De senaste migrationspolitiska besluten inom ministerrådet handlar framför allt om ökat samarbete med Turkiet. Medlemsstaterna kunde enas om att regeringen i Turkiet är en viktig partner för att hantera flyktingkrisen. Jag tolkar det som att medlemsstaternas intressen ligger överlag i att färre flyktingar från Syrien ska på det sättet kunna komma till EU.
Jag är skeptisk mot denna utveckling främst av två skäl. Det ena är att EU är en union som ska bygga på att värna om de mänskliga rättigheterna och individens rätt att få sina rättigheter beprövade. Det andra är att EU väljer att ha mer samarbete med en regim som är autoritär, korrupt och har gjort Turkiet till ett mindre demokratiskt samhälle.
Som Guy Verhofstadt har påpekat är det välkomnat med starkare samarbete med Turkiet. Samtidigt bör inte EU göra sig beroende av Erdogans regim och "outsourca" problemet till Turkiet.
Ett större problem är dock att medlemsstaternas resurser och intressen, trots retoriken om koordinering och gemensamt agerande, inte används på det sättet som är tänkt. Exempelvis har European Asylum Support Office - EASO bett om runt 374 tjänstemän som kan arbeta med de nyanlända . Österrike, Belgien, Nederländerna, Rumänien, Slovakien och Spanien erbjud bara 81. Omfördelningen av flyktingar är ytterst orättvis och ojämn och från vissa medlemsstater som Polen, Ungern och Slovakien har ledande politiker uttryckt en retorik om att "endast ta emot kristna flyktingar"
För att verkligen hantera krisen krävs det en ny migrationspolicy på EU-nivå , bland annat genom att ersätta Dublinförordningen med ett centraliserat system under kommissionens ledning samt att omorganisera Frontex till en gränsbevaknings- och räddningsorganisation under EU:s kontroll.
Det räcker inte med frivilliga bidrag från medlemsstaterna. Eller med att ta ansvar och visa solidaritet. Det krävs en ny form av förvaltning samt mer delad maktfördelning och suveränitet mellan europeiska och nationella institutioner inom ramen för migrationspolicyn. Bara på det sättet kan EU göra skillnad. Läs mer om ALDE:s förslag här.
Jag är skeptisk mot denna utveckling främst av två skäl. Det ena är att EU är en union som ska bygga på att värna om de mänskliga rättigheterna och individens rätt att få sina rättigheter beprövade. Det andra är att EU väljer att ha mer samarbete med en regim som är autoritär, korrupt och har gjort Turkiet till ett mindre demokratiskt samhälle.
Som Guy Verhofstadt har påpekat är det välkomnat med starkare samarbete med Turkiet. Samtidigt bör inte EU göra sig beroende av Erdogans regim och "outsourca" problemet till Turkiet.
Ett större problem är dock att medlemsstaternas resurser och intressen, trots retoriken om koordinering och gemensamt agerande, inte används på det sättet som är tänkt. Exempelvis har European Asylum Support Office - EASO bett om runt 374 tjänstemän som kan arbeta med de nyanlända . Österrike, Belgien, Nederländerna, Rumänien, Slovakien och Spanien erbjud bara 81. Omfördelningen av flyktingar är ytterst orättvis och ojämn och från vissa medlemsstater som Polen, Ungern och Slovakien har ledande politiker uttryckt en retorik om att "endast ta emot kristna flyktingar"
För att verkligen hantera krisen krävs det en ny migrationspolicy på EU-nivå , bland annat genom att ersätta Dublinförordningen med ett centraliserat system under kommissionens ledning samt att omorganisera Frontex till en gränsbevaknings- och räddningsorganisation under EU:s kontroll.
Det räcker inte med frivilliga bidrag från medlemsstaterna. Eller med att ta ansvar och visa solidaritet. Det krävs en ny form av förvaltning samt mer delad maktfördelning och suveränitet mellan europeiska och nationella institutioner inom ramen för migrationspolicyn. Bara på det sättet kan EU göra skillnad. Läs mer om ALDE:s förslag här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar