det går inte att definiera vad som är ”svenska värderingar” men vi ska göra det i alla fall.

3.     Det går inte heller att definiera vad som är svensk nationell identitet men den måste definieras.

4.     Kultur är föränderlig men vi vill slå fast vad som är svensk kultur.

5.     Vår nationalism bygger inte på myter utan på ”fakta” som vi själva har valt.

6.     Sverige skiljer sig från andra samhällen eftersom vi är mer sekulära och individualistiska. Därför behöver vi bli mer auktoritära och irrationalistiska.

7.     Sverige ska vara ett sekulärt samhälle men kristendomens särställning för den svenska kulturen och svenska traditioner måste betonas.

8.     Nationalismen är viktig för att förhindra välfärdsstatens kollaps. Därför bör alla EU-medborgare, kosmopoliter, invandrare, hipsters och andra ansluta sig till nationen.

9.     Kriget i Jugoslavien orkades inte av nationalism utan eftersom människor hade brist på nationalism. Brexit beror inte på nationalism utan på att britterna har problem med sin nationella identitet.

     

10.  Svenska värderingar är universella men de bör begränsas till våra gränser. 

Vlads förnyelseskola - Narkotikapolitik

Narkotikarelaterade frågor väcker starka känslor i samhällsdebatten. Nuvarande policyn kritiseras ofta debattörer med narkotikaliberal inställning för att vara gammaldags, restriktiv och konservativ. Anledningen är bland annat tankarna att staten ska försöka uppnå och behåll en ”nollvision” i narkotikamissbruk. Utifrån liberal synpunkt och människosyn är detta problematiskt eftersom det strider emot individens frihet, ödmjukhet gentemot individen samt synen på samhället som förväntas vara repressiv och auktoritärt gentemot individen. Därför måste fler liberaler våga in sig i debatten. Nuvarande politiska hållningen inom partiet bör förändras. Jag skriver nedan varför det är den liberala vägen framåt för ett liberalare Sverige.

1.    Liberalismen

Bland grundtankarna i den liberala ideologin är att människan ska vara fri och att liberalism därför ska handla om att värna om individen och individens frihet. Det kan antigen göras enligt modellen med den klassiska liberalismens negativa friheter, alltså friheter om att staten är begränsad att agera gentemot individen. Eller genom den socialliberala modellen genom positiva friheter, rättigheter om att staten är skyldig att erbjuda individen rättigheter och friheter. Bland de liberala idéerna ingår därför synen att individen även har frihet över sin kropp och bör därför ha rätten att själv bestämma över den i så hög utsträckning som möjligt. Bland annat återspeglas den inställningen i debatten om surrogatmödrar och aborträtten.  

För mig personligen handlar liberalism just om ödmjukhet, förståelse och solidaritet. Det innebär bland annat att kämpa för rättigheter för människor som anses vara hemlösa, prostituerade eller missbrukare. Nuvarande hållningen inom politiken är alldeles för restriktiv och handlar om att läxa upp och bestraffa individen snarare än att försöka inkludera individen och visa medmänsklighet.

2.    Synen på samhället

Sverige är inget föredöme utifrån liberal synpunkt när det gäller narkotikapolitik. Även om många politiska aktörer vill framställa en sådan bild. För fem år sedan skrevs följande slutsatser av bland annat Ingrid Sahlin, professorn i socialt arbete, i forskningen om Sveriges narkotikapolicy som förhållandevis gäller än idag:

a) jämförelsevis är det påfallande få svenskar som prövar narkotika

b) i fråga om antal tunga missbrukare ligger Sverige på EU-genomsnittet medan mer liberala länder som Nederländerna och Tyskland har färre

 c) den narkotikarelaterade dödligheten i Sverige ligger dubbelt så högt som EU-genomsnittet

På flera sätt och vis är den dagens narkotikapolitik kopplad till den gamla socialdemokratiska visionen av hur ett samhälle ska fungera präglat med begrepp som ”folkhälsa”. I Folkhemmets Sverige var hälsa i princip ingen privat sak utan samhällets angelägenhet. Det är kopplat ihop med tanken att välfärdsstaten är beroende av friska människor som kan arbeta, betala skatt och därme bidra till det ”gemensamma”. Ingrid Sahlin menade för fem år sedan att statens vilja att hålla ihop ett koherent antidrogkomplex varit så stark att den lett till ren förfalskning av information. Fallet har gått så långt att bruk av narkotika anses vara emot ”svenska värderingar”.

Därför måste liberaler ställa sig emot denna tanke och erbjuda en narrativ om att den som brukar narkotika kan fortfarande vara delaktig individ i samhällslivet. Bruk av narkotika innebär inte att en per automatik är missbrukare av narkotika. Eller att individen är kriminell. En liberal ståndpunkt borde vara att de som konsumerar narkotika inte bör anses vara kriminella eller behöva uppleva stress om att råka ut för fängelse. I ett liberalt och friare samhälle ska därför konsumtion av narkotika vara avkriminaliserat även om försäljningen fortfarande kan vara olagligt. För att se till att individer inte hamnar i utanförskap är det viktigt med att aspekter som bostad, medicin, arbete, familj, terapi och inkludering i samhället finns runt den individen som hamnat i missbruk.

