Mänskligt rörlighet och säkerhet

söndag 17 juli 2016

Vlads förnyelseskola - Narkotikapolitik

Narkotikarelaterade frågor väcker starka känslor i samhällsdebatten. Nuvarande policyn kritiseras ofta debattörer med narkotikaliberal inställning för att vara gammaldags, restriktiv och konservativ. Anledningen är bland annat tankarna att staten ska försöka uppnå och behåll en ”nollvision” i narkotikamissbruk. Utifrån liberal synpunkt och människosyn är detta problematiskt eftersom det strider emot individens frihet, ödmjukhet gentemot individen samt synen på samhället som förväntas vara repressiv och auktoritärt gentemot individen. Därför måste fler liberaler våga in sig i debatten. Nuvarande politiska hållningen inom partiet bör förändras. Jag skriver nedan varför det är den liberala vägen framåt för ett liberalare Sverige.


1.    Liberalismen
Bland grundtankarna i den liberala ideologin är att människan ska vara fri och att liberalism därför ska handla om att värna om individen och individens frihet. Det kan antigen göras enligt modellen med den klassiska liberalismens negativa friheter, alltså friheter om att staten är begränsad att agera gentemot individen. Eller genom den socialliberala modellen genom positiva friheter, rättigheter om att staten är skyldig att erbjuda individen rättigheter och friheter. Bland de liberala idéerna ingår därför synen att individen även har frihet över sin kropp och bör därför ha rätten att själv bestämma över den i så hög utsträckning som möjligt. Bland annat återspeglas den inställningen i debatten om surrogatmödrar och aborträtten.  

För mig personligen handlar liberalism just om ödmjukhet, förståelse och solidaritet. Det innebär bland annat att kämpa för rättigheter för människor som anses vara hemlösa, prostituerade eller missbrukare. Nuvarande hållningen inom politiken är alldeles för restriktiv och handlar om att läxa upp och bestraffa individen snarare än att försöka inkludera individen och visa medmänsklighet.



2.    Synen på samhället

Sverige är inget föredöme utifrån liberal synpunkt när det gäller narkotikapolitik. Även om många politiska aktörer vill framställa en sådan bild. För fem år sedan skrevs följande slutsatser av bland annat Ingrid Sahlin, professorn i socialt arbete, i forskningen om Sveriges narkotikapolicy som förhållandevis gäller än idag:

a) jämförelsevis är det påfallande få svenskar som prövar narkotika

b) i fråga om antal tunga missbrukare ligger Sverige på EU-genomsnittet medan mer liberala länder som Nederländerna och Tyskland har färre

 c) den narkotikarelaterade dödligheten i Sverige ligger dubbelt så högt som EU-genomsnittet


På flera sätt och vis är den dagens narkotikapolitik kopplad till den gamla socialdemokratiska visionen av hur ett samhälle ska fungera präglat med begrepp som ”folkhälsa”. I Folkhemmets Sverige var hälsa i princip ingen privat sak utan samhällets angelägenhet. Det är kopplat ihop med tanken att välfärdsstaten är beroende av friska människor som kan arbeta, betala skatt och därme bidra till det ”gemensamma”. Ingrid Sahlin menade för fem år sedan att statens vilja att hålla ihop ett koherent antidrogkomplex varit så stark att den lett till ren förfalskning av information. Fallet har gått så långt att bruk av narkotika anses vara emot ”svenska värderingar”.

Därför måste liberaler ställa sig emot denna tanke och erbjuda en narrativ om att den som brukar narkotika kan fortfarande vara delaktig individ i samhällslivet. Bruk av narkotika innebär inte att en per automatik är missbrukare av narkotika. Eller att individen är kriminell. En liberal ståndpunkt borde vara att de som konsumerar narkotika inte bör anses vara kriminella eller behöva uppleva stress om att råka ut för fängelse. I ett liberalt och friare samhälle ska därför konsumtion av narkotika vara avkriminaliserat även om försäljningen fortfarande kan vara olagligt. För att se till att individer inte hamnar i utanförskap är det viktigt med att aspekter som bostad, medicin, arbete, familj, terapi och inkludering i samhället finns runt den individen som hamnat i missbruk.


