Demokrati och det traditionella samhället

Kriserna som har präglat Europa under de senaste åren visar på tydliga mönster som brukar uppstå i samband med ekonomiska svårigheter och oro för framtiden.  Den negativa utvecklingen inom Unionen präglas av missnöje som resulterat i stora demonstrationer och krav för en bättre framtid men också i sökandet efter syndabockar och jakten efter ett bättre förflutet. I samband med stora kriser är det inte heller ovanligt att identitetspoltiken kommer upp till ytan som en av de viktigaste frågorna för många människor. Inte minst i form av en retorik om att bevara traditioner. Krisen gör att den framtida utvecklingen ofta bemöts med skepsis och motstånd. Ljuset i mörkret är att kriser även föder fram nya idéer och innovationer som kan bli morgondagens värderingar och påverka kommande generationer av medborgare.

Därför är det inte ovanligt att dagens kriser i Europa har jämförts med 30-talets kriser som ledde till motstånd mot demokratin och marknadsekonomin samt till stöd för diktaturer och autoritära stater. I krisens spår har många hävdat att EU skulle vara en odemokratisk organisation och roten till många problem. Faktumet är dock att Unionen inte bara är världens största ekonomi utan även en stark demokratiskt aktör bestående av medlemsstater med olika demokratiska traditioner som ständigt förändras, uppkommer och försvinner. 

Just begreppet tradition missbrukas ofta och kopplas ihop med saker och ting ska vara huggna i sten eller som aldrig får förändras. Traditioner omtolkas dock i takt med att människor och samhället förändras. Bakom varje tradition finns individer som genom sin kreativitet och drivkraft har skapat något som andra kan föra vidare. Det sociala arvet från traditioner kan därmed samspela med ny utveckling som i sin tur påverkar samhällets utveckling.

Sveriges utveckling under 1900-talet har bland annat påverkats av olika politiska partier, folkrörelser och intresseorganisationer men även av enskilda uppfinnare, företagsledare och debattörer. Sådana organisationer och individers åsikter har genom tiderna format traditioner som kunnat överföras från äldre till yngre generationer. På det sättet samspelar gammalt tänkande med nytt tänkande där äldre uppfattningar möter nya idéer eller kompetens vilket resulterar i en form av utveckling. Traditioner är därför viktiga för samhällets utveckling under förutsättningen att individer och grupper själva får välja och utforma traditioner. Ett samhälle där traditioner ska kunna formas fritt måste därmed vara demokratiskt.

Det som dock motverkar ett traditionellt samhälle är bland annat avsaknad av demokrati och förekomsten av reaktionära tankegångar. I fallet med dagens Europa så går anti-demokratiska, populistiska och extrema partier framåt.  Dessa partier, inte minst de nationalistiska, har en tendens att anse sig ha monopol över ”nationens” identitet, kultur eller historia. Begreppet tradition används för att sprida myter om att det finns värderingar, traditioner eller uppfattningar som är ”våra” eller ”folkets sanna”. Ju mer sådana partier växer sig starka och myter samt okunskap får starkare stöd desto mer hotas och utmanas samhällsviktiga traditioner som sekulär stat, religionsfrihet samt även själva demokratin. Risken är att det sociala arvet som kan binda många människor samman inom ett samhälle därmed utmanas av föråldrade och reaktionära idéer som tar anspråk på sanningen och inte kan lösa utmaningar i en global värld.  Demokratins styrka ligger i att idéer, argument men även traditioner kan ställas mot varandra för att hålla igång dynamiken i samhällsutvecklingen riskerar därmed att minska.

Nyligen framgick det bland annat i SVT:s miniserie Fosterlandet om att nationalistiska partier hittar sin inspiration i Ryssland. Under de senaste åren har Ryssland presenterat sig som ett land byggd på ”traditionella värderingar” som motpol mot ett mångkulturellt EU präglat av moraliskt förfall och homosexualitet. Faktum är dock att de värderingar som påstås prägla det ryska samhället formades efter Sovjetunionens upplösning i början på 1990-talet. Det innebär att det ryska samhället är bland de minst traditionella i Europa samt betydligt yngre i jämförelse med t.ex. Sverige, Tyskland eller Frankrike. Det sociala arvet från kommunismen, inte minst i en form av en repressiv stat, omfattande korruption och avsaknad av mänskliga rättigheter, är fortfarande stark. Dessutom innebar det kommunistiska systemets att samhällsbärande organisatörer som kyrkan, folkrörelser eller intresseorganisationer men även otaliga individer systematiskt infiltrerades, förtrycktes eller tvingades att upphöra. Att begreppet traditioner ofta hörs i diskussionerna hos många politiker i Ryssland är snarare ett tecken på att det är ont om traditioner som gör att medborgarna kan identifiera sig med staten och nationen. Det är ett exempel på hur myter används för att skapa en gemenskap som inte ger ett demokratiskt samhälle eller bättre livskvalitet.

Traditioner är människors sociala konstruktioner i vilka individer formas och verkar inom. Beroende på vilka traditioner som lever vidare samt hur människor förhåller sig till samt väljer sina traditioner avgör hur ett samhälle kan utvecklas och handskas med utmaningar. Bakom traditioner finns individer som har format dem efter ett visst syfte, inte minst när det gäller politik. Samtidigt är traditioner överindividuella och påverkar ett helt samhälles utveckling i olika grader eftersom olika idéer påverkar konstant individens världsbild, kunskap och förståelse i nutid. För ett demokratiskt samhälle ligger styrkan i att massor med traditioner hos massor av aktörer är i en kontinuerlig konkurrens om vilka idéer visar sig fungera bra eller dåligt.   Men dess påverkan kan vara på gott och ont beroende på vilka slutsatser som dras och hur det sociala arvet från det förflutna påverkas inställningen till framtiden.

I ett demokratiskt land gäller det därför att värna om det traditionella samhället. Det är just olika traditioner hos olika samhällsaktörer och öppenheten för olika idéer som har utvecklat europeiska stater som Sverige. I Ryssland används däremot nationalismen för att skapa gemenskap som ska vara en motpol mot demokratin samtidigt som förtroende för statens institutioner är mycket lägre än i stater som haft demokrati under lång tid och inte haft 50-70 år av totalitärt styre. Med andra ord ett traditionellt samhälle är ett samhälle som är rikt, inte fattigt, på traditioner och tar till vara på dessa.