3. Skademinering (Harm reduction) 

Ett effektivt sätt att arbeta med narkotika , framför allt utifrån socialliberal syn, är att arbeta med skaderminerin (harmreduction). Ett narkotikafritt samhälle kommer aldrig att kunna existera – till skillnad från hur statsministern Torbjrn Fälldin hävade 1977. En missbrukare bör som tidigare nämnt i första hand ses som människa och inte missbrukare. Därför bör liberaler vara just liberaler genom att vara förnuftiga och ta till sig kunskap.  Exempelvis var under 2013  dödligheten i Sverige fyra gånger högre än genomsnittet i EU. Det visar att den nuvarande politiken inte fungerar.

I Socialstyrelsens rapport från 2015 anges följande information rörande vården i Sverige i relation till narkotika och droger: 

1.    Den 1 november 2015 tvångsvårdades 378 personer med missbruk och beroende.

2.    Spice och nätdroger har blivit mer vanligt förekommande missbruksmedel inom tvångsvården

3.    Den 1 november 2015 vårdades drygt 2 000 personer i den frivilliga institutionsvården

4.    Den 1 november 2015 gavs insatsen bistånd som avser boende till drygt 6 200 personer med missbruk och beroende, varav hälften fick en långsiktig boendelösning.

Narkotika dödligheten var under 2014 den näst högsta i unionen per miljon invånare. EU:s narkotikabyrå EMCDDA rekommenderar skademinerande åtgärder. Bland annat rekommenderas utdelning av nässpray som innehåller ämnet naloxon och som kan reducera överdosfall hos brukare av heroin och andra opiater. Dessutom leder sådana  åtgärder att minska risker för spridning av HIV och Hepatit C samt att brukare eller missbrukare kommer i kontakt med socialtjänsten och sjukvården.

4.    Erfarenheterna från Portugal

Idag anses Portugal vara den mest ”drogliberala” landet i EU. Det beror på hur staten valde att förändra sin policy under de senaste åren. En bidragande orsak var den ekonomiska krisen och behovet att minska statens utgifter. I Portugal har alltså medborgare rätten att konsumera narkotika. I Sverige skulle  individen inte kunna få metadon utan att lämna in täta urinprov för att samtidigt även kunna bevisa att andra narkotika hade använts. Samt dessutom löpa risken att bli gripen av Polisen och bli utsatt för bestraffning. Istället satsar staten i Portugal på vård, rådgivning och socialt arbete för att påverka missbrukare i den riktning som anses vara bra för ens hälsa.

Under slutet på 70-talet och 80-talet hade Portugal stora ansträgningar med narkotikahandeln vilket även ledde till problem med heroinmissruk och HIV-sprining. Under 90-talet började olika expeter med att ge förslag hur en ny approch och syn på hanteringen av sådana utmaningar kunde åstadkommas. En del av försalen var beprövade i mindra skala, som sprutbyte. Andra skulle experimenteras, som exempelvis legalisering av narkotika. Det avgörade var också att tillräckligt många politiker blev övertygade om att de föreslagna åtgärderna skulle fungera och valde att stödja förslagen från forskare.

Erfarenheterna från Portugal bedöms av den portugisiska staten som positiva och lyckade. Enligt statens statistikmyndighet INE dog över 70 personer om året av överdoser när den första lagen trädde i kraft 2000. Några år senare var siffran nere i ett tiotal och idag brukar det vara likadant. Antalet nya HIV-fall har sjunkit från 1575 år 2000 till 78 år 2013. Och antalet missbrukare som genomgick någon form av behandling ökade från 23 600 till 38 000 på tretton år. Samtidigt har fler portugiser någon gång under livet testat narkotika, från cirka 8 procent år 2001 till cirka 12 procent år 2007. Mycket tyder på att det är en bieffekt av avkriminaliseringen, men ökningen verkar inte ha påverkat hur många som blir frekventa användare om en mäter hur många som använt narkotika någon gång under den senaste månaden är siffrorna i stort sett oförändrade sedan lagändringen. Liberal narkotika politik är att bedriva human narkotikapolitik. Att vårt parti tog ställning för spurtbyte var ett rätt steg framåt med anledningen att förhidnra och minska antalet sjukdomsfall utan att konsumenter eller missbrukare behövde vara rädda för att bli gripna.

5.      En global utmaning – ett krig mot människor och inte mot narkotika

En av de främsta kritikerna av hur den globala hanteringen av narkotika är FN:s förre detta legendariske sekreterare Kofi Annan. Han menar bestämt och tydligt att den så kallade ”kriget mot droger” egentligen är ett ”krig mot människor” samt att det är ren galenskap att gång på gång tillämpa samma policy. Debattören Magnus Linton skriver att aldrig tidigare har så många regeringar öppet ifrågasatt de rådande narkotikarelaterade konventionerna, aldrig tidigare har så många stater öppet brutit mot dem och aldrig någonsin tidigare har stödet för skadelindrande insatser varit så hög. Det har gått så långt att FN till och med har kritiserat Sveriges narkotikapolitik att den bryter mot mänskliga rättigheter. Alltså även FN har lämnat bakom sig föreställningen om narkotikafria samhällen.

