”Mellan 1999 och 2002 undertecknades
runt 190 multilaterala avtal (avtal som omfattar fler än två stater) och
antalet internationella organisationer har ökat sedan kalla krigets slut. Men
trenden idag är att vara självständig (som stat), så hur kommer det sig?”,
frågar min professor retoriskt. Tankarna går även till en tidigare lektion då
en annan professor berättade om att Lettland deltar i runt 250-tal
organisationer som kategoriseras som mellanstatliga, regionala eller
internationella.
Globaliseringen som ägde rum på
90-talet kunde kännas igen i populära MTV videos samt för maten som kom från Kina,
Indien eller Mellanöstern. Men globaliseringsprocessen handlade i första hand
om ekonomisk utveckling som präglades av marknadsliberalism,
avregleringar och internationaliseringar men även i form av den europeiska
integrationen med de fyra friheterna: kapital, varor, tjänster och människor. Chicago
skolans nyliberalism var en drivande kraft bakom denna utveckling där en
ekonomisk samt finansiell integration ägde rum på global nivå.
Det är inte överraskande att det
idag i samband med den globala finanskrisen råder stort motstånd mot fortsatt
globalisering eller europeisk integration. Istället präglas utvecklingen på
många håll i världen och inom Europa av reaktionära tankar, kränkningar av mänskliga
rättigheter samt ett sökande efter syndabockar och ett bättre förflutet. Kriserna
har lett till att människor ofta söker skydd inom den närmaste omgivningen,
bättre sagt inom nationella gränser, trots att världen runt om dem är väldigt
global.
Även inom EU där, trots alla
framgångar sedan 90-talet, beslutsfattningen i Bryssel allt sedan flera år
tillbaka möter på hård kritik, missnöje och misstro. Idag står EU för 6 procent
av världens befolkning, 20 procent av världens ekonomi och 50 procent av
världens välfärd. Dessa beräkningar är imponerande i en tid av globalisering
och forskare bedömer om att EU kommer behöver fler välutbildade invandrare.
Samtidigt är motståndet inom EU stort både mot invandring och fortsatt
integration. De flesta EU-medborgare ser nationalstaten som den viktigaste
institutionen för att nuvarande problem.
Dagens globalisering skiljer sig i
flera avseenden från den som rådde under 90-talet när ekonomin låg i fokus.
Idag finns det andra aspekter som får mycket uppmärksamhet. Energi,
klimatförändringar eller terrorism är exempel på problem som en enskild
nationalstat inte kan handskas med på eget hand. Med andra ord dagens
globalisering påverkar människor mer än bara ekonomiskt.
Att globaliseringen inte bör endast
vara ekonomiskt märks i eventuella gap som minskar mellan å ena sidan diktaturer
och semi-demokratiska stater och å andra sidan demokratiska stater. Till
skillnad från 90-talet är dagens nationalister eller autoritära krafter i
Ryssland, Indien och Turkiet förespråkare av frihandel och marknadsekonomi. I
Kina har kommunistpartiet formellt behållit den gamla ideologin men i praktiken
ägnar sig åt kapitalism och nationalism som dels går emot den kommunistiska
ideologin samt där fackföreningar, civilsamhället och enskilda aktivister
förföljs eller kontrolleras hårt av myndigheterna.
Finanskrisen är också ett tecken i
sig att globalisering inte endast bör handla om ekonomi. Den finansiella modellen
som rådde innan krisen med skatteparadis, kortsiktiga investeringar samt obegränsade
kapitalmarknader börjar allt mer ersättas av en modell som kommer vara mer
reglerad, ta mer hänsyn till resursernas fördelning (rätt resurs till rätt
plats) samt som kräver mer finansiell öppenhet och färre skatteparadis.
Miljö en är annan vital aspekt för
mänskligheten. Dagens utveckling på global nivå är utifrån miljösynpunkt är
ohållbar. Enligt FN skulle den utvecklingen som nu sker i Sydostasien kräva
fler planeter Jorden med tanke på resursbehovet. Inom EU föreslår en del politiker,
inte sällan som benämns som euroskeptiska, att ekonomiska problem ska lösas med
mer export och ekonomisk tillväxt. Men exportera till vem när många andra
stater ska göra det samtidigt? Och hur skapa ekonomisk tillväxt utan att ta
hänsyn till miljön? Kampen mot klimatförändringarna borde istället kunna binda
människor samman och skapa solidaritet över lokala, regionala, nationella och
kontinentala gränser. I slutändan är alla Jordens människor beroende av varandra
för sin överlevnad.
Miljöpolitik är också viktigt för
EU:s fortsatta utveckling. Idag importerar EU 53% av sitt energi samtidigt som
EU är kraftigt beroende av icke-förnyelsebara energikällor. Med en europeisk
policy for miljö och energi kan EU fram till 2030 ställa om till en mer miljövänligare,
koldioxidfritt och energieffektivt samhälle. Detta är inte bara viktig för att konsumenter
ska få lägre priser eller för att EU ska bli mindre energiberoende av Ryssland
utan även för att nya jobb ska skapas genom en inre energimarknad och att
framtidens generationer ska vara mer miljömedvetna genom att EU blir
världsledande och förebild för andra. Genom ökade investeringar i forskning och
utveckling av miljövänlig och energieffektiv teknologi kan EU förutom att bli
världsledande även exportera teknologin till andra som Indien, Kina eller
Brasilien.
