En viktig framtidsfråga är hur fler människor ska kunna röra sig fritt och säkert i global mening. Därför är EU:s konstitutionalism och historia av fri rörlighet viktiga delar av argumentationen för en öppnare och mänskligare värld.
Historiskt sett har både liberala och konservativa delar av borgerligheten bejakat utvecklingen med öppna gränser bland annat utifrån kritiken att de kommunistiska diktaturerna, aka "öststaterna", hindrade människor från att röra sig fritt under det kalla kriget.
I europeisk politisk kontext var den svenska borgerligheten som ett särskilt undantag. Liberaler och konservativa kunde enas mer ideologiskt, formade Alliansen och samarbeta väl med fokus på ekonomisk utveckling och optimism. Bakom sig hade man flera år av opinionsbildning, inte minst via tankesmedjor som Timbro och Fores.
Utvecklingen som pågick under 2015-2017 benämnd med begrepp som "migrationskrisen" och "flyktingkrisen", beroende på hur man seg på situationen resulterade i nya politiska utvecklingar. I borgerligheten uppstod sprickorna tidigt och märktes i större drag jämfört med sprickorna hos de röd-gröna och progressiva. Exempelvis handlade flertal av Expressens artiklar under 2015 om att vikten att värna om välfärdsstaten och LAS samt att enkla jobb och bostäder inte var en lösning för integrationen.
Man kan säga att när det kommer till synen på humanitär migration så finns det få vänster-höger skillnader. Istället är det andra skalor och dimensioner som gör sig gällande. Som "öppenhet vs slutenhet", "GAL-TAN", eller "globalism vs nationalism (eller natavism)".
När jag läser ett av Ann Heberleins senaste inlägg påminns jag om den utvecklingen. I blogginlägget kritiserar Heberlein ett inslag om migration från SVT Rapport från den 9 januari för att vara präglad av "moralisk indignation".
Som exempel framgår att:
"Ja, självfallet är det tragiskt att människor drunknar – men det i sig är ju ett av skälen till att försvåra den illegala migrationen in i Europa"
Man kan enas oavsett politisk färg att något är ett problem, eller inte. Enas man om problemet så brukar det vara olika synsätt om varför problemet uppstår och vad som vore lösningen.
Ett sätt att se på den nuvarande situationen är att den olagliga eller irreguljära migrationen behöver minskas genom hårdare gränskontroller, fler gränsvakter, fler utvisningar, mer kommunikation i stilen "kom inte hit". För den som vill läsa mer om Italiens "restriktiva politik" finns mer information här.
Ett annat sätt att försvåra för den illegala/irreguljära migrationen är att göra migrationen lagligare och reguljär. Att människor kan röra sig via flygplan och båtar, att ingen behöver vara papperslös eftersom man kan ha sin suveräna identitet i digital mening, att skapa fri rörlighet mellan EU och Afrika, att människor kan komma överens om jobb och studier genom frivilliga interaktioner.
Vidare i texten hänvisar Heberlein till Tony Blairs och Hillary Clintons syn på migration. Jag håller inte med Blairs och Clintons syn att restriktiva policyn på migration skulle leda till reducerad populism. Dels eftersom populister och nationalister kommunicerar om mycket mer om invandringen. Deras agendor handlar om att transformera samhällen från öppna och liberaldemokratiska till auktoritära och slutna samhällen.
Men dels också eftersom det är värt att minnas att båda politiker stödde och i Blairs fall direkt organiserade invasionen av Irak.
Ett krig amerikanska skattebetalare kommer att betala tillbaka för fram till år 2050. Ett krig som har fått fler människor att lämna Irak och även lett till utveckling där terroristgrupper som IS skapats vilket i sin tur lett till nya migrationsströmmar då människor söker skydd.
I slutet av texten skriver Heberlein:
"Världen är orolig, och många människor, födda och bosatta i länder utanför Europa, hyser en rimlig och legitim längtan efter ett bättre liv med högre levnadsstandard. Svaret på deras drömmar finns dock inte här, i Europa. Lösningen på globala problem med ojämlikhet och orättvisor är inte att hela världen tränger ihop sig i Europa. Varje land måste i första hand ta ansvar för sina egna medborgare "
Fast på vilka sätt är världen "orolig"? Globalt sett är världen en fredlig plats även om det pågår spänningar som i form av handelskrig mellan USA och Ryssland, lågintensitetskrig i Ukraina, utdragen inbördeskrig i Syrien samt i Yemen.
Att världen upplevs som orolig handlar framför allt om känslor och att man lägger fokus på några konflikter men saknar helhetlig global perspektiv. Antalet krig är faktiskt färre idag än exempelvis för 30 år sedan och fler dör på grund av fetma än på grund av hungersnöd och terrorism. Dessutom är världen idag på många sätt rikare, tryggare och bättre än tidigare.
Vidare, migration handlar om individens suveränitet och frihet. Att säga i stilen "deras drömmar" är problematiskt eftersom olika individer har olika drömmar. Hur kan Heberlein veta om vad samtliga världsmedborgare drömmer sig till ? Och vad menas med att "hela världen" inte kan komma till Europa.
Människor migrerar på alla möjliga ställen och mycket av den globala migrationen handlar även om migration från rikare globala norr till det fattigare globala syd. Exempelvis som med alla européer, inte minst svenskar som är bosatta i Thailand.
Vidare, i Heberleins resonemang finns inget förslag på globala lösningar. En global lösning på ojämlikhet och sociala orättvisor vore en form av global välfärdssystem som global basinkomst. Annan lösning som skulle kunna fungera snabbare vore just global fri rörlighet eftersom det skulle leda till friare flöden av samspel mellan människor och därmed skulle reducera löneskillnader och fattigdom inom och mellan världens regioner.
Mycket av forskningen om migration visar att remitteringar som migrerande individer skickar till sina familjemedlemmar är mycket större än alla offentliga biståndspolicyn. Mer fri migration i global mening skulle på det sättet kunna göra världen rikare och tryggare.
Därför behövs också fler diskussioner i att global fri rörlighet även borde handla om global medborgarskap med friheter, rättigheter och skyldigheter. Tanken att varje land ska ta hand om sina medborgare låter bra men är problematiskt av flera skäl. Människor som vill lämna fattigdom, korruption eller förföljelser ska kunna lämna det för att ta sig till platser där man kan hitta bättre möjligheter och förverkliga sig. Vi är historiskt sett duktiga att hand om oss själva när vi har mer frihet och möjligheter att göra det.
Historiskt sett har både liberala och konservativa delar av borgerligheten bejakat utvecklingen med öppna gränser bland annat utifrån kritiken att de kommunistiska diktaturerna, aka "öststaterna", hindrade människor från att röra sig fritt under det kalla kriget.
I europeisk politisk kontext var den svenska borgerligheten som ett särskilt undantag. Liberaler och konservativa kunde enas mer ideologiskt, formade Alliansen och samarbeta väl med fokus på ekonomisk utveckling och optimism. Bakom sig hade man flera år av opinionsbildning, inte minst via tankesmedjor som Timbro och Fores.
Utvecklingen som pågick under 2015-2017 benämnd med begrepp som "migrationskrisen" och "flyktingkrisen", beroende på hur man seg på situationen resulterade i nya politiska utvecklingar. I borgerligheten uppstod sprickorna tidigt och märktes i större drag jämfört med sprickorna hos de röd-gröna och progressiva. Exempelvis handlade flertal av Expressens artiklar under 2015 om att vikten att värna om välfärdsstaten och LAS samt att enkla jobb och bostäder inte var en lösning för integrationen.
Man kan säga att när det kommer till synen på humanitär migration så finns det få vänster-höger skillnader. Istället är det andra skalor och dimensioner som gör sig gällande. Som "öppenhet vs slutenhet", "GAL-TAN", eller "globalism vs nationalism (eller natavism)".
När jag läser ett av Ann Heberleins senaste inlägg påminns jag om den utvecklingen. I blogginlägget kritiserar Heberlein ett inslag om migration från SVT Rapport från den 9 januari för att vara präglad av "moralisk indignation".
Som exempel framgår att:
"Ja, självfallet är det tragiskt att människor drunknar – men det i sig är ju ett av skälen till att försvåra den illegala migrationen in i Europa"
Man kan enas oavsett politisk färg att något är ett problem, eller inte. Enas man om problemet så brukar det vara olika synsätt om varför problemet uppstår och vad som vore lösningen.
Ett sätt att se på den nuvarande situationen är att den olagliga eller irreguljära migrationen behöver minskas genom hårdare gränskontroller, fler gränsvakter, fler utvisningar, mer kommunikation i stilen "kom inte hit". För den som vill läsa mer om Italiens "restriktiva politik" finns mer information här.
Ett annat sätt att försvåra för den illegala/irreguljära migrationen är att göra migrationen lagligare och reguljär. Att människor kan röra sig via flygplan och båtar, att ingen behöver vara papperslös eftersom man kan ha sin suveräna identitet i digital mening, att skapa fri rörlighet mellan EU och Afrika, att människor kan komma överens om jobb och studier genom frivilliga interaktioner.
Vidare i texten hänvisar Heberlein till Tony Blairs och Hillary Clintons syn på migration. Jag håller inte med Blairs och Clintons syn att restriktiva policyn på migration skulle leda till reducerad populism. Dels eftersom populister och nationalister kommunicerar om mycket mer om invandringen. Deras agendor handlar om att transformera samhällen från öppna och liberaldemokratiska till auktoritära och slutna samhällen.
Men dels också eftersom det är värt att minnas att båda politiker stödde och i Blairs fall direkt organiserade invasionen av Irak.
Ett krig amerikanska skattebetalare kommer att betala tillbaka för fram till år 2050. Ett krig som har fått fler människor att lämna Irak och även lett till utveckling där terroristgrupper som IS skapats vilket i sin tur lett till nya migrationsströmmar då människor söker skydd.
I slutet av texten skriver Heberlein:
"Världen är orolig, och många människor, födda och bosatta i länder utanför Europa, hyser en rimlig och legitim längtan efter ett bättre liv med högre levnadsstandard. Svaret på deras drömmar finns dock inte här, i Europa. Lösningen på globala problem med ojämlikhet och orättvisor är inte att hela världen tränger ihop sig i Europa. Varje land måste i första hand ta ansvar för sina egna medborgare "
Fast på vilka sätt är världen "orolig"? Globalt sett är världen en fredlig plats även om det pågår spänningar som i form av handelskrig mellan USA och Ryssland, lågintensitetskrig i Ukraina, utdragen inbördeskrig i Syrien samt i Yemen.
Att världen upplevs som orolig handlar framför allt om känslor och att man lägger fokus på några konflikter men saknar helhetlig global perspektiv. Antalet krig är faktiskt färre idag än exempelvis för 30 år sedan och fler dör på grund av fetma än på grund av hungersnöd och terrorism. Dessutom är världen idag på många sätt rikare, tryggare och bättre än tidigare.
Vidare, migration handlar om individens suveränitet och frihet. Att säga i stilen "deras drömmar" är problematiskt eftersom olika individer har olika drömmar. Hur kan Heberlein veta om vad samtliga världsmedborgare drömmer sig till ? Och vad menas med att "hela världen" inte kan komma till Europa.
Människor migrerar på alla möjliga ställen och mycket av den globala migrationen handlar även om migration från rikare globala norr till det fattigare globala syd. Exempelvis som med alla européer, inte minst svenskar som är bosatta i Thailand.
Vidare, i Heberleins resonemang finns inget förslag på globala lösningar. En global lösning på ojämlikhet och sociala orättvisor vore en form av global välfärdssystem som global basinkomst. Annan lösning som skulle kunna fungera snabbare vore just global fri rörlighet eftersom det skulle leda till friare flöden av samspel mellan människor och därmed skulle reducera löneskillnader och fattigdom inom och mellan världens regioner.
Mycket av forskningen om migration visar att remitteringar som migrerande individer skickar till sina familjemedlemmar är mycket större än alla offentliga biståndspolicyn. Mer fri migration i global mening skulle på det sättet kunna göra världen rikare och tryggare.
Därför behövs också fler diskussioner i att global fri rörlighet även borde handla om global medborgarskap med friheter, rättigheter och skyldigheter. Tanken att varje land ska ta hand om sina medborgare låter bra men är problematiskt av flera skäl. Människor som vill lämna fattigdom, korruption eller förföljelser ska kunna lämna det för att ta sig till platser där man kan hitta bättre möjligheter och förverkliga sig. Vi är historiskt sett duktiga att hand om oss själva när vi har mer frihet och möjligheter att göra det.
