Hur motverka nationalism? 10 tips till politiker, debattörer och andra

1.    Förklara att enligt FN den nuvarande konsumtionen och levnadsstandarden är ohållbar. Den globala samhällsutvecklingen måste ställa om och bli grönare, resurseffektivt och klimatsmartare. ”Folkhemmet” var trots sina framgångsrika resultat allt annat än ett miljövänligt projekt och hållbart projekt. Nationalismens budskap går ut på att människors solidaritet och politiska medvetenhet ska vara begränsad inom nationella gränser.”Stolthet över” Sverige kommer inte att rädda en från övernationella utmaningar. "Nationellt gemenskap" som bygger på okunskap, sociala fobier eller kulturell rasism är inte heller en bra metod att använda sig i dagens värld rörande mänsklig utveckling. 

2.    Använd inte orden ”svensk(a)” när du har retorik om jobb, lag, kultur eller värderingar. Jobb har ingen nationalitet, ekonomin är global och ”kulturen i Sverige” eller ”svenska värderingar går inte att definiera i absoluta termer eller att begränsa med nationella gränser. Tänk på exempelvis relationer mellan Skåne och Danmark. Tänk på att de värderingar som existerar i Sverige finns också på andra håll inom Europa och världen. Forma istället människor som kan vara mer övernationella i sitt sätt att resonera och tolka världen runt om sig. Risken är annars bland annat att retoriken går ut på att en ska ha jobb eller följa lagen som svensk istället som individ.

3.    Förklara om att mänskliga rättigheter handlar om universella och moderna värderingar som behövs i en värld som inte är nationell. Stå upp att det är värderingar som bör följas av alla oavsett om en är född och uppvuxen eller inte född och uppvuxen i Sverige.

4.    Förklara om att EU-frågor är just politik på EU-nivå. Inspirera människor om att Unionen ska vara mer demokratiskt där individen som en EU-medborgare kan påverka makten på övernationell nivå. Gör skillnad mellan vem som har sagt eller gjort vad. Ifall det var ministerrådet, kommissionen eller Europaparlamentet.

5.    Förklara om att Daech/ISIS inte kommer försvinna av sig själv utan att det skulle krävas en storskalig militär och civil intervention i Syrien under FN-mandat. Att ”skicka JAS mot IS” är ett tydligt exempel på populism som inte fungerar i verkligheten.

6.    Förklara att migrationsutmaningen är global och att FN:s anställda har önskat att EU tar upp till 1 miljon flyktingar under de kommande åren. Det är i FN:s anda som världen behöver utveckla sig framåt. Inklusive byggandet av samhällen som är inkluderande och bygger på humanistiska värderingar.

7.    Förklara om att det finns studier som visar att tiggeriförbud skulle vara ineffektivt. Människor som är desperata, diskriminerade och upplever utanförskap har ofta andra problem och prioritet än att följa lagen. Uppmuntra civilsamhället att göra större insatser för att hjälpa individer från gatan. Förespråka gärna mer tryck från kommissionen mot den nationella regimen i Rumänien samt att alla medborgare inom Unionen ska kunna leva enligt de stadgan om de grundläggande rättigheterna.

8.    Stå upp för att det finns andra utmaningar för välfärdsstaten än just invandring och integration. Enligt Nordiska Ministerrådet så handlar det inte minst om en globaliserad ekonomi och åldrande befolkning. Även Sverige välfärd är beroende av beslut på övernationell nivå som rörande den europeiska marknaden och den globala ekonomiska utvecklingen. Dagens nationalism kan inte ge människor en bättre levnadsstandard då den endast vill vara isolerad till ”nationalstaten” och tar inte hänsyn till vad som sker utanför.

9.    Använd dig av den vetenskapliga kunskapen om vad nationer är för något. Det vill säga sociala konstruktioner grundande på myter och osanningar. Sådant kunskap behöver användas i en allt mer icke-nationell värld. Risken är annars att människor lever kvar i gamla myter vilket går emot ett modern, demokratiskt och kunskapssamhälle.

10.                  Slutligen, påverka medborgare så att de blir mer medvetna på EU-nivå samt globalt. Lösningar på övernationell nivå kräver övernationell demokratiskt legitimitet, det vill säga att människor i Sverige, Tyskland eller Indien kan kräva samma sak. Tänk på att nationella gränser inte bara är fysiska hinder utan även mentala. Att vara mentalt fast i nationella gränser kommer definitivt att gynna partier som SD. 

Inomhus farmer behövs för framtidens Stockholm

Stadsodling i Stockholms region är populärt hos många. Människor organiserar sig i grupper eller odlar individuellt . Därmed är Stockholms sedan flera år tillbaka en del av en global urban trend med koppling till diskussionerna om klimatförändringar.

Att odla urbant ska kunna vara en del av stadsmänniskors vardagsliv. Det kan fungera bra som en hobby för individen samt motivera människor att göra något tillsammans och forma gemenskap.  Det som också behövs för Stockholms framtid är mer vinstdrivande och företagande stadsodling. I städer som New York, Shangai och London är det vanligt med ”inomhusfarmer” och ”vertikala farmer” där ätbara produkter kan odlas väldigt centralt. Sedan 2008 lever de flesta människor i stadsmiljö och enligt FN kommer stadsbefolkningar vara runt 70-80% procent av världsbefolkningen innan året 2050. Då kan Stockholm bli ännu mer en global stad i en värld där städernas utveckling och anpassning till att vara mer ”gröna” och ”kilmatsmarta” blir allt mer viktigare.

Odla fisk och växter utan jord = sant. Kolla på videoklippet om aquaponics metoden. 

Stockholm har tidigare belönats med priser att vara en miljövänlig stad. Bland annat var Stockholms första huvudstad i världen som införde en hel bussflotta driven av förnyelsebara energikällor. Det fanns även en vision, av non-profit företaget Plantagon, att senast 2014 etablera en stor vertikal farm centralt i staden. Planerna har tyvärr inte blivit verklighet och Stockholm behöver etablering av nya företag som kan arbeta med urbant jordbruk. Det finns trots allt en kritisk massa det vill säga människor i Stockholm som vill handla ekologiskt och urbant odlat mat. Förhoppningsvis kommer Plantagon bli det första vertikala farmen i Stockholm under 2016.

Att ha en företagsvänlig miljö för stadsodling handlar mycket om inställningen och policy på lokal nivå. Moderaten Anna König Jelmyr har skrivit att kvarteret Persikan i Djurgårdsstaden kan bli ”stadens första urbana farm”. Hon betonar att det inte Stockholms Stad utan vanliga människor som ska ta eget initiativ och engagera sig. Men det som Stockholm Stad definitivt kan göra är att locka investeringar, skapa reklam och policy så att urbana stadsodlingsföretag etablerar sig inom regionen.

Referenser

Byggindustrin: http://byggindustrin.se/artikel/nyhet/plantagons-v%C3%A4xthus-ett-steg-n%C3%A4rmare-byggstart-20706

DN: http://www.dn.se/arkiv/stockholm/m-det-kan-bli-stans-forsta-urbana-farm

Global Citizen: https://www.globalcitizen.org/en/content/seeds-in-the-city-the-pros-and-cons-of-urban-agric/

Hållbar Stad: http://www.hallbarstad.se/blogs/26-stadsodling

Fastighets Nytt: http://fastighetsnytt.se/2014/06/stadsodling-har-slagit-rot-i-stockholmarnas-medvetande/

Urban Times: https://urbantimes.co/2011/05/stockholm-sweden-european-green-capital-2/ 

Unionen kan inte vara en humanitär förebild utan mer europeisk demokrati och identitet

Gårdagens rapportering om att Ministerrådet inte kunde enas om Kommissionens ursprungliga förslag rörande flyktingkvoter tolkar jag med blandade känslor. Å enda sidan lyckades inte medlemsstaternas ministrar ena sig om att 60 000 flyktingar skulle fördelas inom Unionen. Å andra sidan så har EU aldrig tidigare som en helhet hanterat migrationsfrågan på just detta sätt. Därför kan gårdagens möte och dess beslut ses som en framgång jämfört med tidigare försök.

På EU-nivå talas det ofta ”United in Diversity” det vill säga ”Enade i mångfald”.  Och mångfalden är just väldigt mångfaldigt rörande identitet, erfarenheter och värderingar. Själv bor jag i Lettland, ett samhälle som har ett socialt arv om att människor har varit flyktingar men i praktiken ingen erfarenhet att ta emot flyktingar. Sverige eller Tyskland har däremot erfarenheter att ta emot flyktingar och bedriva invandringspolitik. Även en historia av att ha tagit emot flyktingar från länder som idag är med i EU som Lettland och Ungern.

Migrationsutmaningen är global och därför är det positivt om att europeiska politiker försöker med att komma överens på EU-nivå. Det behövs, inte minst då Medelhavet är EU:s södra gräns. Därför behöver EU leva upp till sina värderingar om mänskliga rättigheter samt förklara för medborgarna om vad migrationsutmaningen innebär. Men vägen dit är inte enkel eftersom EU-nivån fortfarande präglas av svårigheter som politisk ovilja och brist på gemensamma erfarenheter. Vissa länder som justitieministern Morgan Johansson har sagt saknar helt enkelt erfarenhet av att ta emot flyktingar.  

Det finns ett antal intressanta aspekter som är intressanta rörande den globala migrationsutmaningen:

a)    Många politiker och partier är oroade över att ”invandringskritiska”, populistiska och nationalistiska partier ska få starkare stöd ifall nationella regeringar kommer ut med budskapet inför medborgarna om att staten ska ta emot flyktingar. Polen är tydligt exempel där invandringen av många skulle tolkas som ett hot mot det ”nationella identiteten”.

b)    Migrationsutmaningen är global. Samtidigt är nationalstaten den typ av samhälle som EU-medlemsstater bygger på. Nationalstaten kräver inte endast en kontrollerad invandring utan även i många fall kräver assimilering och krav som individen måste uppfylla för att vara en del av nationen. 

c)    FN spelar en betydande roll och dess anställda har gjort uttalanden om att rika länder samt välfärdsstater måste ta emot fler flyktingar under de kommande åren.  Bättre sagt upp till 1 miljon flyktingar. Välfärden kan bli försämrad med hänsyn att det råder en tid av kriser. Människor riskerar samtidigt att dö, skadas och mycket annat ifall en kommun, en stat, en politisk union eller en internationell organisation inte hjälper till. Retoriken om ”hjälp på plats” är inte alltid fungerande i verkligheten.

d)   Europas befolkning åldras enligt flera undersökningar. Därför behövs det fler EU-medborgare i framtiden. Just för att utveckla den välfärden som många vill även se i framtiden. Därför skulle Unionen kunna ha ett system som liknar den amerikanska eller kanadensiska. I stilen med att den som tar sig till Unionen skulle kunna dels:

a)    Identifiera sig som europé

b)   Söka individuell  lycka, en sorts ”euroepisk dröm”

c)    Ta del av de värderingar som är tänkta att prägla Unionen som demokrati, mänskliga rättigheter och rättssamhälle.

I praktiken finns det flera företeelser. EU är en politisk union av nationalstater och de flesta EU-medborgare identifierar sig inte, eller åtminstone inte i första hand, som just européer. Inte ens alla européer i jakten efter ett bättre liv ses av andra européer med välkomnande ögon. Xenofobin och intoleransen i Storbritannien är ett tydligt exempel. Även de högerkonservativa politikerna samt David Cameron har gått ut med en retorik om vikten att äta ”fish and chips” för att vara britt samt om att EU-medborgare utan brittiskt nationellt medborgarskap ska hindras från att ta del av ”våra resurser” det vill säga välfärden.

Nationalstaten bygger bland annat på att medborgare ska identifiera sig med nationen för att ens kunna lita på varandra samt på samhällets institutioner. En utmaning för ett mångkulturellt samhälle kan vara just att avsaknad av delade värderingar, idéer och åsikter som kan leda till ett samhälle där färre litar på varandra samt på staten. Samtidigt är det just i takt med migrationen viktigt att ifrågasätta om ett samhälle kräver myter, bättre sagt nationalistiska myter, för att kunna vara ett fungerande samhälle. I slutändan måste nationalstaten anpassa sig efter globaliseringen och inte tvärtom. Det inkluderar faktumet att många vill komma till EU antigen som flyktingar eller av andra skäl.

Med en gemensam migrationspolitik skulle Unionen kunna vara ett av världens bästa exempel rörande humanitär invandring. Och det skulle gynna medlemsstater som redan har tagit emot många som Sverige och Tyskland. För att nå dit är det samtidigt viktigt att medborgare inte bara ställer krav på nationella politiker rörande mottagning, integration och inkludering. Om hela EU ska lyckas med att hantera migrationsutmaningen så måste migrationsdebatten oftare komma till Bryssel. Just i migrationsfrågan krävs det mer demokrati på EU-nivå. För att göra Unionen till en riktigt humanitär union gäller det först att börja identifiera sig själv som en europé och  en världsmedborgare som vill hjälpa till med att lösa övernationella problem och stå för moderna universala värderingar. "Enade i mångfald, för de som flyr och för en bättre värld". 

Referenser

Europeiska Kommissionen: http://ec.europa.eu/economy_finance/structural_reforms/ageing/index_sv.htm

EurActiv: http://www.euractiv.com/sections/justice-home-affairs/un-says-one-million-refugees-should-be-no-problem-eu-315413

Ministerrådet: http://tvnewsroom.consilium.europa.eu/event/justice-and-home-affairs-council-july-2015/departure-and-doorstep-se-johansson

The Guardian: http://www.theguardian.com/world/2015/apr/22/un-urges-wealthy-countries-to-take-one-million-syrian-refugees-in-next-five-years

Socialliberalism - Att vara eller icke vara?

Att diskutera om Daech, tiggare och invandring är sedan det senaste valet bland de mest aktuella samhällsämnena. Många medborgare känner oro i samband med en mer dynamisk politisk utveckling efter Decemberöverenskommelsen. Det är många frågor i luften som politiker förväntas ge svar på. Hur blir det med välfärdssamhällets framtid? Vad kommer staten att göra med individer som begår extremt grova krigsbrott? Eller med individer från både Sverige och andra medlemsländer som tigger?

Det som binder dessa utmaningar/problem är nämligen att de i sig även är gränsöverskridande. Daech verkar i flera stater samt utgör en del av den globala terrorismen. Den som åker till Syrien eller ett annat område för att ansluta sig till Daech löper en väldigt liten risk för att bli åtalad för krigsbrott eftersom rättsstatliga institutioner saknar bevis för att åtala en.  

Människor migrerar sedan homo sapiens kom till. Idag är det enklare än tidigare att resa runt om i världen rent teknologiskt men socialt kan det vara svårt då trenden fortfarande är att människor överlag ser nationalstaten som ett måste för sitt samhällsliv. En sådan stat kräver kontrollerad migration samt har rätt att bedriva det enligt FN:s principer.

 EU presenteras ofta som en union med ”50% av välfärdsresurser” men samtidigt inte är en välfärdsunion. Det finns ingen riktigt välfärdspolitik på EU-nivå av det slag som finns på nationell nivå. Den fria rörligheten är var i första han tänkt att vara en del av den ekonomiska integrationen i samband med den inre marknadens etablering på 90-talet. För den EU-medborgaren som är utan arbete finns alltid risken att bli utvisad från medlemslandet efter 3 månaders tid.