Kofi Annan menar att en ”god” policy för samhällsstyret måste basera sig på undersökningar av policyns resultat som analys om vilken del eller delar av policyn har fungerat bra eller dåligt. En policy som baserar sig på ”allmänt tyckande” eller ”populära tankar” som är emotionellt baserade leder ofta till att policyn skapar större skada än nytta. Det gäller att från liberalt synpunkt kunna övertyga människor med argument och få bort farhågorna. Till exempel har införandet av medicinsk cannabis i USA inte lett till ökad användning av narkotika bland ungdomar. Däremot har antalet döda i Mexiko under de senaste årens ”knarkkrig” överstigit antalet döda amerikanska soldater i Irak och Afghanistan tillsammans under perioden 2001-2016. Därför gäller det att vara ärligt mot sig själv och erkänna att ”kriget mot droger” inte har varit ett lyckat koncept. Bland annat eftersom nationella förbud och repressiva narkotikapolitik oftast resulterar i att produktionen av narkotika helt enkelt flyttat på andra håll samt skapat andra marknader. Istället har kriget mot droger resulterat i det som Annan kallar ”ett krig mot människor” med fokus på bestraffning och stigmatisering. Annans argument är alltså :

”droger har förstört många människors liv, men dåliga regeringspolicyn har förstört fler”

Om en läser FN:s narkotikakonvention så framgår det klart och tydligt att en av avsikterna med det var att ”skydda mänsklighetens hälsa och välfärd”. Självklart kan liberaler medverka till det genom att bestrida misslyckande policyn och våga satsa på nya lösningar. Bland annat kan liberaler hämta inspiration från Annans följande rekommendationer:

1. Avkriminalisera narkotika för privatbruk. Låt inte domstolarna hantera problemet med individens skadebeteende utan den offentliga sjukvården.

2. Skademinering är ett faktum till framgång. Föreställningen om att ”världen kan bli narkotikafritt” är inte det.

3.  Tobaksexemplet visar vägen att minimera skador. Anti-rökningskampanjer har grundat sig på utbildning, upplysning och beskattning. Likadant kan göras med exempelvis cannabis.

4. Konsumenter måste kunna vara medvetna vad de tar. Regeringar måste kunna reglera och beskatta.

5.    Det är hälsa, kunskap och mänskliga rättigheter som ska stå i centrum för narkotikapolicyn.  

Notera att den nuvarande policy i Sverige och dess utförande har fått skarpt kritik av FN som anser att den bryter mot mänskliga rättigheter. Även Världshälsoorganisationen (WHO) förespråkar det som FN idag står för. Det innebär att människor som behöver vård eller andra insatser som sprutbyte har samma rättigheter som människor i behov av andra vårdinsatser. Alltså den svenska hållningen utifrån ”nolltolerans mot narkotika” är inte trendigt längre på andra håll i vår värld där stater har insett att en måste vara mer ”pragmatiskt” i frågan. Trenden har därför svängt globalt sett just till förmån för skadebegränsande insatser. Notera även att det borde vara porblamatiskt utifrån liberal synpunkt att regeringen till och med har en post under benämningen ”folkhälsominister”.

6. Kriminalitet - en skada för ekonomin och demokratin

Legalisering av narkotika skulle kunna leda till att ekonomiskt avväpna knarkkarteller och den organiserade narkotikabrottsligheten. Det innebär att stater eller unioner skulle kunna ha egna marknader för narkotika där varorna kan kontrolleras och beskattas. Den illegala försäljningen av till exempel cannabis innebär att konsumenten i princip dels inte kan vara säker om varan är ren eller oren och dels är personen som langar illegalt cannabis ofta en och samma personer som säljer tyngre droger.  Just nu tjänas enorma summor pengar svart vilket innebär uteblivna skatteintäkter men också att kvaliteten på varorna är dålig och människor köper vad som helst utan att veta vad varan innehåller eller var den är tillverkad. Den illegala handeln med narkotika är global och beräknas omsätta runt 300 miljarder dollar om året under perioden 2005-2015. Det är mer än de flesta länder BNP:er. Brottsliga organisationer som knarkmaffior har på det sättet skaffat sig enormt inflytande och gjort många statliga förvaltningar så korrupta att det även har skadat demokratin. I exempelvis Mexiko anses maffian idag ha egna militära resurser medan i Colombia, som tillsammans med Mexiko nu driver på för en reformering av FN:s konventioner, har breda politiska partier byggts med narkotikapengar i syfte att ta över hela regioner. Knarkmaffior har blivit delar av statens förvaltning. Polisen såväl som militären har på flera håll i Sydamerikan blivit korrumperade. För att inte nämna att knarkmaffior även befinner sig i krig mot varandra och skapar osäkerhet, rädsla och instabilitet bland människor.  

I Sveriges fall innebär den nuvarande narkotikalagstiftningen att stora resurser krävs av och läggs på Polisen att hantera narkotikarelaterade brott. Mycket av dessa resurser går dessutom att gripa själva brukare. Legalisering av samtliga eller vissa narkotika skulle både leda till att Polisens resurser kan frigöras eller satsas på något annat samtidigt som staten kan dra in intäkter som även kan gå till vård av narkotikamissbruk.

7.    Mentalitet spelar roll

En av grunderna till varför Sverige och andra länder i Europa har väldigt restriktiv narkotikapolitik beror på vilka åsikter och idéer som har format människor inställning till narkotika. För samhällen inom EU är alkoholen i princip något som generellt accepteras som något normalt, något som en känner igen sig i. I till exempel Somalia är synen annorlunda där alkohol anses som något skadligt medan att tugga kat anses vara helt normalt. Det som är ok i en del av världen kan anses som icke-ok i en annan del av världen. Här behövs det liberal som kan opinionsbilda och påverka människors inställning till narkotika. Det ska inte handla om att vi från liberalt håll behöver uppmuntra människor att bruka narkotika och anse att det är bland det bästa som finns. Istället handlar det om att förespråka ödmjukhet, inkludering samt fakta om narkotika. Bland annat att det vore bättre med att ändra dagens policy och på det sättet forma ett mer liberalt samhälle. Till exempel är cannabis är globalt sett mycket mindre farlig drog än alkohol. Förbudet mot cannabis är alltså inte vetenskapligt belagt utan emotionellt belagt. Visserligen går det att använda att cannabisbruk kan leda till allvarliga skador på långsikt hos en del individer som brukar den. Vad liberalismen kan göra åt saken är att ändå erbjuda vård, rådgivning, inkludering, beskattning av varan och även lämna individen i fred om denne ändå vill fortsätta påverka sin kropp i en viss riktning som av majoriteten kan anses som skadligt. I Sverige behöver därför liberaler kämpa för ett mer öppet, ödmjukare och inkluderande samhälle. Förra året dog fler människor per miljon invånare i Sverige än i det ”drogliberala” Nederländerna.

Vlads förslag på förnyelse

Mina förslag finns i tre kategorier. Målet är att förnya och därför erbjuder jag ett antal alternativ som kan diskuteras och vägas mot varandra:

Alternativ 1

a)      Fortsatt kriminalisering av försäljning av narkotika

b)      Avskaffad kriminalisering för bruk av narkotika

c)      Fokus på skademinering, vård, rådgivning och inkludering

Alternativ 2

a)  Legalisering av ”lätta droger” som cannabis. Fortsatt kriminalisering av försäljning av tunga droger

b)  Avskaffad kriminalisering för bruk av narkotika för tunga droger

c)  Fokus på skademinering, vård, rådgivning och inkludering

d)  Beskattning av ”lätta droger” och statligt monopol

 Alternativ 3

a)      Legalisering av all narkotika

b)      Fokus på skademinering, vård, rådgivning och inkludering

c)      Beskattning av all narkotika som säljs. Både statliga och privata utförare får konkurrera på marknaden

Referenser

CAN. Den globala narkotikapolitiken ifrågasatt. Publicerad: Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.can.se/globalassets/aon/2016/1/an_nr1-16_den-globala-narkotikapolitiken-ifragasatt.pdf

Dagens Nyheter. Nu rasar grunden för svensk drogpolitik. Publicerad: 2011-08-26. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/nu-rasar-grunden-for-svensk-drogpolitik/

Der Spiegel. Lift the Ban! Kofi Annan on Why It’s Time To Legalize Drugs. Publicerat: 2016-02-22. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.spiegel.de/international/world/kofi-annan-on-why-drug-bans-are-ineffective-a-1078402.html

Frihetssmedjan. Christian Engström: Den svenska narkotikapolitiken dödar fler än narkotikan. Publicerat: 2015-06-06. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.frihetssmedjan.se/2015/06/christian-engstrom-den-svenska-narkotikapolitiken-dodar-fler-an-narkotikan/

Göteborgs Posten. Inse fakta – cannabis är ingen dödsdrog. Publicerat: 2016-05-23. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.gp.se/nyheter/debatt/inse-fakta-cannabis-%C3%A4r-ingen-d%C3%B6dsdrog-1.1472198

KIT. Portugal avkriminaliserade alla droger – inget särskilt hände. Publicerat: 2015-05-20. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: https://kit.se/2015/05/20/2687/portugal-avkriminaliserade-alla-droger-inget-sarskilt-hande/  

Liberal Debatt. Sluta fördumma! Sverige behöver en seriös narkotikadebatt! Publicerat: 2016-05-15. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.liberaldebatt.se/2016/05/sluta-fordumma-sverige-behover-en-serios-narkotikadebatt/

Socialstyrelsen. Statistik om vuxna personer med missbruk och beroende. Publicerat: 2016-05-26. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/vuxnamedmissbrukochberoendeochovrigavuxna

SVT. Narkotikadödligheten i Sverige näst högst i EU. Publicerat: 2015-06-04. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/narkotikadodligheten-i-sverige-nast-hogst-i-eu

SVT. FN: Sveriges narkotikapolitik lever inte upp till mänskliga rättigheter. Publicerat: 2015-11-08. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/fn-sveriges-narkotikapolitik-lever-inte-upp-till-manskliga-rattigheter

Vlads förnyelseskola - Lärdomar för liberal robotiseringspolitik

Sedan länge är robotar ett faktum både vid bensinstationer och inom sökmotorer. Robotisering fortsätter att medföra nya utmaningar och möjligheter. En viktig läxa för liberal marknadsbaserad policy är att dra lärdomar från globaliseringens tidiga perioder under 90-talet i samband med övergången från industribaserat samhälle till informationsbaserat. Vitala delar rörande strukturella omvandlingar var avregleringar, liberaliseringar och öppnare ekonomi.

Robotisering kommer att bemötas från både höger och vänster, frihetligt samt autoritärt håll. Ska staten investera mer i utbildning, teknik och infrastruktur eller ska marknadsbaserade lösningar vara centrala? Statsministerns positiva inställning innebär konkurrens för liberalismen. De flesta politiska aktörer borde vara överens om att robotisering är en nyskapande faktum. Frågan är vilken sorts politik som ska genomsyra utvecklingen?

För tillfället är Tyskland bättre exempel på delar av EU:s ekonomi som har gynnats mer av robotiseringen inom industrin än Sverige. Just i Sverige försvann 450 000 jobb på grund av automatiseringsprocesser mellan 2006 och 2011. Samtidigt har antalet anställda dataspecialister civilingenjörer och reparatörer ökat under omvandlingen. Både produktivitet och levnadsstandard ska kunna öka inom robotiseringens ramar vilket kräver nytänk inom policyskapande.

Robotar ska kunna gynna individen i allt rörande hobby produktion till välfärdstjänster. Samtidigt visar modern forskning att den strukturella omvandlingen kan ta längre tid jämfört med tidigare utveckling. Resultat förväntas vara långtidsarbetslöst framför allt inom medelkvalificerade jobb samtidigt som nya jobb inte skapas tillräckligt fort. Liberala svar måste därför  inkludera såväl som ekonomiska som socialpolitiska åtgärder.

Inledningsvis vore basinkomst mer inkluderande samt billigare lösning att bemöta marknadens imperfektioner. Dessutom påverkas den europeiska sociala modellen negativt i globaliseringens spår även av direkta skatter på arbete. Framtiden ligger i att bemöta robotiseringen med skattereformer. I stilen med negativ inkomstskatt där ingen beskattning sker  för den som exempelvis tjänar under 20 000 kr per månad. Eller genom satsning indirekta skatter i stilen med Bill Gates motto ”beskatta inte min inkomst utan min konsumtion”. I robotiseringens spår förtjänar medborgare mer pengar i plånboken.

Robotisering skulle även kräva en mer flexsäker arbetsmarknad med fokus på innovationspolitik, småföretagande samt omlokalisering av humant kapital. Kopplingen till frihandel samt vidare integration av inre marknaden kommer fortsätta att vara stark. Investeringar i forskning, design och arbetsträning kommer att behövas vilket kräver nya lösningar än bara genom skatter. Exempelvis kan särskilda investeringsfonder samt crowdfunding kampanjer  uppmuntras mer inom samhället.

Skopolitiken kommer också att behöva ändras. Bland annat skulle grundskoleelever kunna ha ett nytt obligatoriskt ämne – PER – som skulle stå för programmering, elektronik och robotisering. Inom universitetsvärlden behövs framför allt  mer kvalitet och mindre kvantitet. Framtida generationer ska präglas av många innovativa och kreativa individer som ser robotisering som en möjlighet och en normal del av vardagslivet. I många fall kommer robotar att ersätta människor men människans förmåga att kulturellt förstå teknik är oersättlig. 

Metodologisk nationalliberalism ? Analys av Anna Dahlbergs artikel om "låt gå samhället"

Inspirationen för denna blogginlägg kommer ifrån gårdagens upplevelse som kändes som en sammanträffande. På förmiddagen la jag ut min första artikel publicerad i Liberal Debatt som handlar om att även liberaler måste hantera en postdemokratisk samhällsutveckling. Artikeln bygger i stort att det behövs liberala svar i en värld som präglas av övernationell samhällsutveckling och där staternas makt och inflytande har minskat. Bland annat med syfte att utveckla demokratin som än så länge är väldigt begränsad till nationell beslutsfattning.

Senare på kvällen läste jag Anna Dahlbergs senaste artikel som handlar om synen på staten, liberalismen och samhället. Jag började att följa Dahlbergs artiklar i samband med diskussionen om migrationskrisen från och med början av 2015. En del argument som hon tar upp i artikel känner jag igen sedan tidigare. Bland annat den negativa kritiken mot nyliberaler och nyliberalismen som idé. 

Utifrån denna erfarenheter skriver jag en följande analys om varför jag inte håller med om det som Dahlberg tar upp i stort: 

1.     Dahlbergs artikel präglas av metodologisk nationalism. I korthet handlar det om att nationalstaten likställs med staten och som en norm för modern samhällsorganisation. Faktumet är dock att alla stater inte är nationalstater och stater har existerat före nationer och därmed kommer förmodligen att existera även i framtiden. Att vara emot nationalstaten innebär inte per automatik att vara emot själva staten i sig. Själv är jag för att Sverige ska vara en kosmopolitisk stat. Det handlar alltså om vilken form av stat en föredrar.

