ALDE och EP-valet. Lärdomar och förnyelsebehov

Europaparlamentsvalet 2014 var på många sätt ett mer viktigt och betydande val jämfört med 2009. Unionens utveckling var under stark påverkan av såväl interna som externa kriser. Globala ekonomikrisen, Grexit, Brexit, migrationskrisen, fördjupningar av den inre marknaden samt fortsatt politisk integration. ALDE som helhet hade en viktig roll att spela framför allt med tanke på Verhofstadts framåtanda i form av budskap om att nationernas tid var förbi och att krisernas lösning generellt låg i mer och inte mindre europeisk integration.

För liberaler blev dock valets utgång negativ. ALDE tappade nästan 20 platser i EP. Det berodde framför allt på att liberaler i Tyskland och Storbrittanien hade  historiskt låga resultat. Liberal Democrats gick från att ha 12 MEP:s till bara en! Valet blev ALDE:s sämsta val sedan 1999. Samtidigt gick det framåt för liberala partier i bland annat Tjeckien, Estland och Nederländerna.

Inför nästa val måste ALDE ändra sin taktik. Idag finns det flera utmaningar som försvårar den politiska utvecklingen såväl för liberaler som för andra partier. En utmaning avsaknad av gemensamt europeiskt medieutrymme vilket gör att debatter om EU förblir nationella eftersom rapporteringen om EU-politik styrs av intressen på nationell nivå. Någon europeiskt motsvarighet CNN eller Washington Post finns inte än.

En annan utmaning är att liberaler i Europa saknar mer kunskap om varandra. Någon europeisk motsvarighet till Demokraterna och Republikanerna finns inte. ALDE räknas som ett ”pan-europeiskt” parti och inte alltid som just ett europeiskt parti med en ”partigrupp” i EP. De flesta liberaler är medlemmar i nationella liberala partier och saknas motsvarigheter rörande kandidater som Hilton eller Rubio.

Alllting är dock inte negativt utan det finns flera positiva drag:

1. ALDE är fortfarande ”kingmaker” (vågmästare) i EP trots positionen som den fjärde största partigruppen
2. ALDE brukar ha den högsta nivån av koherens när MEP:s röstar
3. ALDE brukar hålla balansen mellan sin vågmästarroll och egen profilering.  I Timbros rapport ”Vågmästarna: Vem gör skilland i Europarlamentet?” skriver Karin Svanborg-Sjövall att:

I frågor som rör den inre marknaden, handel och utrikes- och säkerhetspolitik tenderar ALDE att bilda majoriteter tillsammans med den kristdemokratiska gruppen EPP.

 I frågor som rör medborgerliga fri- och rättigheter, jämställdhet och bistånd röstar ALDE däremot oftare med vänsterblocket.

 Den liberala gruppen har bland annat haft löpande kampanjer för homosexuellas rättigheter, krävt en starkare gemensam antidiskrimineringslagstiftning och försökt profilera sig i integritetsfrågor.

Hur bör ALDE göra inför nästa val?

Det finns framgångsfaktorer som ALDE bör ta sig till genom att dra lärdomar från det föregående valet och med tanke på att allt mer globaliserad värld och integrerat Europa:

1. Stå för mer retorik om fortsatt EU-integration
2. Förnya sin liberalism. Fokus på medborgarnas union och mänskliga rättigheter
3. Forma mer politiskt medvetenhet bland liberaler inom EU
4. Forma starkare kännedom om partiet bland EU-medborgare
5. Bedriva aktiva kampanjer runt om unionen så att samma budskap når överallt