Unionsbudgeten och hur den skulle kunna vara utformad

Det är positivt att människor som dig kommer till vårt land och arbetar här. Vi behöver få in större skatteintäkter och det är bra för vår ekonomi. 

Så säger en medelålderskille till mig medan vi småpratar i spårvagnen på vägen till min arbetsplats som befinner i en företagsby bakom Nationalbiblioteket i Riga. Och jag kan endast hålla med om det med tanke på hur situationen ser ut för många unga EU-medborgare som är utan arbete. Sedan krisen har dragit igång har det talats om Europas förlorade generation, om de som varken arbetar, studerar eller praktiserar. Och även i krisens mörka spår finns det nämligen ljuspunkter och hoppet ligger på att framför allt få de yngre unionsmedborgarna i arbete. Det beror på att de yngre har det lättare att flytta från en till en annan medlemsstat för arbete eller studier och det är något som Kommissionen är medveten om.

För EU:s ekonomi är det ytterst viktigt nu att det finns fler människor i arbete och fler skattebetalare. Inte minst då den europeiska inre marknaden behöver utvecklas framåt. Den nuvarande Unionsbudgeten bygger på politiska, ekonomiska och sociala konsekvenser som har drabbat EU i samband med finanskrisen, åtstramningspolitik och ökad arbetslöshet. Junckerkommissionens slagord Jobb och Tillväxt hänger samman med denna utveckling. Målet att få fart på ekonomin genom investeringar som behövs för bland annat arbetstagarnas kompetensutveckling, teknologisk innovation, infrastrukturprojekt samt ett djupare integrerat och omfattande inre marknad.

Den nuvarande Unionsbudgeten präglas av resultatinriktade ambitioner som bygger på samverkan, koordinering och prestation hos myndigheter på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Ett annat mål är att tillväxten ska göras mer hållbar genom långsiktigt ekonomiskt tänkande där olika investeringsprojekt kan pågå under flera år. 

Kort sagt så präglas stora delar av budgettänkandet av just Jobb och Tillväxt genom att investeringarnas resultat ska resultera i att EU:s ekonomi blir konkurrenskraftigare, större och mer kunskapsbaserat.  Bland annat är kraven för hur pengarna ska spenderas inom ramen för den regionala politiken samt jordbrukspolitiken högre samt striktare jämför med den tidigare budgeten. Ett annat exempel för den framtida utvecklingen är att utveckling inom olika politiska områden ska kunna integreras inom ramen för olika projekt. Exempelvis kan ett projekt bygga på att aktiviteter som berör jordbrukspolitik och energipolitik slåss ihop med aktiviteter med grön ekonomisk utveckling. Samverkan är viktig så att EU sponsrade och organiserade projekt ska dra åt samma håll.

Vidare rörande den inre marknaden är tanken att just regionernas ekonomiska utveckling ska bygga på att arbetsmarknader ska stimuleras med investeringar i kompetensutveckling medan konkurrenskraft hos små och medelstora företag ska förbättras bland annat genom enklare regelverk. Tanken är även att exempelvis infrastrukturprojekt ska genomföras ihop med planer för den inre marknadens fördjupning så att fler av Unionen regioner får en ökad tillgång till marknaden. Detta är tänkt att åstadkommas genom bättre kommunikationer i from av motorvägar, järnvägar och IT-infrastruktur. Också Unionens solidaritetspolitik ska präglas av mer resultatinriktade projekt där skillnader rörande  levnadsstandarder mellan olika regioner ska minska på sikt och samtidigt bidra till ekonomins tillväxt. Med sin resultatinriktade profil ses som eventuell modell för framtiden.

Det finns mycket kritik för tillfället om att budgetens satsningar är otillräckliga för att få mer dynamik i Unionens ekonomi. Därför är det viktigt att komma ihåg att Unionens budget fortfarande bygger på en lång förhandlingsprocess som delar upp medlemsstaterna i netto givare och nettomottagare. Med andra ord är budgetens storlek beroende av medlemsstaternas intressen som hänger samman med medlemsstaternas rådande ekonomiska samt politiska situation.  Dessutom görs även satsningar på nationell nivå av medlemsstaterna eftersom överenskommelsen för den nuvarande budgeten bygger på striktare och tydligare fördelningar rörande var EU respektive medlemsstaterna ska bestämma.

Men det finns även andra tankar om hur EU:s budget kan formas och fungera. Försök och ambitioner att reformera Unionen budget har förekommit tidigare. Bland annat publicerades för fyra år sedan ett dokument under namnet EUROPE FOR GROWTH - FOR A RADICAL CHANGE IN FINANCING THE EU skrivet delvis av liberalernas ledare i Europarlamentet Guy Verhofstadt , socialisten Jutta Haug samt kristdemokraten Alain Lamassoure. Grundtanken är än idag att Unionens budget bör bygga på att Kommissionen ska större tillgång till egna finanser genom skatterättigheter. Exempelvis skulle Kommissionen har rätten till egna skatteintäkter genom bolagsskatt, energiskatt och koldioxidskatt på unionsnivån. På  det sättet skulle relationen mellan europeiskt och nationellt beslutsfattning kunna fördelas ännu tydligare och medlemsstaterna skulle inte längre behöva delas upp i givare och mottagare. Med egna pengar skulle EU kunna agera ungefär som i den federala regeringen i USA, Kanada eller Indien där rätt beslut kan kan tas på rätt nivå rörande finanser och investeringar. I slutändan är det dock upp till medlemsstaterna att bestämma över hur den framtida budgetprocessen ska se ut. Det visar även vikten av vem man som EU-medborgare röstar på både nationell och europeisk nivå eftersom politikers åsikter om Unionsbudgeten går isär enligt ideologiska linjer.