3. Skademinering (Harm reduction) 

Ett effektivt sätt att arbeta med narkotika , framför allt utifrån socialliberal syn, är att arbeta med skaderminerin (harmreduction). Ett narkotikafritt samhälle kommer aldrig att kunna existera – till skillnad från hur statsministern Torbjrn Fälldin hävade 1977. En missbrukare bör som tidigare nämnt i första hand ses som människa och inte missbrukare. Därför bör liberaler vara just liberaler genom att vara förnuftiga och ta till sig kunskap.  Exempelvis var under 2013  dödligheten i Sverige fyra gånger högre än genomsnittet i EU. Det visar att den nuvarande politiken inte fungerar.


I Socialstyrelsens rapport från 2015 anges följande information rörande vården i Sverige i relation till narkotika och droger: 

1.    Den 1 november 2015 tvångsvårdades 378 personer med missbruk och beroende.

2.    Spice och nätdroger har blivit mer vanligt förekommande missbruksmedel inom tvångsvården

3.    Den 1 november 2015 vårdades drygt 2 000 personer i den frivilliga institutionsvården

4.    Den 1 november 2015 gavs insatsen bistånd som avser boende till drygt 6 200 personer med missbruk och beroende, varav hälften fick en långsiktig boendelösning.


Narkotika dödligheten var under 2014 den näst högsta i unionen per miljon invånare. EU:s narkotikabyrå EMCDDA rekommenderar skademinerande åtgärder. Bland annat rekommenderas utdelning av nässpray som innehåller ämnet naloxon och som kan reducera överdosfall hos brukare av heroin och andra opiater. Dessutom leder sådana  åtgärder att minska risker för spridning av HIV och Hepatit C samt att brukare eller missbrukare kommer i kontakt med socialtjänsten och sjukvården.


4.    Erfarenheterna från Portugal

Idag anses Portugal vara den mest ”drogliberala” landet i EU. Det beror på hur staten valde att förändra sin policy under de senaste åren. En bidragande orsak var den ekonomiska krisen och behovet att minska statens utgifter. I Portugal har alltså medborgare rätten att konsumera narkotika. I Sverige skulle  individen inte kunna få metadon utan att lämna in täta urinprov för att samtidigt även kunna bevisa att andra narkotika hade använts. Samt dessutom löpa risken att bli gripen av Polisen och bli utsatt för bestraffning. Istället satsar staten i Portugal på vård, rådgivning och socialt arbete för att påverka missbrukare i den riktning som anses vara bra för ens hälsa.

Under slutet på 70-talet och 80-talet hade Portugal stora ansträgningar med narkotikahandeln vilket även ledde till problem med heroinmissruk och HIV-sprining. Under 90-talet började olika expeter med att ge förslag hur en ny approch och syn på hanteringen av sådana utmaningar kunde åstadkommas. En del av försalen var beprövade i mindra skala, som sprutbyte. Andra skulle experimenteras, som exempelvis legalisering av narkotika. Det avgörade var också att tillräckligt många politiker blev övertygade om att de föreslagna åtgärderna skulle fungera och valde att stödja förslagen från forskare.