2.     Lag och ordning i samhället är äldre än nationalstaten. Innan nationalstaternas tid präglades utvecklingen i Europa av stater som inte baserade sig på nationer utan på ståndsamhället, feodalism, religionstillhörighet, lokal och regional identiteter etc. Övergången till nationalstater under framför allt 1800-talet innebar även framkomsten av demokratiska, sekulära och medborgarbaserade samhällen där ”lagar och ordningar” från tidigare samhällen ersattes med tiden med nya lagar och ordningar. I många fall ägde en sådan process med blod, svett och tårar vilket innebär att nationalstaternas tillkomst i Europa i flera fall var en resultat av en våldsam historia. Den som inte vill läsa akademisk litterateur kan åtminstone se musikalen ”Les Miserables” av Viktor Hugo med unga män som med hjälp av våld vill förändra samhället i grunden.

  

3.     Det är därmed värt att komma ihåg att de tidiga nationalisterna var oftast liberaler som ville ”frigöra individen” och kämpade för mänskliga rättigheter genom viljan att avskaffa det feodala samhället, adelns privilegier och en härskare som ansågs ha sin legitimitet från Gud med en annan  form av samhällsmodell där demokrati, frihet och medborgarskap var ledande ord. Inte sällan ansågs nationalisterna av många samtida ögon just ”upprorsmakare” eller med andra negativt laddade begrepp. Liberalismens historia är därmed nationalismens historia och tvärtom. Det innebär dock inte att liberalismens utveckling slutar vid att nationalstaten ska vara normen. Snarare innebär modern övernationell samhällsutveckling att nya krav ställs på liberaler och liberalismen som idé.  

4.     Innan den franska revolutionen 1789 var det givet och normalt för många att utgå ifrån att staten och samhället skulle fungera enligt en viss modell som en leve och verkade i.  Därmed är det svårt att veta hur framtiden kan se ut eftersom människans sätt att betrakta framtiden ofta går ut på att dra slutsatser utifrån nutida föreställningar. Även liberala idéer om samhällsutvecklingen tenderar att vara både politiskt nationalistiska samt metodologisk nationalistiska som utgår ifrån slutsatser om nationer, staternas suveränitet och nationella institutioner. Utifrån det som anses trendigt eller "fungera bäst" för stunden. Om en istället tittar på EU som helhet, Afrikanska unionen som en helhet eller världen som en helhet så kan helt andra slutsatser om samhällsutvecklingen dras. Då går det bland annat att se att flera av moderna utmaningar kräver både integration och samarbete mellan stater som delar resurser, suveränitet och intressen snarare än ”starka stater” som helst vill bara ta hand om sitt eget territorium.  

5.   Det är sant att nationalstater idag utgör en institution som anses av många som den bäst fungerande. I topplistor rörande levnadsstandard är det just även nationalstater som kommer högt upp.  Första världskrigets utgång innebar att nationalstatsmodellen upplevdes av många om bättre bland annat när den ryska tsaren, osmanska sultanen, österrikiske och tyske kejsaren försvann från sina maktpositioner. Det innebär dock inte att alternativ till nationalstaten behöver innebära kaos och samhällskollaps. Tanken om den kosmopolitiska staten, som bland annat togs upp av sociologen Ulrick Beck, bygger även på separation mellan nationen och staten ungefär som s mellan kyrkan eller religionen från staten innebär framkomsten av sekulära stater. Både religion och nationalism bygger på myter. Vilket innebär att det går bra att en har nationell identitet men att staten bör vara öppen för fler som vill bli samhällsmedborgare. I Dahlbergs artikel framgår att nationalstaten är nödvändig för toleransen men jag skulle hellre argumentera för att en öppnare tolerans och friare identitetsutveckling kräver just en övergång från nationalstaten till en mer avnationaliserad form av stat.  

6.  Den moderna liberalismen har under de senaste 50 åren inneburit en form av samhällsutveckling där liberaler har bidragit till processer som har minskat staternas makt och inflytande men samtidigt ökat makt och inflytande hos övernationella/överstatliga aktörer samt friheten hos individen. Dessa processer kan beskrivas som globalisering, regionalisering, europeisering, liberalisering, postindustrialism, postdemokrati, post-nationalism etc. En gemensam nämnare för dessa processer är bland annat ekonomisk integration vilket även har lett til att aspekter som tidigare ansågs vara kopplade till statens uppgifter och ansvar, exempelvis kommersiell policy eller rörlighet över gränserna, idag regleras på övernationella nivåer. Det är just dessa processer och inte migrationen som i första hand har varit utmanande för staternas välfärdspolitik. Den ekonomiska integrationen mellan stater, både globalt och regionalt, har dock förr eller senare lett även till andra typer av utmaningar som enskilda stater inte alltid har räknat med och ofta inte kan lösa på egen hand. Det gör även i sin tur att också liberala politiker och debattörer tenderar att skjuta sig i foten när en vill förhindra, stoppa eller gå emot övernationella samhällsutveckling, exempelvis friare migration, som har uppstått på grund av beslut som liberaler själva varit med och beslutat om.

