ALDE:s fem punkter mot terrorism inom Unionen

Nyligen publicerades min artikel i Dagens Samhälle.Texten  nedan är från publiceringen: 

I samband med de senaste terrorattentaten upplever många medborgare i unionen en ökad oro för nya attentat. Frågan är därför hur nya attentat ska kunna förhindras genom en effektiv terrorismbekämpning som värnar demokratin och utan omfattande inskränkningar i medborgarnas integritet och värdighet.

Åtgärder mot terrorism måste vila på rättsstatliga principer. Förutom att utveckla åtgärder för att förebygga terrorism och metoder att identifiera misstänkta terrorister så handlar det även om arbetssätt som inte innebär att kränkning av medborgerliga fri- och rättigheter sker olagligt eller oproportionerligt.

En annan utmaning är att terrorismen i sig ofta är gränsöverskridande. Det har i unionen länge talats om ett ökat informationsutbyte och samverkan mellan medlemsstaternas säkerhetsmyndigheter. Nu är det viktigt att börja övergå från ord till handling eftersom det behövs mer informationsutbyte snarare än mer massövervakningsåtgärder.

Medlemsstaterna kommer fortfarande att bära största ansvaret för att bekämpa terrorism på nationell nivå. Samtidigt visar utvecklingen att det finns behov att undersöka hur terrorism kan bekämpas på unionsnivå. Bland annat behövs det juridiska åtgärder som kan försäkra om att en eventuell integration av underrättelseverksamhet på unionsnivå kan innebära att det finns demokratiska mekanismer som kan förhindra ogiltiga integritetskränkningar vid misstanke om brott.

Demokrati, rättssäkerhet och terrorismbekämpning måste gå hand i hand. Därför föreslår vi inom ALDE följande fem punkter för en tryggare union och som tillgodoser medborgarnas krav på integritet:

1.      Etablering av en europeisk underrättelseplattform, Euro Intel, för att systematiskt kunna utbyta information mellan nationella polismyndigheter och underrättelsetjänster vid misstänkta terrorbrott. Plattformen ska kunna vara under demokratisk översyn från Europaparlamentet.

Euro Intel ska dessutom kunna samverka med Europol under ordnade former som garanterar att utbytet inte kränker integritet utan legitima skäl. Inom ALDE stödjer vi även att utbyte av passageraruppgifter (PNR) ska kunna harmoniseras mellan medlemsstaterna under liknande villkor.

2.      Utökning av Europols befogenheter och etablering av en europeisk anti-terrorism centrum. Det polisiära samarbetet inom unionen behöver förstärkas. Förutom den nationella säkerheten måste även europeisk säkerhet få större handlingsutrymme. Europols eventuella anti-terror centrum skulle även kunna samordnas med det redan existerande centret för cyberbrott eftersom cyberbrottslighet ofta förekommer i samband med terrorattacker.

3.      Tillkomsten av ett europeiskt juridiskt ramverk samt ett euroepiskt åklagarkontor för att kunna agera mot gränsöverskridande brottslighet. Inom unionen kan terrorbrott rent tekniskt planeras i en medlemsstat, finansieras från en annan för att genomföras i en tredje. Det behövs därför ett ökat juridiskt samarbete för att kunna agera snabbare och effektivare. Bland annat ska åklagarkontoret kunna väcka åtal mot aktörer som finansierar terrorism inom unionen.

4.      Bekämpning av radikaliseringens rötter. Debatten om terrorbekämpning måste handla mer om än övervakning, integritet och säkert. För medlemsstaterna gäller det att ha nationella strategier där terrorhot även bekämpas genom att minska utanförskap. Det behövs dessutom en europeisk strategi för att aktivt motverka terrorism då kommissionen vid behov ska kunna stödja medlemsstaternas terrorbekämpning genom kompetens eller finanser. De centrala värderingar som unionen bygger på – demokrati, mänskliga rättigheter och individens frihet – måste försvaras genom argumentation mot terrorism.

5.      Avslutningsvis behöver åtgärderna inom unionen kompletteras med en extern strategi för bekämpning av terrorism på global nivå och utanför EU inom ramen för unionens utrikes och säkerhetspolitik. Bland annat borde en sådan strategi vara en del av utrikesrelationer mellan EU och länderna inom Arabförbundet där åtgärder mot terrorism ofta diskuteras.  

Demokrati och det traditionella samhället

Kriserna som har präglat Europa under de senaste åren visar på tydliga mönster som brukar uppstå i samband med ekonomiska svårigheter och oro för framtiden.  Den negativa utvecklingen inom Unionen präglas av missnöje som resulterat i stora demonstrationer och krav för en bättre framtid men också i sökandet efter syndabockar och jakten efter ett bättre förflutet. I samband med stora kriser är det inte heller ovanligt att identitetspoltiken kommer upp till ytan som en av de viktigaste frågorna för många människor. Inte minst i form av en retorik om att bevara traditioner. Krisen gör att den framtida utvecklingen ofta bemöts med skepsis och motstånd. Ljuset i mörkret är att kriser även föder fram nya idéer och innovationer som kan bli morgondagens värderingar och påverka kommande generationer av medborgare.

Därför är det inte ovanligt att dagens kriser i Europa har jämförts med 30-talets kriser som ledde till motstånd mot demokratin och marknadsekonomin samt till stöd för diktaturer och autoritära stater. I krisens spår har många hävdat att EU skulle vara en odemokratisk organisation och roten till många problem. Faktumet är dock att Unionen inte bara är världens största ekonomi utan även en stark demokratiskt aktör bestående av medlemsstater med olika demokratiska traditioner som ständigt förändras, uppkommer och försvinner. 

Just begreppet tradition missbrukas ofta och kopplas ihop med saker och ting ska vara huggna i sten eller som aldrig får förändras. Traditioner omtolkas dock i takt med att människor och samhället förändras. Bakom varje tradition finns individer som genom sin kreativitet och drivkraft har skapat något som andra kan föra vidare. Det sociala arvet från traditioner kan därmed samspela med ny utveckling som i sin tur påverkar samhällets utveckling.

Sveriges utveckling under 1900-talet har bland annat påverkats av olika politiska partier, folkrörelser och intresseorganisationer men även av enskilda uppfinnare, företagsledare och debattörer. Sådana organisationer och individers åsikter har genom tiderna format traditioner som kunnat överföras från äldre till yngre generationer. På det sättet samspelar gammalt tänkande med nytt tänkande där äldre uppfattningar möter nya idéer eller kompetens vilket resulterar i en form av utveckling. Traditioner är därför viktiga för samhällets utveckling under förutsättningen att individer och grupper själva får välja och utforma traditioner. Ett samhälle där traditioner ska kunna formas fritt måste därmed vara demokratiskt.

Det som dock motverkar ett traditionellt samhälle är bland annat avsaknad av demokrati och förekomsten av reaktionära tankegångar. I fallet med dagens Europa så går anti-demokratiska, populistiska och extrema partier framåt.  Dessa partier, inte minst de nationalistiska, har en tendens att anse sig ha monopol över ”nationens” identitet, kultur eller historia. Begreppet tradition används för att sprida myter om att det finns värderingar, traditioner eller uppfattningar som är ”våra” eller ”folkets sanna”. Ju mer sådana partier växer sig starka och myter samt okunskap får starkare stöd desto mer hotas och utmanas samhällsviktiga traditioner som sekulär stat, religionsfrihet samt även själva demokratin. Risken är att det sociala arvet som kan binda många människor samman inom ett samhälle därmed utmanas av föråldrade och reaktionära idéer som tar anspråk på sanningen och inte kan lösa utmaningar i en global värld.  Demokratins styrka ligger i att idéer, argument men även traditioner kan ställas mot varandra för att hålla igång dynamiken i samhällsutvecklingen riskerar därmed att minska.

Nyligen framgick det bland annat i SVT:s miniserie Fosterlandet om att nationalistiska partier hittar sin inspiration i Ryssland. Under de senaste åren har Ryssland presenterat sig som ett land byggd på ”traditionella värderingar” som motpol mot ett mångkulturellt EU präglat av moraliskt förfall och homosexualitet. Faktum är dock att de värderingar som påstås prägla det ryska samhället formades efter Sovjetunionens upplösning i början på 1990-talet. Det innebär att det ryska samhället är bland de minst traditionella i Europa samt betydligt yngre i jämförelse med t.ex. Sverige, Tyskland eller Frankrike. Det sociala arvet från kommunismen, inte minst i en form av en repressiv stat, omfattande korruption och avsaknad av mänskliga rättigheter, är fortfarande stark. Dessutom innebar det kommunistiska systemets att samhällsbärande organisatörer som kyrkan, folkrörelser eller intresseorganisationer men även otaliga individer systematiskt infiltrerades, förtrycktes eller tvingades att upphöra. Att begreppet traditioner ofta hörs i diskussionerna hos många politiker i Ryssland är snarare ett tecken på att det är ont om traditioner som gör att medborgarna kan identifiera sig med staten och nationen. Det är ett exempel på hur myter används för att skapa en gemenskap som inte ger ett demokratiskt samhälle eller bättre livskvalitet.

Traditioner är människors sociala konstruktioner i vilka individer formas och verkar inom. Beroende på vilka traditioner som lever vidare samt hur människor förhåller sig till samt väljer sina traditioner avgör hur ett samhälle kan utvecklas och handskas med utmaningar. Bakom traditioner finns individer som har format dem efter ett visst syfte, inte minst när det gäller politik. Samtidigt är traditioner överindividuella och påverkar ett helt samhälles utveckling i olika grader eftersom olika idéer påverkar konstant individens världsbild, kunskap och förståelse i nutid. För ett demokratiskt samhälle ligger styrkan i att massor med traditioner hos massor av aktörer är i en kontinuerlig konkurrens om vilka idéer visar sig fungera bra eller dåligt.   Men dess påverkan kan vara på gott och ont beroende på vilka slutsatser som dras och hur det sociala arvet från det förflutna påverkas inställningen till framtiden.

I ett demokratiskt land gäller det därför att värna om det traditionella samhället. Det är just olika traditioner hos olika samhällsaktörer och öppenheten för olika idéer som har utvecklat europeiska stater som Sverige. I Ryssland används däremot nationalismen för att skapa gemenskap som ska vara en motpol mot demokratin samtidigt som förtroende för statens institutioner är mycket lägre än i stater som haft demokrati under lång tid och inte haft 50-70 år av totalitärt styre. Med andra ord ett traditionellt samhälle är ett samhälle som är rikt, inte fattigt, på traditioner och tar till vara på dessa.

Låglönejobb, Välfärd, Ukraina, Terrorism samt Urbant jordbruk

Låglönejobb för en arbetsmarknad som omfattar fler

”Sänk arbetarnas löner så att invandrarna får jobb”. ”Trasproletariat”. I samband med FP:s utspel och diskussioner om integration, flyktingar och invandring har under de senaste dagarna kommit reaktioner från framför allt socialdemokratiska och vänsterorienterade debattörer. Debatten präglas av åsikten om att anställda i Sverige kommer att få det sämre ifall arbetsmarknaden reformeras. Saken är dock att reformer inte handlar om att sänka löner utan att skapa lagliga låglönejobb som idag antigen inte finns eller är informella.

Inom Unionen har Sverige lägst antal så kallade enkla jobb samt lägst lönespridning. Låglönejobb skulle förutom nyanlända invandrare gynna ungdomar, studenter samt andra personer som är i behov av enkelt arbete. Arbeten som städhjälp, bärplockare, personliga assistenter, barnvakt, hundvakt, parkvårdare, pizzabagare, tidningsutdelare, diskare, är viktiga inom ett samhälle där tjänstesektorn är den största delen av ekonomin. För många individer kan det vara en början på en lång och en lyckad karriär och en liberal arbetsmarknadspolitik bör handla om att underlätta individens sociala rörlighet och flexibilitet. Ungefär som Bill Gates sa en gång, att flippa burgare är inget skitjobb utan en möjlighet för många för ett bättre liv.

Mänskligare välfärd

Liberaler bör stå för ett mer individualiserat samhälle när det gäller välfärd. I samband med kriserna runt om i Europa märks något som jag gärna kallar för välfärdsnationalism. En av välfärdsstaten uppgifter handlar trots allt om att skapa solidaritet och förtroende mellan människor på den nationella nivån medan idag är det vanligt att människor ställs mot varandra baserat på identitet. I flera medlemsstater inklusive Sverige har det gått framåt för nationalistiska partier som med rädslans stöd lovar att ”våra jobb” och ”vår välfärd” ska skyddas eller bevaras. Dessa partier är samtidigt emot frihandelsavtal, europeisk marknad, fri rörlighet, samt är  för tullar och tar upp ekonomiska argument som inte håller i en global värld.

Kriget i Syrien och att människor flyr därifrån borde vara en moralisk kompass för en mänskligare välfärd. Det gäller även tiggare från Rumänien men också de som redan är fattiga i Sverige. Det finns dock andra utmaningar för välfärden istället för att betrakta flyktingar som ett hot. Välfärdspolitiken är nationell samtidigt som marknaden är europeisk och ekonomin är global. Samtidigt står världen inför utmaningen rörande ekologi, hållbar utveckling och rättvis fördelning av naturresurser. I Sverige kan man vara stolt över ekonomiska bedrifter men man bör komma ihåg att många går till jobbet varje dag tack vare att människor på andra håll i världen har fått det ekonomiskt bättre.

Med andra ord så löser vi inte problem i den globala världen genom att ägna oss åt välfärdsnationalism. Välfärdsstatens nackdel är att det kan uppstå en alldeles för stark kollektivism där missnöje och rädsla snabbt uppstår utifrån en retorik om att välfärden förfaller. Välfärden gynnas trots allt av att fler arbetar och det ska löna sig att arbeta inom Unionen oavsett var man är född i världen. Därmed kan välfärden fungera på sådant sätt där individen med tiden, inkomst och färdigheter kan kvalificera sig för olika välfärdstjänster.

Ukraina

Det finns ingen palts i Europa idag för nationalistiska ambitioner rörande kampen om territorier som fallet var i förre detta Jugoslavien under 90-talet. Ukraina är ett land som i framtiden måste kunna bli en europeisk medlemsstat med tanke på Majdanrörelsens revolution och medborgarnas uppoffring. Om separatisterna lyckas med sina ambitioner så innebär det två saker. Att Ukraina som utsatts för aggression från Ryssland antigen förlorar delar av sitt territorium eller hamnar i ett läge som liknar Bosnien där centralmakten blir förlamad eller begränsat i sin funktion, inte minst rörande EU-medlemskapet. Det finns även intern utveckling som är oroande med ökad nationalism som aldrig kan stå för fredliga värderingar eller tolerans. Samtidigt riktar Ryssland sin nationalism mot Unionen med syftet att rita om Europas politiska karta. Politiska unioner som stater och medborgare kan forma finns inte hos de ideologier som Kreml bekänner sig till. Ukrainas sak är därmed europeiskt eftersom freden inom Europa bygger på att vissa idéer, som nationalistiska myter, måste kastas till historiens soptipp.

Terrorism

Liberalernas ledare i Europaparlamentet Guy Verhofstadt gick ut idag med en artikel i Huffington Post med budskapet om att det behövs mer samarbete på unionsnivån i samband med attackerna i Paris samt den rådande debatten om terrorism. Idag talar medlemsstaterna om nationell säkerhet i frosta hand medan det talas mindre om europeisk säkerhet. Det behövs bland annat ett större utbyte mellan medlemsstaternas underrättelsetjänster snarare än att informationen förblir dold. Samtidigt gäller det att balansera medborgarnas oro med individens personliga integritetsskydd rörande datalagring, datahantering och dataöverföring.   

Urbant jordbruk

Urban stadsodling är redan trendigt och det är framtiden. Den gynnar individen som kan ägna sig åt något kreativt och ha en hobby. Det kan föra människor närmare varandra. Samtidigt kan det gynna ekonomin med investeringar i urbant jordbruk. Detta bör ses som en viktig del av omställningen till lett mer ekologiskt, hållbart och grön samhälle som dessutom kan skapa arbete och välstånd. För Stockholms del så skulle mer urbant jordbruk i större omfattning gynna stadens gröna utveckling. 

Kommentar rörande Folkpartiets hållning till lagförslaget om skolavslutning i kyrkan

Nyligen framgick det i media att Alliansen och SD kommer att rösta för en ny skollag rörande skolavslutning i kyrkan. Argumentet för en sådan lag bygger dels på att den nuvarande skollagstiftningen är för otydlig vilket har resulterat i att en del skolor avstått från att organisera skolavslutningar i kyrkan. Samt dels för att skolavslutning i kyrkan är en tradition som dessutom bygger på kristet kulturarv.

När det råder kriser är det inte ovanligt att en retorik om att traditioner ska bevaras blir aktuell. Eller att en bakåtsträvande ideal formas. Här bör även nämnas att Sverige har en tradition av att vara sekulär stat och samhälle samt där individen får välja sin religion. Att ha skolavslutning i kyrkan är inte bara kontroversiellt med tanke på att många elever har en annan livsåskådning än kristendom. Det handlar även om hur mycket staten och dess institutioner ska vara separerade från de religiösa. 

I princip är jag emot att skolavslutningar äger rum i kyrkan eftersom detta strider mot idéer om det sekulära samhället. Jag är humanist och skulle inte vilja att samhället blir mindre sekulärt. Det finns de som menar att det är en viktig tradition som måste bevaras men traditioner kan inte huggas i sten utan måste kunna förändras i takt med att människor och samhället förändras. Från Folkpartiets sida motiveras stödet för lagändring om att kristendom utgör en viktig del av Sveriges kulturarv. Mellan raderna kan det tolkas som att skolavslutning i kyrkan därmed ska vara en kulturell handling och inte religiös.

Det finns även en annan sida av att ha skolavslutningar i kyrkan som bör nämnas och som jag ställer mig positivt till. Dagens Sverige är trots allt ett mångkulturellt samhälle med religiös pluralism. Därmed är det positivt att människor, framför allt de yngre generationerna, kommer i kontakt med olika kulturella inslag inom samhället. Det kan även gynna den interreligiösa dialogen och toleransen att elever som har olika livsåskådningar tillsammans kan samlas i en religiös lokal oavsett vilken religion lokalen förknippas med. Ansvaret ligger även hos skolledningen att se till att skolavslutningen gynnar alla elever så att ceremonin hellre uppfattas med kultur snarare än med religion.