Erfarenheterna från Portugal bedöms av den portugisiska staten som positiva och lyckade. Enligt statens statistikmyndighet INE dog över 70 personer om året av överdoser när den första lagen trädde i kraft 2000. Några år senare var siffran nere i ett tiotal och idag brukar det vara likadant. Antalet nya HIV-fall har sjunkit från 1575 år 2000 till 78 år 2013. Och antalet missbrukare som genomgick någon form av behandling ökade från 23 600 till 38 000 på tretton år. Samtidigt har fler portugiser någon gång under livet testat narkotika, från cirka 8 procent år 2001 till cirka 12 procent år 2007. Mycket tyder på att det är en bieffekt av avkriminaliseringen, men ökningen verkar inte ha påverkat hur många som blir frekventa användare om en mäter hur många som använt narkotika någon gång under den senaste månaden är siffrorna i stort sett oförändrade sedan lagändringen. Liberal narkotika politik är att bedriva human narkotikapolitik. Att vårt parti tog ställning för spurtbyte var ett rätt steg framåt med anledningen att förhidnra och minska antalet sjukdomsfall utan att konsumenter eller missbrukare behövde vara rädda för att bli gripna.

5.      En global utmaning – ett krig mot människor och inte mot narkotika
En av de främsta kritikerna av hur den globala hanteringen av narkotika är FN:s förre detta legendariske sekreterare Kofi Annan. Han menar bestämt och tydligt att den så kallade ”kriget mot droger” egentligen är ett ”krig mot människor” samt att det är ren galenskap att gång på gång tillämpa samma policy. Debattören Magnus Linton skriver att aldrig tidigare har så många regeringar öppet ifrågasatt de rådande narkotikarelaterade konventionerna, aldrig tidigare har så många stater öppet brutit mot dem och aldrig någonsin tidigare har stödet för skadelindrande insatser varit så hög. Det har gått så långt att FN till och med har kritiserat Sveriges narkotikapolitik att den bryter mot mänskliga rättigheter. Alltså även FN har lämnat bakom sig föreställningen om narkotikafria samhällen.
Kofi Annan menar att en ”god” policy för samhällsstyret måste basera sig på undersökningar av policyns resultat som analys om vilken del eller delar av policyn har fungerat bra eller dåligt. En policy som baserar sig på ”allmänt tyckande” eller ”populära tankar” som är emotionellt baserade leder ofta till att policyn skapar större skada än nytta. Det gäller att från liberalt synpunkt kunna övertyga människor med argument och få bort farhågorna. Till exempel har införandet av medicinsk cannabis i USA inte lett till ökad användning av narkotika bland ungdomar. Däremot har antalet döda i Mexiko under de senaste årens ”knarkkrig” överstigit antalet döda amerikanska soldater i Irak och Afghanistan tillsammans under perioden 2001-2016. Därför gäller det att vara ärligt mot sig själv och erkänna att ”kriget mot droger” inte har varit ett lyckat koncept. Bland annat eftersom nationella förbud och repressiva narkotikapolitik oftast resulterar i att produktionen av narkotika helt enkelt flyttat på andra håll samt skapat andra marknader. Istället har kriget mot droger resulterat i det som Annan kallar ”ett krig mot människor” med fokus på bestraffning och stigmatisering. Annans argument är alltså :
”droger har förstört många människors liv, men dåliga regeringspolicyn har förstört fler”

Om en läser FN:s narkotikakonvention så framgår det klart och tydligt att en av avsikterna med det var att ”skydda mänsklighetens hälsa och välfärd”. Självklart kan liberaler medverka till det genom att bestrida misslyckande policyn och våga satsa på nya lösningar. Bland annat kan liberaler hämta inspiration från Annans följande rekommendationer:

1. Avkriminalisera narkotika för privatbruk. Låt inte domstolarna hantera problemet med individens skadebeteende utan den offentliga sjukvården.

2. Skademinering är ett faktum till framgång. Föreställningen om att ”världen kan bli narkotikafritt” är inte det.

3.  Tobaksexemplet visar vägen att minimera skador. Anti-rökningskampanjer har grundat sig på utbildning, upplysning och beskattning. Likadant kan göras med exempelvis cannabis.

