En liberal revolution i Baltikum?

Nyligen publicerades min krönika på den liberala sajten Frihetssmedjan. Läs gärna mer om min erfarenhet som liberal i Lettland och det estniska partnerskapslagen som även inkluderar samkönade par. 

Därför kan de högerkonservativa i Storbritannien inte reformera EU

Det konservativa partiet Torries med partiledaren David Cameron var en av brittiska valets segrare. Bland framgångarna bakom de konservativas valseger anses vara Camerons planer rörande EU och Storbritannien. Cameron har inte bara presenterat sig som en euroskeptiker utan även som en politiker som vill reformera EU.

År 2009 lämnade Cameron och hans parti det liberalkonservativa partiet European Peoples Party (EPP) där ingår Merkels kristdemokrater, Orbans nationalkonservativa, Batras moderater och  Thors kristdemokrater. På det sättet ville Cameron markera att Torries konservatism skiljde sig från EPP rörande synen på EU. Tillsammans med bland annat det konservativa partiet Lag och Rättvisa från Polen grundade Cameron partigruppen ECR – Europeiska konservativa och reformister.

Kritiken från Cameron mot EPP, inklusive  mot politiker som Reinfeldt, har byggt på att EPP ville ha ett federalt EU. Därmed finns det inom Europaparlamentet idag det två konservativa parlamentariska grupper där EPP är mer liberalt medan ECR är mer högerkonservativ samt omfattar även mer eller mindre nationalistiska och populistiska partier som Sannfinländarna och Dansk Folkparti (otroligt not ingår även flamländska nationalister/separatister i gruppen med tanke på Camerons ansträngningar på att hålla ihop Storbritannien och på separatistiska nationalister i Skottland).

En av Torries största utmaningar har varit att tävla om röster med det nationalistiska UKIP.  Eftersom UKIP både vill att Storbritannien lämnar EU och kraftigt minskar invandring, samt även migration från resten av EU, har alltså ett konservativt parti tävlat om röster med en nationalistiskt parti. Även de konservativa tog upp en  retorik om begränsad invandring och att förhindra EU-medborgare utan brittiskt medborgarskap från att ta del av välfärdsresurser. Detta trots allt att både Cameron och Farage från UKIP har saknat grund eftersom flera samhällsvetenskapliga undersökningar, även de som var beställda av brittiska parlamentet, har visat Storbritanniens ekonomi har tjänat på migration inom EU.

Under de senaste åren har Cameron tagit upp aspekter som folkomröstning, omförhandling samt maktförtydligande. Går man in på exempelvis på Twitter så märks hashtags som #referendum #renegotiation #brexit mm. I samband med framgångarna för de konservativa har det nyligen rapporterats om oro bland europeiska politiker om att Cameron kommer att pusha fram för utträde (Brexit) men även en reform om EU. Men att Cameron verkligen ska kunna ta på sig rollen som reformator är egentligen väldigt tveksamt. Nedan presenterar jag följande anledningar samt argument:

1.    Cameron har inte fört debatten i första hand på EU-nivå utan på nationell nivå. De konservativas krav på att EU ska förändra sig är för det mesta riktade mot väljarna i Storbritannien. 

Camerons strategi har varit att ta upp frågan om folkomröstning, omförhandling och reformer av europeiska institutioner utan att ha diskuterat det med andra ledande europeiska politiker. När väl diskussionerna började komma upp där Cameron samtalade med Merkel och nordiska statschefer så riktades kritiken mot Camerons förslag om ett EU där den fria rörligheten skulle begränsas samtidigt som EU skulle bli alldeles för decentraliserat.

Dessutom en tanke om att brittiska regeringen skulle göra det svårare för EU-migranter att röra sig till Storbritannien samt inte kunde nyttja välfärdsresurser, trots arbete eller inkomst, skulle leda till motreaktion från andra europeiska politiker. Dessutom skulle Camerons redan låga chanser att reformera EU bli ännu mindre.

2.    De konservativas retorik i Storbritannien och retoriken hos ECR i EP stämmer inte alltid överens. Retorikern i Storbritannien handlar bland annat om att EU inte får bli en ”ännu närmare union” (closer union) , att tanken om ”EU armén ska tas bort” och att Storbritannien ska lämna Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

 EU är dock redan idag en närmare union med tanke på exempelvis bankunionen samt utvecklingen av inre marknaden och energiunionen. Och mer integration kommer med stor sannolikhet att ske framöver i takt med att EU utvecklar sig i efterkrisens spår.  Dessutom finns det många politiker i Storbritannien och inklusive inom de konservativa som är medvetna om att många av dagens utmaningar en ensam stat inte klarar av att lösa på egen hand. Även inom ramen för den gemensamma utrikes och säkerhetspolitiken har Cameron haft nytta av EU:s medlemskap då Storbritannien kunder hantera sanktioner mot Ryssland mer effektivt.

För det andra kan inte tanken om EU armé tas bort. Det vore ytterst odemokratiskt att förbjuda europeiska politiker och Europaparlamentariker att diskutera om en gemensam försvarsmakt.

För det tredje är Europadomstolen för mänskliga rättigheter inte en EU-institution. Förslaget riktas mest mot UKIP väljare och är populistiskt då Storbritannien skulle vara isolerad från rättsstatliga värderingar och framställa sig själv negativt i andra medlemsstaters ögon.

För det fjärde så pratas det inom ECR om att EU behövs för att hantera en global värld med bland annat BRIC länderna som konkurrenter. ECR vill därmed ha en ”nattväktarunion” alltså där mer makt skulle vara på nationell nivå vilket i för sig skulle göra det svårare för EU som helhet att hantera en global värld. Inom delar av de konservativa i Storbritannien är retoriken snarare om att landet klarar sig utanför EU.

3.    Inom Camerons parti finns delar av partiet som är emot att Storbritannien ska lämna Unionen. Även bland de konservativa finns det politiker som är medvetna om att Storbritanniens utträde skulle få negativa konsekvenser. 

     En av dessa handlar om ekonomin då investeringar i Storbritannien skulle minska. En annan handlar om Skottland där SNP har redan sagt att om Storbritannien lämnar EU så kommer Skottland att lämna Storbritannien och gå med i EU. Därför vill man ändå vara kvar inom EU och påverka makten så mycket som det går samtidigt som EU kommer att bli en ännu närmare union.

4.    Den högerkonservativa gruppen ECR är för liten att verkligen genomföra en reform. Anledningen är att reformer skulle kräva en konsensus bland andra politiska grupperingar inom EP samt mellan medlemsstaternas ministrar. Idag saknar Cameron och ECR sådant stöd. Till exempel samarbetar både EPP och S&D (socialdemokrater) hellre med ALDE inom EP.

5.    De konservativa i Storbritannien menar att EU måste reformeras för att makten ska gå tillbaka till den nationella nivån. Samtidigt så ska makten inte flyttas uppåt förutom inom ramen för ekonomin och den inre marknaden. Idag har Storbritannien redan en svagare koppling till Bryssel, bland annat genom fler undantag från europeisk politik. 

     

     Andra europeiska politiker är medvetna om att Camerons retorik om att åternationalisera makten innebär att väldigt lite makt skulle flytta från Bryssel till London. Därmed skulle Storbritannien i praktiken nästan lämna Unionen och andra politiker som Merkel vill hellre att landet stannar kvar. Att erbjuda åternationalisering blir svårt i så fall för andra statschefer eftersom endast runt 15% av Storbritanniens lagar är direkt eller indirekt kopplade till Bryssel.