Ett mer integrerat EU behövs för
att handskas även med migration, samt terrorism, brottslighet och Internets
utveckling. De migranter som EU behöver kommer välja länder som USA, Kanada
eller Kina ifall dagens populism, nationalism och rasism, som finns
väletablerat inom flera medlemsstater, får ett allt större utrymme och
acceptans hos medborgarna. Kriminella bryr sig i många fall inte om gränser och
tillsammans med terrorism utgör ett problem som inte endast går att lösa på
nationell nivå. Inom EU skulle det vara fördelaktigare med mer samarbete mot
terrorism genom informationsutbyte istället för mer övervakning samt genom
etableringen av en europeisk polisstyrka. Att massövervakning oroar många människor
märks inte minst i hur vissa regeringar, framför allt de autoritära, ser på
Internet. Att ha mer frihet på Internet för den enskilde som ”right to be
forgotten” samt mindre övervakning borde
genomsyra hela EU.
För att genomföra denna process för
framtidens EU så räcker det inte endast med investeringar och effektiv byråkrati.
Det krävs även en stark politisk vilja samt ett intresse hos medborgarna.
Utmaningen idag för fortsatt euroepisk integration är hur den ska rättfärdigas
eller motiveras inför medborgarna. Med andra ord i och med att de flesta medborgare
inte identifierar sig som européer samtidigt som den europeiska demokratin är
svag har fortsatt integration stora utmaningar framför sig. För att individen
som EU-medborgare ska kunna påverka makten på europeisk nivå så krävs det mer medvetenhet,
information och intresse hos den enskilde. Det krävs pan-europeiska medier och
debatter. Detta är en utmaning i en tid med global ekonomi, europeisk marknad
men där demokratin framför allt är nationell.
Även FN håller på att förändras i
samband med att sedan kalla krigets slut fler stater har fått det ekonomiskt
bättre och kräver mera utrymme på den internationella nivån. Länder som
Argentina, Brasilien, Angola, Indonesien och Sydafrika. I ett FN som inom snar
framtid kan förändras så bör kommissionen får starkare roll i förhandlingarna
eller så bör Ministerrådet samordna medlemsstaterna bättre. EU behöver mer
gemensam röst inom FN.
En annan utmaning för morgondagens
globalisering ligger i hur människor identifierar sig. Världen är inte
nationell men även identiteterna är oftast nationella. Att fler människor
uppfattar sig som kosmopoliter skulle inte minst gynna FN:s fortsatta
utveckling för en mer hållbar värld där nationella intressen, som ofta bygger
girighet utan omtanke andra än en själv, måste kunna vara mer samordnade så att
det finns fler vinnare. Identitetsutmaningen berör inte minst migrationen.
Ingen människa väljer sin födelseort men individen bör kunna välja sin hemort.
Även i länder som Tyskland eller Storbritannien där sysselsättningsgraden bland
EU-migranter och invandrare är hög så kan främlingsfientligheten och rasismen ändå
vara stark inom samhället. Den som har ett socialt fobi bryr sig i första hand
inte om vad statistiken säger utan om felaktiga föreställningar om kulturen,
identiteten eller nationen.
Inom EU pratas det även om att de
nuvarande kriserna leder till ökat nationalism samt till det ”jugoslaviska syndromet”
där framgångar nationaliseras medan problem europeiseras. Att nationalism idag
är ett hinder för fortsatt utveckling samt ett hot mot demokratin märks inte
minst i Rysslands utveckling som samhälle bestående av aggression mot Ukraina,
förtryck mot politiska partier och civilsamhället samt en allt starkare
koppling mellan staten och kyrkan som leder till lett mer autoritärt samhälle. Ungern, en europeisk medlemsstat, bedöms idag mindre demokratiskt och mer
autoritärt efter alla beslut som har tagits av statsministern Viktor Orban med
en retorik om att bygga ett ”icke-liberalt” samhälle med Ryssland, Kina och Turkiet som förebild. Myter, anakronistiska föreställningar samt
konspirationsteorier blir en del av vardagen i ett nationalistiskt samhälle.
Under 1800-talet var nationalism en
progressiva idé som förvisso ledde till krig men även till att människor kunde
forma identitet över den lokala eller regionala samt forma demokratiska stater
med politisk konkurrens och allmänna val. Idag är dock nationalismen hatisk,
reaktionär och mytologisk i en tid när politiska beslut fattas på övernationella
nivåer och när informationssamhället ställer krav på fakta och korrekt
information. Idag behöver en global värld fler människor som är globala och som
vill lösa globala problem utifrån rationalitet, solidaritet och tolerans.
I varje system finns det såväl som
vinnare som förlorare. Även globalisering har sina förlorare och vinnare.
Problemet är dock att de som påverkas negativt av en global värld i många fall
inte blir erbjudan ett alternativ eller ersättning. För att fler ska kunna vara globala så krävs
det mer solidaritet mellan människor samt förståelse om hur globalisering påverkar olika människor på olika
nivåer , allt från den lokala till den globala.