4. Konsumenter måste kunna vara medvetna vad de tar. Regeringar måste kunna reglera och beskatta.

5.    Det är hälsa, kunskap och mänskliga rättigheter som ska stå i centrum för narkotikapolicyn.  

Notera att den nuvarande policy i Sverige och dess utförande har fått skarpt kritik av FN som anser att den bryter mot mänskliga rättigheter. Även Världshälsoorganisationen (WHO) förespråkar det som FN idag står för. Det innebär att människor som behöver vård eller andra insatser som sprutbyte har samma rättigheter som människor i behov av andra vårdinsatser. Alltså den svenska hållningen utifrån ”nolltolerans mot narkotika” är inte trendigt längre på andra håll i vår värld där stater har insett att en måste vara mer ”pragmatiskt” i frågan. Trenden har därför svängt globalt sett just till förmån för skadebegränsande insatser. Notera även att det borde vara porblamatiskt utifrån liberal synpunkt att regeringen till och med har en post under benämningen ”folkhälsominister”.

6. Kriminalitet - en skada för ekonomin och demokratin
Legalisering av narkotika skulle kunna leda till att ekonomiskt avväpna knarkkarteller och den organiserade narkotikabrottsligheten. Det innebär att stater eller unioner skulle kunna ha egna marknader för narkotika där varorna kan kontrolleras och beskattas. Den illegala försäljningen av till exempel cannabis innebär att konsumenten i princip dels inte kan vara säker om varan är ren eller oren och dels är personen som langar illegalt cannabis ofta en och samma personer som säljer tyngre droger.  Just nu tjänas enorma summor pengar svart vilket innebär uteblivna skatteintäkter men också att kvaliteten på varorna är dålig och människor köper vad som helst utan att veta vad varan innehåller eller var den är tillverkad. Den illegala handeln med narkotika är global och beräknas omsätta runt 300 miljarder dollar om året under perioden 2005-2015. Det är mer än de flesta länder BNP:er. Brottsliga organisationer som knarkmaffior har på det sättet skaffat sig enormt inflytande och gjort många statliga förvaltningar så korrupta att det även har skadat demokratin. I exempelvis Mexiko anses maffian idag ha egna militära resurser medan i Colombia, som tillsammans med Mexiko nu driver på för en reformering av FN:s konventioner, har breda politiska partier byggts med narkotikapengar i syfte att ta över hela regioner. Knarkmaffior har blivit delar av statens förvaltning. Polisen såväl som militären har på flera håll i Sydamerikan blivit korrumperade. För att inte nämna att knarkmaffior även befinner sig i krig mot varandra och skapar osäkerhet, rädsla och instabilitet bland människor.  

I Sveriges fall innebär den nuvarande narkotikalagstiftningen att stora resurser krävs av och läggs på Polisen att hantera narkotikarelaterade brott. Mycket av dessa resurser går dessutom att gripa själva brukare. Legalisering av samtliga eller vissa narkotika skulle både leda till att Polisens resurser kan frigöras eller satsas på något annat samtidigt som staten kan dra in intäkter som även kan gå till vård av narkotikamissbruk.



7.    Mentalitet spelar roll

En av grunderna till varför Sverige och andra länder i Europa har väldigt restriktiv narkotikapolitik beror på vilka åsikter och idéer som har format människor inställning till narkotika. För samhällen inom EU är alkoholen i princip något som generellt accepteras som något normalt, något som en känner igen sig i. I till exempel Somalia är synen annorlunda där alkohol anses som något skadligt medan att tugga kat anses vara helt normalt. Det som är ok i en del av världen kan anses som icke-ok i en annan del av världen. Här behövs det liberal som kan opinionsbilda och påverka människors inställning till narkotika. Det ska inte handla om att vi från liberalt håll behöver uppmuntra människor att bruka narkotika och anse att det är bland det bästa som finns. Istället handlar det om att förespråka ödmjukhet, inkludering samt fakta om narkotika. Bland annat att det vore bättre med att ändra dagens policy och på det sättet forma ett mer liberalt samhälle. Till exempel är cannabis är globalt sett mycket mindre farlig drog än alkohol. Förbudet mot cannabis är alltså inte vetenskapligt belagt utan emotionellt belagt. Visserligen går det att använda att cannabisbruk kan leda till allvarliga skador på långsikt hos en del individer som brukar den. Vad liberalismen kan göra åt saken är att ändå erbjuda vård, rådgivning, inkludering, beskattning av varan och även lämna individen i fred om denne ändå vill fortsätta påverka sin kropp i en viss riktning som av majoriteten kan anses som skadligt. I Sverige behöver därför liberaler kämpa för ett mer öppet, ödmjukare och inkluderande samhälle. Förra året dog fler människor per miljon invånare i Sverige än i det ”drogliberala” Nederländerna.





