Liberal migrationspolitik för framtiden

Radikala idéer och ställningstaganden vinner val på långsikt. Debatter om slaveri, rösträtt och jämställdhet vanns av idéerna som från början var på ytterkanten. Argumenten som var mittemellan, som i stilen att slaveri skulle vara tillåtet på vissa ställen men inte spridas vidare eller att vissa kvinnor utifrån ålder och förmögenhet skulle få rösta, försvann med tiden. Mittenpositionerna tappade följare när det kom till avgörande situationer om att bestämma framtidens utveckling. Därför är ideologi och principfasthet viktigt för den som vill demokratiskt genomföra önskade förändringar genom opinionsbildning, långsiktighet och välförankrade förslag.

I migrationsdebatten har Centerpartiet intagit den position som många i Liberalerna och liberala väljare velat se. Oavsett om man anser att Centerpartiets politik är ”orealistisk” är faktumet att partiet har vunnit stöd i opinionen. För många liberala väljare existerar en sorts treenighet baserad på fri marknad, låga skatter och friare rörlighet för människor.

Migrationsforskaren Hein de Haas använder begreppet ”liberaliseringsparadox” för att beskriva följande utveckling:

”Politisk vilja för mindre migration är i grunden inkompatibel med viljan för mer liberaliseringar och högre tillväxt.”

Ju liberalare samhälle desto större chans att samhället attraherar nya människor till sig. Det bör ses som samhällets styrka och något att vara vara stolt över.

Liberalerna brukar anses inta sin migrationspolitiska position mellan C och Moderaterna. M:s politik efter Reinfeldt bygger till en stor del på att partiet vill locka tillbaka gamla väljare som idag röstar på SD. Det görs genom löften om restriktiva och auktoritära förslag som att avskaffa asylrätten. Man kan säga att M:s politik, till skillnad från C:s, liknar just en liberaliseringsparadox som L bör undvika.

För att forma en liberal framtid är Liberalernas historia av idéburenhet, medborgerlig förankring och principfasthet jätteviktigt. Liberaler får inte glömma, oavsett hänvisningar till sakpolitik, att ideologins funktion är till att inspirera och skapa meningsfulla berättelser.

Liberalismen är en progressiv idé, inte för att det bygger på att forma ett ”perfekt samhälle”, utan för att liberal politik söker efter ständiga förbättringar och mer frihet för individen. Liberalerna behöver långsiktiga och horisontella mål för samhällsutvecklingen, från lokal till global nivå.

Men för att kunna leda andra måste man först kunna leda sig själv. Liberalerna måste formulera tydliga berättelser i olika frågor för opinionsbildningen under 2020-talet. I migrationsfrågan bör L förespråka följande:

1. Global fri rörlighet med Europas historia av frihet, flykt och förtryck som utgångspunkt och med hänvisningar till den teknologiska utvecklingen. Blockchainteknologin, krptovalutor, digitala välfärdscommunities är en del av samma utveckling som bejakar decentralisering och att individen ska kunna göra mer på egen hand.

Redan idag finns teknologin som skulle kunna ersätta pass och se till att ingen människa behöver vara papperslös. Liberalerna bör forma argument utifrån att rörlighet handlar om individens frihet, rättigheter och skyldigheter i kosmopolitisk mening samt att varje individ har sin suveräna identifikation för att kunna samspela med andra individer och institutioner.

2. Decentralisering av policyn för humanitär migration och social adoption. Att ”hela EU” ska hjälpas åt är viktigt för att få till ett bättre fungerande flernivåstyre. Det gäller dock att skapa bättre samverkan mellan lokala nivåer och EU-nivån, samt global governance institutioner som International Organization for Migration.

EU-nivån kan exempelvis hantera den tidiga mottagningen för mänsklig säkerhet och asylprocesser. Det är de lokala nivåerna som städer och kommuner som bör få mer suveränitet att bestämma antalet mottagande individer samt om program för integration. Även privatpersoners insatser och civilsamhällets frivillighet är viktiga.

Radikala idéer och positioner formar framtiden. I en tid när begreppen som "realist" och "vuxen" används för att motivera bevarande av den stora offentligheten före individen och för att skönmåla kollektivistiska förslag behöver liberaler visa att på att det finns bättre alternativ med nya institutioner som gynnar och inkluderar fler. Friheten måste främjas.