7.  Liberalism är alltså beroende av staten och medborgare, men inte nödvändigtvis av just nationalstaten eller ens enbart av staten. Idag kämpar många liberaler för bland annat en mer federal och demokratisk union i Europa. Faktumet är att de beslut som även liberaler varit och drivit under senaste 25 åren innebär att fler stater har genomgått avnationaliseringsprocesser och blivit mer transnationella. Just sådana former av stater kan fungera bättre inom ramen för globalisering, kosmopolitisering och europeisering samt flernivåstyret. Idag är det tydligt i samband med olika kriser i Europa att regeringar tenderar att föra nationalegoistisk politik som går ut på att tänka nationellt och inte vara för övernationella lösningar som är nödvändiga för exempelvis migrationskrisen. Istället för ett samhälle där en får höra retorik i stilen med ”vi måste veta vilka som kommer in i vårt land”, ”vi måste tala om de ensamkommande barnen” eller ”vi måste tala om islam” så bör fler istället säga att ”vi bör tala om vad stater kan och inte kan utföra samt hur vi ser till att globala och regionala intressen samt lösningar också blir nationella och inte tvärtom”.  

8.   Stater har fortfarande och kommer ha en viktig roll inom ramen för olika politiska områden som välfärd, sjukvård, försvar, juridik, turism med flera. Ett liberalt samhälle innebär i grunden att det ska finnas oberoende såväl privata som offentliga/statliga institutioner som ska möjliggöra individens frihet och trygghet. Bland dessa ingår poliser, brandmän, läkare, ngo: aktivister med flera. Faktumet är dock att det finns många utmaningar som stater inte klarar av. I brist på övernationella lösningar eller med syfte att vinna stöd hos den nationella publiken tenderar nationella politiker att utlova lösningar på nationell nivå. Exempelvis terrorism är ett tydligt exempel på en global utmaning som stater inta bara kan hantera enskilt utan som oftast skapas på grund av staternas säkerhetspolitiska ageranden. Mer övervakning eller större befogenheter för säkerhetstjänster på nationell nivå  är inte per automatik lösningen som resulterar i att färre terrorbrott sker. Flera av de utmaningar som Dahlberg nämner i sin artikel handlar alltså om utmaningar där varken nationen eller ”starka staten” är tillräckligt. Det innebär dock inte heller att staten ska vara svag för att liberalt samhälle ska fungera utan det innebär att statens institutioner ska fungera effektivt samtidigt som medborgare ska vara aktiva inom samhällsdebatten och utvecklingen med syfte att bidra till att fler utmaningar eller problem inom samhället blir lösta. Någonstans kräver liberalismen som idé av sina följare att just vara liberala medborgare och medmänniskor där ansvar och samhällsengagemang är som bäst när individen själv inser att friheter och rättigheter bör kompletteras med en viss dos av skyldigheter. Och moderna liberala idéer, till skillnad från de som Dahlberg förespråkar, omfattar även tankar att synen på staten och deras suveränitet ofta inte hänger med i tiden utan bygger på föråldrade föreställningar hur stater bör organiseras både rörande människans identitet och offentliga institutioner. 

Vlads förnyelseskola - Socialpolitik utan socialism 2.0 – Basinkomst

Socialpolitik utan socialism 2.0 – Basinkomst

Tyvärr stöter jag alldeles för ofta på liberaler som motsätter sig basinkomst utifrån följande argument och tankar:

1.    Basinkomst är en ”kommunist/vänstertanke”

2.    Basinkomst kommer att leda till att fler människor blir lata och odugliga samt inte bidrar till samhället.

3.    Basinkomst kommer innebära att fler måste betala till välfärden utifrån höjda skatter då färre kommer att arbeta utan kommer att leva på andra bekostnad.

4.    Vi ska inte vara som Miljöpartiet, det är de som driver frågan.  

Lektion 1.

Basinkomst är inte en vänstervriden idé.  

Det är en idé som genom historien har fått stöd hos olika debattörer med helt olika värderingar, ideologiska övertygelser och människosyn. Både medborgarrättskämpen Martin Luther King samt ekonomen Fridrcih Hayek har argumenterat för basinkomst. 

Hayek var för basinkomst eftersom han menade att det skulle rätta till marknadens imperfektion samtidigt som en välfärdsstat inte behövdes. 

King var för basinkomst eftersom han ansåg den skulle omfatta alla medborgare, familjer och människor i landet vilket skulle vara en viktig del av medborgarrättskampen under 60-talet.

Lektion 2.

Basinkomst behövs i samband med robotisering.

Att morgondagens samhällsutveckling kommer att präglas av robotisering är ett faktum. Tekniken har under lång tid genom historien varit orsaken för strukturella omvandlingar som både har lett till arbetslöshet samt tillkomst av nya jobb. Det som dock skiljer robotiseringen från tidigare händelser är att framkomsten av nya jobb tar längre tid. Professor Erik Bynjolfsson som bland är direktör för MIT:s Initiative on Digital Economy är av denna uppfattning. 

Därför vore basinkomst ett billigare och mer inkluderande sätt för staten att kunna hantera långtidsarbetslöshet i större omfattning tills nya jobb är skapade.

Lektion 3

Basinkomst börjar bli trendigt.