Vlads förslag på förnyelse

Mina förslag finns i tre kategorier. Målet är att förnya och därför erbjuder jag ett antal alternativ som kan diskuteras och vägas mot varandra:



Alternativ 1
a)      Fortsatt kriminalisering av försäljning av narkotika

b)      Avskaffad kriminalisering för bruk av narkotika

c)      Fokus på skademinering, vård, rådgivning och inkludering




Alternativ 2

a)  Legalisering av ”lätta droger” som cannabis. Fortsatt kriminalisering av försäljning av tunga droger

b)  Avskaffad kriminalisering för bruk av narkotika för tunga droger

c)  Fokus på skademinering, vård, rådgivning och inkludering

d)  Beskattning av ”lätta droger” och statligt monopol


 Alternativ 3

a)      Legalisering av all narkotika

b)      Fokus på skademinering, vård, rådgivning och inkludering

c)      Beskattning av all narkotika som säljs. Både statliga och privata utförare får konkurrera på marknaden



Referenser

CAN. Den globala narkotikapolitiken ifrågasatt. Publicerad: Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.can.se/globalassets/aon/2016/1/an_nr1-16_den-globala-narkotikapolitiken-ifragasatt.pdf


Dagens Nyheter. Nu rasar grunden för svensk drogpolitik. Publicerad: 2011-08-26. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/nu-rasar-grunden-for-svensk-drogpolitik/


Der Spiegel. Lift the Ban! Kofi Annan on Why It’s Time To Legalize Drugs. Publicerat: 2016-02-22. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.spiegel.de/international/world/kofi-annan-on-why-drug-bans-are-ineffective-a-1078402.html


Frihetssmedjan. Christian Engström: Den svenska narkotikapolitiken dödar fler än narkotikan. Publicerat: 2015-06-06. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.frihetssmedjan.se/2015/06/christian-engstrom-den-svenska-narkotikapolitiken-dodar-fler-an-narkotikan/


Göteborgs Posten. Inse fakta – cannabis är ingen dödsdrog. Publicerat: 2016-05-23. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.gp.se/nyheter/debatt/inse-fakta-cannabis-%C3%A4r-ingen-d%C3%B6dsdrog-1.1472198


KIT. Portugal avkriminaliserade alla droger – inget särskilt hände. Publicerat: 2015-05-20. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: https://kit.se/2015/05/20/2687/portugal-avkriminaliserade-alla-droger-inget-sarskilt-hande/  


Liberal Debatt. Sluta fördumma! Sverige behöver en seriös narkotikadebatt! Publicerat: 2016-05-15. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.liberaldebatt.se/2016/05/sluta-fordumma-sverige-behover-en-serios-narkotikadebatt/


Socialstyrelsen. Statistik om vuxna personer med missbruk och beroende. Publicerat: 2016-05-26. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/vuxnamedmissbrukochberoendeochovrigavuxna


SVT. Narkotikadödligheten i Sverige näst högst i EU. Publicerat: 2015-06-04. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/narkotikadodligheten-i-sverige-nast-hogst-i-eu


SVT. FN: Sveriges narkotikapolitik lever inte upp till mänskliga rättigheter. Publicerat: 2015-11-08. Nedladdat: 2016-07-01. Webbplats: http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/fn-sveriges-narkotikapolitik-lever-inte-upp-till-manskliga-rattigheter


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar