Nyårslöfte för liberaler - Tala mer om europeisk integration istället för samarbete

Tala mer om europeisk integration  istället  för samarbete

I retoriken om europeisk politik brukar begreppet ”Europasamarbete” ofta tillämpas, även av liberaler. Samarbete förekommer givetvis mellan medlemsstaterna, närmare sagt vid beslutsfattning inom ministerrådet. Termen ”samarbete” har använts allt flitigare i samband med de senaste politiska kriserna. Motivet till ordvalet faller samman med oro att medborgare kommer att reagera  annorlunda  vid retorik om fortsatt europeisk integration.

Kriserna som har präglat unionen sedan 2008 har gynnat populism, nationalism och ökad motstånd mot vidare integration. Tydliga exempel är vänsterpopulistiskt politik i Grekland och Brexitkampanjer i Storbrittanien. Många medborgare runt om unionen betraktar EU som något ont, negativt eller onödigt. Just därför måste vi som vill  vidareutveckla unionen erbjuda ett bättre narrativ och precisera för väljarna  vilken union vi vill ha utifrån liberala värderingar.

 För att EU som politiskt helhet fortsättningsvis ska kunna hantera problem och utmaningar i en allt mer globaliserad värld och regionaliserad Europa bör begreppet ”europeisk integration” användas mer i retoriken. Framtidens utveckling innebär att nationella institutioner allt mindre kommer att räcka till samtidigt som europeiska institutioner kommer att behövas med starkare mandat, resurser och suveränitet. 

Att begreppet ”samarbete” brukar användas mer än ”integration” har även sin förklaring i att nationella politiker i många fall är skeptiska, negativa eller oroade för att använda just begreppet ”integration”.  Samarbete har konnotationen att självständiga parter samarbetar på jämlika samma villkor snarare än att ingå i något större beslutsfattande enhet. Med olika kriser i färskt minne kan uttalanden om europeisk integration vara ett politiskt minfält och något kontroversiellt.

Samarbete låter då som en mjukare alternativ som inte är lika bindande. I Nederländerna omformulerades valet till Europaparlamentet (2014) från att handla om ”europeisk integration” till att handla om ”europeiskt samarbete”. Detta av rädsla för väljarkårens negativa känslor och skepticism.

Den nytillträdde liberale  premiärministern  Mark Rutte uttalade till och med att ”tiden för närmare union” var ”bakom oss”, samtidigt som  unionen integrerades genom såväl energi- som bankunion såväl som den inre marknaden.

Begreppen ”samarbete” och ”integration” har förstås helt olika synonymer. Samarbete är kopplad med begrepp som samverkan, lagarbete eller kollaboration. ”Integration” å andra sidan går ihop med begrepp som sammansmältning, helhetsförening eller införlivning. Samarbete och integration handlar alltså inte om lägre eller högre grad av samarbete eller integration. Skillnaden mellan deras betydelse handlar handlar om hur övernationella institutionella processer hänger ihop med principer om jurisdiktion, suveränitet och legitimitet rörande politisk beslutsfattning och institutionell verksamhet.

Ta migrationskrisen som exempel. Det talas mycket om behovet av "samarbete" och solidaritet mellan medlemsstaterna. Om krisen ska lösas på långsikt och om unionen ska vara bättre politisk aktör inom ramen för migrationspolitik så behövs det dock mer än samarbete och solidaritet. EU behöver en ny migrationspolicy under kommissionens ledning samt suveränitet och institutionell legitimitet genom exempelvis att gränsmyndigheter och asylboenden runt om unionen kan vara under kommissionens kontroll. I sin tur skulle det kräva mer integration inom ramen för migrationspolitik och inte mer samarbete. 

Samtidigt som kriserna , som migrationskrisen, fortfarande präglar unionen har det gått nästan 25 år sedan världen har upplevt, globalisering, regionalisera och europeisering. Övernationell utveckling har bland annat resulterat i att enskilda stater, eller som det ofta benämns som nationalstater, har fått det svårare att påverka och kontrollera samhällsutvecklingen. För EU som en union av av demokratiska stater innebär det också att den nationella demokratin ofta inte klarar av eller inte kan påverka beslutsfattningen som sker på EU-nivå. 

Det gör i sin tur att populistiska, nationalistiska och rasistiska partier får starkare stöd eftersom dessa ofta spelar på just rädsla och missnöje där globalisering eller europeisering presenteras som problem och syndabockar. Vi som är liberaler har dock möjlighet att förnya vår politik genom att ta ställning för en framtida union som kan vara mer suverän, federal och demokratisk än idag. Liberaler behöver stå för medborgarnas och inte nationalstaternas union. Nedan listar jag 5 argument varför mer integration är bättre än samarbete: 

1. På engelska används ofta begreppet ”nation budling” (nationsbygge) när ett land ska utvecklas. Vi behöver alltså tala om ”union budling” (unionsbygge) eftersom det är exakt det som sker när EU utvecklas som en union.

2. Liberaler har historiskt sett skapat   nationalstater och nationella demokratier. I en tid som denna bör vi kunna ta ett steg längre rörande   övernationell samhällsutveckling.   Idag är EU världens enda övernationella demokrati men vi behöver kunna utveckla mer vår syn på europeisk identitet, demokrati och medborgarskap som på långsikt kan integrera sådana nationella institutioner  

3. Framtidens EU kommer bara att vara en ”närmare union” i samband med fortsatt samhällsutveckling i en globaliserad värld .   Det kommer att hänga med utvecklingen rörande   på att många utmaningar kommer vara allt mer globala där nationella institutioner inte räcker till. Liberaler bör stå för att mer integrerad union som är svaret på en global värld där bland annat autokratiska stater som Kina, Ryssland och Iran får starkare inflytande. 

4. Det finns två stora ”skolor” om varför kriserna inklusive den ekonomiska   uppstod i EU. Det ena skolan som bland annat består av av vänsterpopulister och högerkonservativa argumenterar att det berodde på för mycket europeisk integration och att mer makt måste tillbaka på nationell nivå. Den andra skolan där även liberaler ingår menar att kriserna berodde på för lite integration och att mer integration med tydlig maktfördelning är framtidens lösning.

5. Samarbete är ett ord som i första hand handlar om det mellanstatliga samarbetet (intergovernmentalism). Det är alltså motsatsen till att skapa något enhetligt och suveränt i form av ett integrerat system över den nationella beslutsnivån (supranationalism) . Därutöver kan mer integration leda till att EU även blir mer demokratiskt där nationella gränser ska utgöra mindre hinder för individen att påverka och legitimera beslutsfattningen på EU-nivå