I samband med dessa utmaningar ställs krav på politiker och samhällets institutioner att agera. Ofta tas populistiska argument upp och långsiktiga förslag och lösningar är inte alltid populära. Många politiker, och nuförtiden inte bara inom SD, väljer att tillmötesgå dessa krav genom att tala om utvisningar, beslagtagning av pass, indragning av medborgarskap, förbud mot tiggeri, med flera. Det innebär även en retorik om att rättssamhället i Sverige idag måste förändras även om det innebär att staten ska kunna agera mot individen utan tillräckligt med bevisgrund. Och det finns starka känsloargument. Även för mig brister det i hjärtat när jag tänker som har deltagit i konflikten i  Syrien och kan ha begått grova brott, ungefär sådana som begicks under 90-talet i Bosnien, men som går  fria i bristen på bevis.

Men istället för att tillmötesgå populism bör politiker snarare beskriva problemet på andra sätt. Det är en väldigt passande tid för politiker att koppla ihop de problem som beskrivs med utvecklingen som sker utanför nationalstatens ramar just genom att ge övernationella förslag.  Och nämligen våga säga att nationella institutioner ofta är inkapabla eller begränsade att lösa övernationella problem.

Situationen i Syrien skulle utan tvekan kräva en militär och civil intervention under FN:s mandat. Istället kommer retorikern om ”skicka JAS mot IS” från kristdemokrater som Skyttedal och Busch.

Från EU-nivån skulle en mer praktiskt socialpolitik kunna rikta mot att bekämpa fattigdom, bland annat genom att Europeiska Kommissionen direkt skulle kunna ge pengar till de organisationer som arbetar med socialt exkluderade människor i medlemsstater där nationella regeringar anses vara korrupta och dysfunktionella. Men att genomföra en sådan åtgärd skulle kräva en lång process av omförhandlingar och institutionella ändringar som nationella regeringar kan blockera.

Välfärden skulle kunna anpassas mer efter en global värld snarare än att en global värld ska anpassas till välfärden. Även Nordiska Ministerrådet förespråkar flexiblare arbetsmarknader där inte bara flyktinginvandrare utan även ungdomar och studenter skulle gynnas. Istället kommer retoriken från bland annat kollegan Jenny Sonesson om att välfärdsstaten ska fungera mer eller mindre i den andan som Gunnar Myrdal och Per Albin Hansson har tänkt sig. Ännu värre från SD där ”folkhemmet” inte ses som en del av avlägsen historia utan som en framtidsvision.   Även om invandringsfrågan inte hade varit aktuell så måste den ”svenska modellen” eller även ”nordiska modellen” förr eller senare reformeras för att kunna fortsätta vara en del av den globala ekonomin. Politiker ska inte vara rädda för ökad nationalism bara för att välfärdsstaten utgör en stark identitetsbärande aspekt.

Det är superaktuell tid för politiker att förklara för medborgare om vad en globaliserad, regionaliserad, europeiserad, digitaliserad, integrerad värld egentligen innebär och hur det påverkar samhället på lokal och nationell nivå. Även om det är nationalstater som har format både EU samt en mer global värld är det lika viktigt att tala om att övernationella institutioner, både administrativa och samhällsbärande som Europaparlamentet kosmopolitisk identitet lever egna funktionella livsprocesser och påverkar samhällsutvecklingen på nationell nivå. Det är ett måste om politiker ska undvika att anklagas för att vara ”icke-vuxna” eller inkapabla att ta ”tuffa beslut”. Ett måste om populism till höger och vänster samt nationalism ska minska och få en svagare påverkan i samhället. Ett måste för att framtidens medborgare i första hand inte ska ställa krav på att nationella politiker och institutioner ska helt och hållet lösa problem som är övernationella.

Socialliberalism handlar trots allt om att kunna förstå och lösa problem utanför nationella ramar. Att vara internationalist och  göra andra till internationalister och européer. och Demokratin är än så läge nationell och risken är att även i framtiden den nationella demokratin inte kan komma åt de utmaningar som finns utanför nationell gränser. Därför har socialliberalismen en möjlighet att förespråka mer övernationell demokrati och identitet som behövs för att lösa problem i en värld som inte är nationell.