Borgerligheten, EU-nivån och SD:s politik.

Inom borgerligheten finns åsikter om att kritiken emot SD:s politik ska fokusera på att SD är emot EU. På det sättet vill man bland annat undvika eller kringgå diskussioner om migration och identifikation. Genom fokus på ekonomi blir det lättare att komma iväg från ”kulturkriget”. Problemet är dock att man gör sig en stor otjänst samt agerar ”orealistiskt”. Att se på EU-dimensionen enbart utifrån ekonomiska perspektiv är både intellektuellt svagt och politiskt missvisande. Risken är att man lämnar det politiska samtalet mer öppen för nationalistiska idéer istället för att bemöta SD:s politik. Eftersom EU:s framtid i högsta grad handlar om frågor som identifikation och migration. 

Europaparlamentsvalet närmar sig så det finns mängder av skäl att ifrågasätta och kritisera SD:s politik. Vi kan börja med att titta på EU:s historia. Walter Hallstein som var europeiska kommissionens första ordförande uttryckte sig 1964 att målet med Europa var att organisera ett postnationellt Europa. Redan då var tankarna om att Europas utveckling handlade om mer än ekonomi. Annan historisk referens är kommunikation om EU som fredsprojekt och andra världskriget samt det kalla kriget. Men problemet idag är att många unga och yngre väljare inte drar sig till den berättelsen i lika stor utsträckning som de äldre. 

En modernare berättelse om vad EU faktiskt är tas upp i Yuval Noah Hararis senaste bok ”21 lessons for 21st century”. Harari beskriver EU som världens största mångkulturella experiment baserad på universella liberala värderingar. Tanken är att fler människor ska samarbeta och identifiera sig med gemensamma institutioner som det europeiska medborgarskapet och demokratin. Oavsett om man ser sig som vänster- eller höger så erbjuder det kommande Europaparlamentsvalet en möjlighet för fler politiska aktörer att ta fram konkret politik för flyktingar, fattiga och föroreningar i unionen.

För att bemöta nationalistiska partier som SD så bör man betona det som står mellan raderna. Nämligen, att kommunicera om att SD vill mycket mer än att Sverige ska lämna unionen eller ”stoppa invandringen”. Partier som SD vill bland annat att Europa ska vara kristet, alltså utan sekularism, muslimer och religionsfrihet. Inte heller är man en vän av liberaldemokratisk konstitutionalism med oberoende institutioner som rättsstaten och skydd för individen. SD har haft samarbeten med partier som ser Ryssland som modellsamhälle. 

Partier som SD vill också att europeiskt flernivåstyre, medborgarskap och demokrati ska avskaffas till förmån för beslutsfattning i from av mellanstatliga relationer som fallet exempelvis var 1930-talet. Att man har exkluderande och kulturistiska syn på europeisk identifikation beror bland annat på att EU-medborgarskapet idémässigt går emot nationalismens strävan efter att individens primära identifikation ska vara enligt hur partier som SD har bestämt uppifrån.

Vidare, det handlar om att berättelser om den europeiska identifikationen oftare är mer civilistiska, kosmopolitiska och inkluderande vilket också attraherar människor att immigrera och förverkliga sig i unionen. Sådana berättelser är bättre än mer eller mindre nationalistisk retorik i stilen som ”svenska värderingar” som ironiskt nog handlar om värderingar som frihet och jämställdhet som partier som SD vänder sig emot. Medan värderingsnationalism vill att människor ska se sig som indelade i olika ”nationella värderingar” så bygger europeisk identifikation på mer universell syn på värderingar som förenar fler människor.

Det som andra partier från Vänsterpartiet till Kristdemokraterna under EP-valet bör göra är att dels kommunicera om konkreta förslag för EU:s utveckling och dels att kommunicera om den europeiska konstitutionella patriotismen. Idéns fader filosofen Jürgen Habermas presenterade det europeiska medborgarskapet som världens första postnationella baserad på frihet och solidaritet samt med syfte att demokratisera Europa mer.

På det sättet blir frågor om identifikation och migration viktigare i samband med det kommande EP-valet. Inte minst när det kommer till hur vi organiserar oss lokalt i relation till EU-nivån. När det kommer till humanitär migration så skulle EU kunna agera som en union av miljontals städer och regioner där den lokala nivån kan hantera flyktingmottagning på frivillig basis och integrationsprogram. 

Men när italienska borgmästare med folkligt stöd som i Palermo ville ta emot människor från flyktingbåten Aquaris så stoppades detta av Italiens regering. Liknande skulle kunna hända på fler platser i unionen när nationalistiska partier tar makten. För partier som SD vill inte bara ha auktoritär kontroll över gränserna utan även auktoritär kontroll över oss som individer och våra identifikationer. 

Poängen är att SD:s politik rörande EU-dimensionen inte bara ska bemötas med ekonomiska argument. Det gäller att man kritiserar och visar på problem med partiets idéer och beteenden i många andra frågor som migration, klimat, energi, digitalisering, globala relationer med mera. Gemensamma institutioner som europeiskt medborgarskap och demokrati är jätteviktiga om vår del av världen och vi i unionen ska lösa problem och utmaningar inför framtiden.

Bildkälla: Johan Wänström