Sedan tidigare pågår det försök med basinkomst på olika håll i världen, även på lokal nivå. Bland annat liberaler i staden Utrecht ,där försök med basinkomst pågår, stödjer den ”radikala tillvägagångssättet” utifrån argument om att individer själva ska kunna ta mer ansvar för sin spendering av pengar samt ha mer fritid att kunna hitta ett långvarigt jobb istället för att ta lågbetalda kortvariga jobb som en lämnar efter en kort tid. 

Annat exempel finns numera från Nya Zeland där den socialdemokratiska oppositionen öppnar upp för införandet av systemet inom framtiden. Tanken är att ett sådant system ska innebära minskad byråkrati då individen som är i behov av försörjningsstöd inte ska behöva gå igenom myndighetsbaserade prövningar. 

Till och med FN har haft försök med basinkomst genom att testa den i Indien och dessutom med lyckade resultat som dessutom inte ledde till att fler blev lata eller odugliga. 

Lektion 4

Basinkomst innebär minskad administration.

I vårt grannstat Finland har regeringen drivit igenom förslag på att under 2017 testa en ny socialförsäkringsreform som baserar sig på medborgarlön på 800 euro per medborgare. Bland huvudargumenten var behovet att minska administration och göra den socialpolitiska förvaltningen billigare.

Lektion 5

Basinkomst innebär billigare välfärd samtidigt som fler inkluderas och får mer personligt frihet.

Som tidigare nämnt är en av de främst argumenten för införandet av basinkomst att medborgare inkluderas utan särskilda villkor. Därutöver får individen mer personlig frihet att kunna kombinera pengar med jobb, studier eller annan sysselsättning. 

Eftersom basinkomsten uppfyller därmed kan täcka basbehov som mat och boende kan individen lägga mer energi och fokus på annat. Som ekonomibloggaren Mattias Lundbäck skriver i sin artikel ”Myten om socialförsäkringarna” :

”Här i Sverige matas vi med tesen om att våra socialförsäkringar är nödvändiga för att hålla nere marginaleffekterna. Jämför vi med de marginaleffekter som låginkomsttagare drabbas av i USA kan argumentet te sig bestickande. 

Men samtidigt är vårt sätt att lösa ett optimeringsproblem som har många olika tänkbara lösningar. Och jag är övertygad om att det finns många andra sätt att organisera en välfärdsstat - som är både billigare, mindre paternalistiska och mer rättvisa än dagens”.

Jämför gärna hans beräkningar i nedanstående tabeller och hur systemet egentligen skulle kunna se ut. Det skulle även kunna underlätta att staten kan ha råd med större flyktingmottagning. 

 I nästa inlägg inom ramen för Vlads förnyelseskola skriver jag om narkotikapolitik.

Referenser

Den Hälsosamme Ekonomisten, Myten om socialförsäkringarna, Publiceringsdatum: 2015-10-28. Nedladdat: 2016-03-29. Webplats: https://www.ekonomism.us/entry/myten-om-socialfoersaekringarna?utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter

Hufvudstadsbladet, Över hälften vill ha basinkomst, Publiceringsdatum: 2016-01-10. Nedladdat: 2016-03-23. Website: http://gamla.hbl.fi/nyheter/2016-01-10/785085/over-halften-vill-ha-basinkomst 

Erik Brynjolfsson, Publiceringsdatum: 2015-11-20. Nedladdat: 2016-03-22 Webbplats: http://ebusiness.mit.edu/erik/

Economist, The Onrushing Wave, Publiceringsdatum: 2014-01-18 Nedladdat: 2015-03-22 Webbplats: http://www.economist.com/news/briefing/21594264-previous-technological-innovation-has-always-delivered-more-long-run-employment-not-less

Libertarianism, Why Did Hayek Support a Basic Income. Publiceringsdatum: 2013-12-23. Nedladdat: 2016-03-22 Webbplats: http://www.libertarianism.org/columns/why-did-hayek-support-basic-income

The Guardian, Dutch city plans to pay citizens a ‘basic income’, and Greens say it could work in the UK. Publiceringsdatum: 2015-12-26. Nedladdat: 2016-03-23. Webplats:  http://www.theguardian.com/world/2015/dec/26/dutch-city-utrecht-basic-income-uk-greens

The Independent, New Zealanders want to give everyone a 'citizen's wage' and scrap benefit. Publiceringsdatum: 2016-03-15. Nedladdat: 2016-03-23. Webbplats: http://www.independent.co.uk/news/world/australasia/new-zealand-plan-to-give-everyone-a-citizens-wage-and-scrap-benefits-a6932136.html

Yle, FPA utreder hur basinkomst skulle fungera. Publiceringsdatum: 2015-10-31. Nedladdat: 2016-03-23. Webbplats: http://svenska.yle.fi/artikel/2015/10/31/fpa-utreder-hur-basinkomst-skulle-fungera

United Nations Research Institute for Social Development, Piloting Basic Income in India: A Transformative Policy? Publiceringsdatum: 2013-12-05. Nedladdat: 2016-03-23. Webbplats: http://www.unrisd.org/80256B3C005BD6AB/(httpEvents)/496EBAAB72BE745FC1257C1D003A01D7?OpenDocument