"Svensk dröm" - medborgarideal som saknas för det moderna Sverige

I Sverige råder det fortfarande föråldrade föreställningar om identitet och vem som kan bli samhällsmedborgare. Exkludering, diskriminering och negativa bilder av invandring skadar Sveriges utveckling som ett invandringsland. För framtidens samhällsutveckling krävs det en mer inkluderande, optimistisk och uppmuntrande syn på individens ekonomiska , sociala och kulturella utveckling – en sorts ”svensk dröm” som motsvarighet till den amerikanska.

Det finns många åsikter om vad Sverige är för samhälle. Och det märks i en tid när den globala migrationskrisen är mer kännbar. Allt från att Sverige är rasistiskt till välfärdsnationalism om att "vi måste ta hand om våra först". En sak som är säker är att dagens Sverige genom tiderna har förändrats till ett mångkulturellt samhälle samt ett invandringsland. Ett land dit många söker sig till från olika problem och för lyckas med en bättre framtid. Ett land som genom historien har tagit emot människor på flykt från bland annat Chile, Iran och Bosnien-Hercegovina. Det är ingenting att tycka synd om eftersom det visar att Sverige är en del av Europa som har lyckats som bäst genom historien med att skapa ett välfungerande samhälle.

Som ett samhälle lockar Sverige till sig som en magnet olika individer, allt från högutbildade dataspecialister till medlemmar i kriminella MC-gäng. Få kan förneka om att finns många problem som är mer eller mindre kopplade till invandring, integration och fattigdom. Det finns dock en annan sidan av myntet än den negativa bilden av invandring. Invandrare är nämligen Sverige och det moderna Sverige bygger på invandring. En person som någon gång i tiden har invandrat till Sverige blir med tiden även svensk, europé, göteborgare, läkare, advokat, politiker, svetsare, polis eller bagare.

Idag har många i Sverige en ”utrikesfödd” inom familjen, bland vänner, som arbetskamrater eller i flera andra former av relationer. Trots alla problem och missnöje med hur integrationen har fungerat genom åren så har det visat sig att invandringen i många fall har varit bra för samhället. Även om invandringens effekter kan mätas ekonomiskt ,där arbetsdugliga individer ur den statistiska gruppen ”utrikesfödda” visar sig vara mindre sysselsatta jämfört med ”inrikesfödda”, blir det ändå svårt med att värdera vad enskilda personer som  Herbert Felix, Cornelis Vreeswijk, Josef Fares eller Jasenko Selimovic genom historien har bidragit med till samhället. Den som är för stängda gränser och återgång till ett påhittat förflutet bör leka med tanken om vad som skulle ske om en allmän strejk skulle uppstå just bland ”utrikesfödda” som dagligen bidrar till samhället och berikar den med sina livserfarenheter.

Sveriges framtid hänger alltså inte på att sluta vara ett invandringsland utan det handlar om att bli ett bättre invandringsland. För att göra det är det viktigt med samhällsutveckling som kan gynna individen oavsett födelseort. Om fler ska lyckas i Sverige krävs det större acceptans för individens drivkrafter och potential. Ofta finns idéerna redan, som arbetsmarknadsreformer, lättare jobb eller välfärdskonto, men som tyvärr inte har slagit igenom än. Mycket handlar inte heller om vad staten kan göra för individen utan om vilken atmosfär och människosyn som finns i samhället.

I Sverige hittar många medborgare mer inspiration från USA än från Europa. Den amerikanska populärkulturen har präglat samhällsutvecklingen med allt från TV-serier till lågprisresor till New York. I USA finns en medborgarideal om vikten för individen att jobba sig uppåt och uppnå den amerikanska drömmen. I Sverige som i undersökningar enligt FN ofta presenteras som en av de bästa platserna på Jorden att leva i så borde det inte vara svårt att skapa en ideal om en "svensk dröm". Som dessutom kan kombineras med en modernare syn på välfärd och resursfördelning.

Välfärdens framtid hänger inte på att staten som under industrisamhällets tid ska höja medborgarnas levnadsstandard. Istället bör välfärden anpassas till det postindustriella samhället där individens sociala rörlighet och flexibilitet ligger i fokus. Välfärden är även beroende av vidare utveckling av EU:s ekonomi, digital innovation och klimatsmartare värld än bara antalet människor som kommer till Sverige.Problemet ligger i att det tar det i genomsnitt alldeles för lång tid innan en nyanländ individ kan komma i arbete och börja med att både skapa sin egen lycka samt bidra till samhället.

Istället borde välfärdssystemet stimulera integrationen i rollen som en karismatisk lärare som underlättar individens klassresa samt som en första förbandslåda när en behöver lappa ihop sina sår och därefter kunna vara produktiv igen. Sverige är trots sina problem inget rasistiskt land utan möjligheternas land. Fler politiker borde stå för den självbilden och driva fram mer optimism och framåtanda i krisernas tid. Och för att verkligen bli ett bättre land med möjligheter för fler så krävs det mer än politiska reformer. Det som kan göra saker och ting bättre är en mer modern och inkluderande självbild och förståelse byggd på mer positiv syn av Sverige som ett invandringsland där fler ska kunna lyckas. Låt fler bidra och forma den svenska drömmen som i sin tur kan bli en magnet för framtida generationer av medborgare oavsett födelseort.