Varje
idé som påverkar samhällsutvecklingen får förr eller senare en
reaktion mot sig . Sedan 2008 har utvecklingen i Europa och världen
präglats av olika kriser, såväl som ekonomiska och sociala likväl
som av institutionella samt ekologiska. Konsekvenser av dessa kriser
har bland annat resulterat i olika former av oroligheter, missnöje
samt intoleranta attityder. Begrepp som arbetslöshet, nationalism,
fattigdom ,homofobi, anti-semitism och terrorism har präglat mediala
publiceringar . Idag är kan det vara lätt för en individen att
skapa en uppfattning om att saker och ting var bättre förr när
omvärlden upplevs som kaotiskt, krigiskt och korrupt.
Mer
än 20 år av globalisering, regionalisering och europeisering har
förändrat världen. Stater, samhällen och människor har blivit
mer knutna till varandra. Många har fått det socioekonomiskt
bättre, lättare att resa eller förverkliga sig själva som
individer. Samtidigt har utmaningar blivit mer övernationella. Både
ekonomi, migration och ekologi utgör idag även globala risker som
mänskligheten måste kunna hantera. Risker som nationella
institutioner ofta har svårt eller inte kan hantera på egen hand.
En
mer global värld samt ett mer integrerat och demokratiserat Europa
är något som liberaler kan vara stolta över av att ha bidragit
till. För liberalernas del har denna utveckling även lett till i
att andra partier blivit mer liberala. I Storbritannien tillkom New
Labour i Sverige tillkom Nya Moderaterna. På det sättet, samt inom
ramen för mänskliga rättigheter och individualism, har liberala
idéer och värderingar visat sig vara starka även om antalet röster
på uttalat liberala partier har minskat på flera håll i Europa.
Utvecklingen
under krisernas tid har samtidigt inte varit lätt för liberalismen.
Många liberala partier runt om i Europa har hanterat denna
utveckling med att bli mindre liberala. Förnyelse är något som
inte bara diskuteras inom Liberalerna utan även inom ALDE.
”Reclaiming liberalism” var slagordet när ALDE hade sin kongress
i Lissabon förra året. Samtidigt finns det frågor om i vilken
riktning liberalismen ska utveckla sig. Vad är det som liberalismen
idag kan erbjuda som andra ideologier inte kan?
I
en globaliserad värld blir den nationella suveräniteten, eller
bättre sagt nationalstaten, påverkad på både gott och ont. Det
räcker med att se på migrationsutmaningen som EU står inför.
Många medborgare runt om unionen har tagit ställning för att
hjälpa till och visa medmänsklighet. Samtidigt har negativa
reaktioner i form av kulturell rasism, välfärdsnationalism och
intolerans visat sig starka. Flyktingkrisen visar hur Europas moderna
historia präglas av samhällsutveckling som egentligen inte är ny.
När det är kristider så brukar den nationella stoltheten
propageras med syfte att hålla samhället ihop och att göra det
enklare för människor att mentalt ta sig igenom krisen.
Det
brukar dock leda också till att nationalism inte skapar gemenskap
utan snarare tvärtom skapar splittring. Tydligt exempel återfanns i
Storbritannien där både liberaler, konservativa, socialdemokrater
och nationalister har tävlat om vem som ska vinna röster hos
”globaliseringens förlorare”, genom att komma ut med skeptiska
och fintliga uttalanden rörande migration i relation till ”våra
jobb” och ”vår välfärd”. Det är inte en sådan värld och
samhälle som många liberaler genom åren har kämpat för. Vi kan
göra bättre än så men det kräver också att göra upp med de
reaktioner som har blivit starkare i samband med kriserna. Politisk
nationalism är nämligen en av dessa.
I
diskussioner om identitet och nationalism brukar jag, även från
uttalade liberaler, återkommande få höra att jag "inte
förstår budskapet". Det hävdas att det inte något problem,
ingen motsättning i, att som liberal även stå för starkare
nationell identitet . Vi vill bara erbjuda människor gemenskap,
stolthet och trygghet. En varm filt att täcka sig över i kalla
tider. Det går att vara både svensk och europé, de utesluter inte
varandra, sägs det. Visst kan människor ha flera identiteter
kopplade till olika samhällsnivåer. Men, hävdar jag, själva
problemet ligger inte i det. Problemet ligger i vilka institutioner
individen kan legitimera, identifiera sig med och påverka med sin
röst och sina värderingar.
Idag
är just demokratin väldigt begränsad till det nationella
medborgarskapet och suveräniteten. Demokratiska nationalstater är
även postdemokratiska samhällen där kraften hos den nationella
demokratin har i samband med globalisering och europeisering blivit
svagare. I en situation som sådan gäller det att utveckla mer
europeisk demokrati snarare än att hålla kvar sig till demokratin
inom nationella gränser. Saken är att nationella gränser är ofta
för individen även mentala gränser. När även liberaler
propagerar för nationell identitet men missar att samtidigt
propagera för en europeisk identitet så leder det lätt till samma
misstag som tidigare. Det
som kan bli liberalernas stora chans för framtiden är att nu, i
krisernas tid, ta ett steg framåt och lämna den förlegade
nationalstatstanken bakom oss. Genom att propagera för konkreta
övernationella lösningar samt för mer demokrati, identitet och
medborgarskap på EU-nivå.
Det
är det som borde skilja liberaler mer från andra partier framför
allt mellan konservativa och socialdemokrater i synen på hur en
global värld ska hanteras. För att överkomma denna utmaning för
samhällen inom EU samt för sin egen utveckling bör liberaler gå i
täten för en mer övernationell värld som gynnar medborgarna. EU
är idag världens enda övernationella demokrati och måste bli en
mer utvecklad sådan. Unionen behöver kunna ha en mer utvecklad
maktstruktur enligt principen för rätt beslut på rätt nivå samt
eget försvar, migrationspolitik, skattefinansierad budget osv.
Dagens förvaltning borde kunna ersättas med ny EU-parlament med två
kammare som fungerar likt den amerikanska senaten och kongresshuset
samt där kommissionen kan bi en EU-regering med egen president.
Det
kan låta idag som idealism men kan lika gärna vara realism i
framtiden. Låt oss säga att vi lever i en federal EU redan nu där
det råder tydlig maktfördelning mellan europeiska och
medlemsstaternas institutioner ungefär som i USA med ”federal and
state rights”. Fortfarande kan svenska vara officiellt språk i
Sverige, kanske sida vid sida med engelska. Fortfarande kan människor
fira midsommar eller tillämpa jantelagen samt vara hemvärnssoldater
även om EU skulle ha egen försvarsmakt. Eftersom nationer inte var
naturliga konstruktioner utan politiska konstruktioner så kan även
EU bli en federal union genom att vi som politiskt aktiva som
liberaler agerar för det.
Sist
men inte minst så handlar det om individen som ska kunna
påverka,legitimera och förstå makten på EU-nivå samt åtnjuta
sina rättigheter friheter och skyldigheter som EU-medborgare.
Istället för individer som känner sig maktlösa, utanför påverkan
eller som tar till sig nationell stolthet som en reaktion. I Europa
har vi inte en historia att likt USA bygga en federal stat men vi har
en historia av att skapa något övernationellt, något europeiskt .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar