Det har
sagt otaliga gånger. I samband med Brexit, migrationskrisen eller framväxten av
populistiska partier. De fyra gyllene orden låter på följande sätt : EU måste
reformera sig! Och visst behövs det reformer. För ekonomin, för
institutionerna, för demokratin. Det finns dock fyra ord som saknas i debatten:
Staten måste reformera sig!
Henrik
Edin som är avgående ordförande för Liberala ungdomsförbundet skriver precist och konkret i sin artikel om att det
är normalt med retorik om att EU ska avskaffas bara för att det kommer ”dåliga”
beslut från Bryssel. Föreställ dig om att liknande retorik tillämpas mot
Sverige eller någon annan medlemsstat. Att om varje gång det kommer ett
”dåligt” beslut från Stockholm representanter från ett eller flera partier
skulle ropa ”Sverige bör avskaffas”.
Något
sådant kommer de flesta varken att uttala
sig om eller ens tänka på. Att tänka sig dock om att EU måste reformera sig eller
bör avskaffas är förstås mycket lättare. Eftersom EU är ofta en synonym med
Bryssel. Och Bryssel är synonym för ”där borta”. Lång ifrån medborgarnas liv
och statens administrativa gränser. Så ligger det inte till förstås. Många som
säger att EU måste reformera sig har ingen utvecklad aning om hur det ska gå
till.
Låt oss
börja med lite grundläggande fakta. EU är en union av stater. Unionens
styrelsesätt baserar sig i första hand på den mellanstatliga eller konfederala
styrelsesättet. Det sägs ibland om att Europa inte har en regering men att den
har flera regeringar. När Stefan Löfven säger att EU måste reformera sig
så är det också hans ansvar eftersom han tillhör de regeringschefer som är
EU-ledare. Det beror på att EU i första hand är en union som nationella
regeringar utifrån sina intressen har bestämt vad den ska vara.
Eftersom
EU:s beslutsfattning baserar sig på principen om flernivåstyre innebär det att
ett beslut i Bryssel är ett intern beslut inom unionen. Bryssel är på det
sättet unionens huvudstad och främsta politiska centrum. För att reformera
unionen krävs även förståelse om att unionen existerar eftersom stater delar
sin suveränitet. För att kunna forma en tydligare maktfördelningar och balans
mellan olika beslutsnivåer krävs även en ny syn på suveränitet. Till exempel är
flera stater inom eurozonen intresserade av gemensam finanspolitik och
budgetpolitik. Det är ingen omöjlighet att uppnå men kräver i så fall
ännu mer delad suveränitet och demokratisk legitimering hos medborgarna.
Annan
aspekt som är kopplad till staternas (nationella) suveränitet är tillämpningen
av utrikespolitiken. Det gestaltar sig bland annat genom att stater är erkända
av varandra och har ambassader i varandras territorier. Att utrikespolitik även
förs på EU nivå handlar dock om medlemsstaterna vill stärka sin intressen.
Vilket egentligen innebär större kostnader eftersom det förekommer
dupliceringar. EU har till exempel avtal med Uzbekistan men Frankrike, Tyskland
och Storbritannien sina egna. Nu när Iran har öppnat upp sig efter sanktionerna
har de flesta medlemsstaterna skickat dit sina representanter dit föra att
säkra handeln trots att EU också har skrivit på ett avtal.
Dupliceringen
är är också ett problem inom ramen för energipolitiken. Till exempel har
Ungerns regering skrivit på egna energipolitiska avtal med Ryssland. Vilket
påverkar negativt EU:s ambitioner med att forma en energiunion bland annat med
syfte att vara mer oberoende från Ryssland energiförsörjning. Om en dansk och
rumänsk ambassadör i Algeriet får uppdraget om att besöka landets regering för
diskussioner om energi så kommer dess tros instruktioner från Bryssel ändå att
agera efter medlemsstaternas intressen i första hand.
Så hur
kan staten reformera sig för att även EU ska kunna reformera sig? Ett steg vore
att avskaffa medlemsstaternas ambassader inom EU. Istället för en svensk
ambassad i Bulgarien eller maltesisk ambassad i Frankrike så kan hanteringen
att mellanstatliga ärenden ändå skötas i Bryssel. Det är åtminstone en praxis
bland federala stater som Indien eller Brasilien. Mest med tanke på att
medlemsstaternas permanenta missioner finns i Bryssel.
Ett annat
sätt vore med att avskaffa medlemsstaternas ambassader utanför EU och se till
att centralisera dessa till EU-kommissionens delegationer. År 2010 betalade Sverige
3,68 miljarder medan exempelvis Danmark betalade 2,61 miljarder kronor för
ambassader och konsulat i Europa och globalt.
Kostnaderna för Sverige utgjorde runt 70% av UD:s budget. På det sättet kan delegationer arbeta för
samtliga medlemsstater som därmed kan integrera sig mer inom unionen.
Markering
av förändring skulle också visa sig genom koncentrera samtliga EU:s
institutioner i Bryssel, inklusive Europaparlamentet i Strasbourg. Många
medborgare är missnöjda med ”EU:s flygande cirkus”. Koncentreringen skulle
också minskad koldioxidutsläppet tack vare minskade transporter. Även denna
åtgärd kräver dock att staterna, inte minst Frankrike, vågar tänka nytt.
Ett
fjärde exempel utgör
migrationspolitiken. I federala stater brukar migrationspolitiken vara ett
delat område mellan den federala och delstatsmakten. Med tanke på krisens
påverkan på EU som helhet krävs det en ny migrationspolicy där kommissionens
roll borde stärkas eftersom ministerrådet med nationella regeringar har agerat
otillräckligt. All stater borde därför kunna ta emot flyktingar eller
asylsökande för att omfördelningen ska vara så lik som möjligt.
En
reformerad EU kräver därmed reformerade stater. Utan det riskeras liknande
institutionella misstag. Dupliceringar, ineffektivitet att lösa regionala och
globala utmaningar samt prolbem, intern splittring och motstånd mot vidare
integration. Dessutom handlar de tom demokratin. Ett sätt att demokratisera
unionen vore att inför en tvåkammarparlament, likt USA och Kanada, där både
medborgare och stater proportionerligt kan vara representerade. EU kan
reformeras till något bättre och mer
demokratiskt men det kräver första att stater vågar reformera sig.
Referenser
Göteborgs Posten. ”Sveket mot EU göder
populismen”. Publicerad: 2016-08-02. Nedladdat: 2016-08-19. Webbplats: http://www.gp.se/nyheter/debatt/sveket-mot-eu-g%C3%B6der-populismen-1.3523249
Regeringskansliet. Utrikesförvaltningen i
världsklass. Publicerad: 2011-03-08. Nedladdat: 2016-08-19. Webbplats: http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2011/03/sou-201121/
